Karleby

Karleby
Kokkola (finska)
Kommun
Karleby stads vapen
Land Finland Finland
Landskap Mellersta Österbotten
Admin. centrum Karleby centraltätort
Area 2 730,8 km² (2016-01-01)[1]
 - land 1 445,01 km²
 - vatten 1 285,79 km²
Folkmängd 47 909 (2021-12-31)[2]
 - män 23 657 (2020-12-31)[2]
 - kvinnor 24 115 (2020-12-31)[2]
Befolkningstäthet 33,15 invånare/km²[2][1]
Politik    
 - Kommundir. Stina Mattila
 - Kommunfullm.
ordf.		 Tiina Isotalus (SDP)
 - Kommunstyr.
ordf.		 Reino Herlevi (C)
Kommunkod 272
Geonames 651951
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Övriga:		  
84,0 %
12,6 %
3,4 %
Administrativa data  
- Landskapsförb. Mellersta Österbotten
- Regioncentrum Karleby
- Räddningsverk Mellersta Österbotten
Läge
- Latitud:
- Longitud:		  
63° 50’ 20” N
23° 07’ 55” E
Karleby stads läge
Karleby stads läge
Karleby stads läge
Webbplats: www.kokkola.fi

Karleby (finska: Kokkola[3]), tidigare Gamlakarleby, är en stad i Finland och landskapet Mellersta Österbottens huvudort. Staden har, enligt senaste statistik, 47 909 invånare och en yta på 2 730,8 km². Karleby gränsar till Halso, Kalajoki, Kannus, Kaustby, Kronoby, Lestijärvi, Larsmo och Toholampi. Karleby fick stadsrättigheter 1620.

Karleby är en tvåspråkig stad med finska (~84 %) som majoritetsspråk och svenska (~13 %) som minoritetsspråk. En stor andel av de svenskspråkiga bor inom gränserna för de tidigare Öja och Karleby kommuner.

Stadens administrativa centrum, tätorten Karleby centraltätort, hade år 2017 enligt statistiken 36 705 invånare.[4]

Historia

Ortnamnet Karleby var i bruk redan på medeltiden, som en by med kapell. År 1500 blev man en självständig socken.[3]

I de historiska dokument som har bevarats återfinns det redan 1375. Då hade flickan Helena, Laurentius Torissons dotter, från "Karlaby" i Pedersöre socken, som man skrev, gått vilse och vandrat i skogen i 10 dagar utan mat. Efter att byborna gett upp skallgången lovade hennes far den Heliga Birgitta att han skulle göra en vallfärd till Vadstena om dottern återfanns levande. Nästa dag hittade Helena ett boskapsdjur ute i skogen, som hon kunde följa hem. Tillsammans med bybor gjorde Laurentius och Helena sedan en pilgrimsresa till Vadstena, där deras berättelse om miraklet skrevs ner.[5]

Gamlakarleby var en av de 15 städer som Gustav II Adolf grundlade. Grundläggningsbrevet för "Gamble Karlebij" är utfärdat den 7 september 1620.[3] Kungen skrev grundläggningsbrevet på morgonen, och på eftermiddagen samma dag grundade han en annan stad strax bredvid som fick namnet Nykarleby. Sitt finska namn, Kokkola (ordagrant "vårdkaseplatsen"), anses staden ha erhållit efter fyra vid Sundet belägna stora stenar, på vilka örnar (örn=kotka, kokko) berättats ha plägat slå sig ner. Den forna viken skulle i enlighet härmed ha benämnts Kokkolahti som efter tidens gång förvanskades till Kokkola.

Karleby och Nykarleby har samma stadsmärke i sina sigill: en brinnande tjärtunna med tre eldflammor ursputande ur tvenne bottnar. Det som skiljer dem åt är att Nykarlebys tunna är stående, men med två eldsflammor utsprutande från motstående sidor av tunnan och med en tredje låga utsprutande ur övre botten medan Gamla Karlebys är liggande. Tjärtunnan är en symbol för denna näring som länge spelade en stor roll för staden. Karleby har tidigare haft färjeförbindelse med Skellefteå.

1765 gavs Karleby stapelrättigheter. Man utvecklades till en betydande stad för sjöfarten, inklusive för export av tjära. Åren 1770–1803 verkade Anders Chydenius kyrkoherde i staden.[3]

Staden hette på svenska Gamlakarleby till 1 januari 1977,[6] då staden Gamlakarleby sammanslogs med den omgivande landskommunen, Karleby kommun, finska Kaarlela.[3] Staden tog, efter mycket diskussion, då landskommunens svenska namn till sitt svenska namn. Karleby sammanslogs med kommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava den 1 januari 2009.

Karta över Karleby från 1790-talet

Geografi

Gamla vattentornet.
Karleby järnvägsstation.

Öja var tidigare en egen kommun, men slogs 1969 samman med Karleby. 2009 blev kommunerna Kelviå, Lochteå och Ullava delar av Karleby.

Inom Gamlakarleby finns byarna och bosättningsområdena Hakalax (fi. Hakalahti), Junnil (fi. Junnila), Mesil (fi. Mesilä), Neristan (fi. Vanhakaupunki), Skrammelbacken (med gamla vattentornet, fi. Kolumäki), Stenängen (fi. Kiviniitty), Storkisbacken (fi. Torkinmäki), Tullbacken (fi. Tullimäki), samt militärområdet Beckbruket (fi. Pikiruukki). Här finns också ån Stadssundet (fi. Sunti).

Övriga stadsdelar i staden är Björkhagen (fi. Koivuhaka), Haralandet (industriområde, fi. Jänismaa), Kyrkbacken (fi. Kirkonmäki), Lappilbacken (fi. Lappilanmäki), Lågland (fi. Matalamaa), Rytibacken (fi. Rytimäki), Tallåsen (fi. Mäntykangas), Tjalibacka (stavas även Charlibacka), Villviken (fi. Villahti), Yxpila (bosättningsområde, hamn, storindustri, trafikplats för järnväg, fi. Ykspihlaja), Älvdalen (fi. Jokilaakso).

I kommunen finns byarna och bydelarna Biskopsbacken (gårdsgrupp i byn Palo, fi. Piispanmäki), Gamla varvet (gårdsgrupp och vik, fi. Vanha veistämö), Halkokari, Hassis (fi. Hassinen), Högsveden (fi. Korkeahuhta), Kallis (fi. Kallinen), Kaustar (fi. Kaustari), Kirilax (fi. Kirilahti), Knivsund (i Öja), Korplax (fi. Korpilahti), Kvikant (fi. Kuivakanta), Linnusperä, Långö (i Öja), Mjosund (del av Långö), Närvilä, Palo, Rödsö, Sandstrand (fi. Sannanranta), Storby (fi. Isokylä), Såka (fi. Sokoja), Tjäru (gårdsgrupp i Öja), Tjäruholmen (fi. Tervaholma), Vitick (fi. Vitikka), Vittsar och Åivo (fi. Oivu).

Här finns också öarna Brudskär (fi. Morsiussaari), Furuskäret (fi. Honkaluoto), Repskär, Trutklipporna, halvöarna Kåtölandet (i Öja), Mallot (fi. Marjaluoto), Trullön (fi. Trullevi), stranden Sandskata (fi. Laajalahti), fjärden Vargholmsfjärden (i Öja), viken Möllersviken (Möllerinlahti), Märaskär (en udde med sjöbevakningsstation) samt sundet Bysundet (i Öja). Vattendraget som mynnar vid Karleby heter Vetil å eller Perho å (fi. Perhonjoki, Vetelinjoki).

Lahnakoski är en liten by mellan Karleby och Nedervetil. I Lahnakoski finns Lindell Flower och Lahnakoski årfabrik.

Politik

Mandatfördelning i Karleby stad, valen 1976–2021

ValårVFSDPGRÖNÖVRSAFCLFPSFPKDSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19761012631316
101263136
5179,6
19809121621137
91261137
5180,4
1984613181238
61381238
5176,3
1988613111137
613111137
5172,9
19925142911145
51491145
5173,3
199641221101057
412101057
5163,1
20004103101086
4103101086
5156,7
2004412212975
41212975
5159,5
3516
2008391218675
3918675
5165,3
3417
20122102514657
10514657
5159,3
3714
2017382312555
382312555
4359,5
3310
2021282710446
282710446
4355,0
2815
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Vänorter

Karleby har följande vänorter:[7]

Ekonomi och infrastruktur

Näringsliv

I Karleby är industrin, byggnadssektorn och servicenäringarna dominerande inom den lokala ekonomin. Gruv- och kemibranscherna har de största industrierna.[3]

Karleby hamn är en av de största hamnarna i Finland. I hamnen finns även Boliden AB Kokkola, Europas näst största zinksmältverk. Bland större privatägda företag i Karleby kan nämnas Ahola Transport.

Gästhamnar i Karleby kommun

Se vidare gästhamnar i Karleby skärgård, listade på Google Maps.[8]

Turism

Karleby har som större stad i mellersta Finland en viss turism. Staden Karleby är i första hand finskspråkig och har valt att i många sammanhang marknadsföra sig enkom med det finska namnet på staden – Kokkola.[9][10]

En marknadsföringskampanj hösten 2020 fick viral spridning genom dess användning av hjärtan som ersättningstecken för O:en i namnet Kokkola. Reklamkampanjen, som utformades av en finskspråkig designer, gav ett för svenskspråkiga läsare något tvetydigt men inte helt humorfritt resultat.[11] Efter att marknadsföringsmissen spridits av både riksmedier och på sociala medier, avslutades den kommunala kampanjen senare samma dag.[12][13]

Demografi

Befolkningsutveckling

Befolkningsutvecklingen i Karleby stad 1975–2020[14]
ÅrFolkmängd
1975
  
40 742
1980
  
41 848
1985
  
42 872
1990
  
43 267
1995
  
44 441
2000
  
44 182
2005
  
44 627
2010
  
46 260
2015
  
47 570
2020
  
47 772
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.

Språk

Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl. Språk med färre än 50 talare har räknats ihop för att minska tabellens storlek.[15][16]

SpråkTalare 2022-12-31
AntalAndel (%)
Hela befolkningen48 006100,0
Inhemska språk totalt45 99095,8
Finska40 11383,6
Svenska5 87612,2
Samiska10,0
Främmande språk totalt2 0164,2
Ryska2830,6
Annat språk2150,4
Arabiska1690,4
Engelska1680,3
Kinesiska1210,3
Thailändska1010,2
Vietnamesiska960,2
Nepali720,1
Bengali680,1
Estniska670,1
Kurdiska550,1
Ukrainska530,1
Språk med färre än 50 talare men fler än 104320,9
Språk med färre än 10 talare1160,2
Andel av befolkningen som talar inhemska respektive främmande språk.







  Finska (83,6 %)
  Svenska (12,2 %)
  Samiska (0,0 %)
  Främmande språk (4,2 %)

Kultur

Tidningar

Kända personer från Karleby

Bildgalleri

Se även

Källor

  1. 1 2 ”Finlands areal kommunvis 1.1.2016”. Lantmäteriverket. 1 januari 2016. http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/alat16_su_nimet_0.xlsx. Läst 2 april 2016.
  2. 1 2 3 4 ”Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralen. 31 mars 2022. https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 22 mars 2023.
  3. 1 2 3 4 5 6 ”Karleby”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/karleby. Läst 21 juli 2026.
  4. ↑ Taajamat väkiluvun ja väestöntiheyden mukaan 31.12.2017 Arkiverad 12 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. (finska)
  5. ↑ ”Hakutulos/Sökresultat”. extranet.narc.fi. Arkiverad från originalet den 18 september 2016. https://web.archive.org/web/20160918234531/http://extranet.narc.fi/DF/detail.php?id=845. Läst 16 maj 2016.
  6. ↑ (på finska och svenska) ( PDF) Kommuner och kommunbaserade indelningar 2015. Finlands officiella statistik. Helsingfors: Statistikcentralen. 2015. sid. 71 (76 i pdf:en). ISBN 978–952–244–528–5. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/103646/yksk28_201500_2015_net.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 10 april 2023
  7. ↑ ”Karleby stads vänorter”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304104228/http://www.kokkola.fi/kokkola_tietoa/yleistietoa_kaupungista/ystavyyskaupungit/sv_SE/ystavyyskaupungit/. Läst 15 oktober 2015.
  8. ↑ ”Gästhamnar i Karleby 7 broars skärgård – Google Mina kartor”. Google My Maps. https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=1Iu8IxQm0qF1b6PC3tZaVV6RYhJM&hl=sv. Läst 21 juli 2026.
  9. ↑ ”Visit Kokkola - Turisminformation | Visit Finland”. www.visitfinland.com. https://www.visitfinland.com/sv/produkt/c1c4ff16-5644-4111-b2d3-8da0676b3a8b/visit-kokkola-tourist-information/. Läst 21 juli 2026.
  10. ↑ ”Sevärdheter i Karleby”. Visit Kokkola. https://www.visitkokkola.fi/sv/se-och-upplev/. Läst 21 juli 2026.
  11. ↑ Sirén, Bille (19 november 2020). ”Karleby viralt efter snuskig reklamtabbe – "Blev inte riktigt som vi tänkt oss"”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/kultur/karleby-viralt-efter-snuskig-reklamtabbe-blev-inte-riktigt-som-vi-tankt-oss/. Läst 21 juli 2026.
  12. ↑ Holopainen, Heini (18 november 2020). ”Kokkolan kuuttilogosta nousi somekohu, jossa nähdään hyviäkin piirteitä” (på finska). Yle Uutiset. https://yle.fi/a/3-11653344. Läst 21 juli 2026.
  13. ↑ Holopainen, Heini (översatt av Ida-Maria Björkqvist) (18 november 2020). ”Marknadsföringsmissen som gjorde Karleby till Kuk-kula kan föra med sig något gott också – gav staden en massa synlighet” (på svenska). Svenska Yle. https://yle.fi/a/7-1500935. Läst 21 juli 2026.
  14. ↑ ”11re -- Befolkning efter ålder (1-års) och kön områdesvis, 1972-2021”. Statistikcentralens PX-Web databaser. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 22 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230322221133/https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11re.px. Läst 23 mars 2023.
  15. ↑ ”11rm -- Språk efter kön kommunvis, 1990-2022”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 3 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230103115101/https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11rm.px/. Läst 27 april 2023.
  16. ↑ ”11ra -- Nyckeltal för befolkningen efter område, 1990-2022”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 28 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230328171753/https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11ra.px/. Läst 27 april 2023.

Externa länkar

Kommuner i landskapet Mellersta Österbotten
Mellersta Österbottens vapen
 
Före detta kommuner i landskapet Mellersta Österbotten
Landskap i Finland · Finlands län · Finland
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.