Albert Gutterson

Albert Gutterson
Albert Gutterson, 1912.
Född	23 augusti 1887 Andover (Vermont), USA
Död	7 april 1965 (77 år) Burlington, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	University of Vermont
Sysselsättning	Friidrottare[1], idrottsman[1]
Utmärkelser
Vermont Sports Hall of Fame (2012)
Redigera Wikidata

Albert Gutterson
Friidrott, herrar
Nation: USA
Olympiska spel
Guld	Stockholm 1912	Längdhopp

Albert Lovejoy Gutterson, född den 23 augusti 1887 i Andover i Vermont, död den 6 april (enligt vissa källor den 7 april) 1965 i Burlington i Vermont, var en amerikansk friidrottare som främst tävlade i längdhopp.

Gutterson vann guld vid olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm.

Gutterson föddes på en bondgård i det lilla samhället Andover i Vermont, som det andra av tre barn. När han var 16 år gammal flyttade familjen till närbelägna Springfield för att Gutterson skulle kunna gå på high school. I skolan spelade han baseboll och basket samt tävlade i friidrott, där han var duktig i höjdhopp, längdhopp, kortdistanslöpning och diskuskastning.^[2]

Efter att ha arbetat ett år för att ha råd att studera på college skrevs Gutterson hösten 1908 in vid University of Vermont, där han parallellt med studierna i maskinteknik tävlade för universitetets idrottsförening Vermont Catamounts. Under hans fyra år vid universitetet vann han många lokala och regionala tävlingar i New England i flera olika friidrottsgrenar.^[2] Hans mest imponerande insats kom 1911 när University of Vermont mötte University of Maine i en friidrottstävling. Han vann i längdhopp, höjdhopp, diskuskastning, ett häcklopp och två sprintlopp samt kom tvåa i ytterligare en gren.^[3] Han tog därmed på egen hand 33 av hans lags 52,5 poäng, men det blev ändå förlust.^[2]

Gutterson vann våren 1912 längdhoppet i den prestigefyllda tävlingen Penn Relays på det nya personliga rekordet 7,33 meter.^[4] Något senare lyckades han trots en ömmande häl med nöd och näppe kvalificera sig för OS i Stockholm.^[2]

I OS var Gutterson i sitt livs form och satte ett nytt olympiskt rekord redan i sitt första hopp i kvalet på 7,60 meter, vilket bara var en centimeter från det gällande världsrekordet, som hade satts av Peter O'Connor 1901.^[2] I finalen kunde Gutterson inte matcha sitt kvalhopp, men eftersom det räknades i den slutliga resultatlistan så vann han ändå guldet enkelt, före Kanadas Calvin Bricker, bronsmedaljör fyra år tidigare, på 7,21 meter och Sveriges Georg Åberg på 7,18 meter. Favoriten inför tävlingen, Guttersons landsman Frank Irons, tillika regerande olympisk mästare, misslyckades tämligen kapitalt och blev bara nia i kvalet på 6,80 meter.^[5]

Gutterson arbetade under sitt yrkesliv som ingenjör i Springfield, där han bodde under resten av sitt liv.^[2]

Gutterson var engagerad i sin alma mater och satt i styrelsen för University of Vermont 1954–1960.^[3] På 1960-talet var han en av initiativtagarna och finansiärerna när nya idrottsanläggningar byggdes åt universitetet. En av dessa, innehållande bland annat en ishockeyrink, fick namnet Albert L. Gutterson Field House. Gutterson var närvarande vid arenans invigning 1963.^[2]

Gutterson avled i april 1965 i ett sjukhus i Burlington, vid 77 års ålder.^[2]

Gutterson valdes 1969, i den första årskullen, in i University of Vermont Athletic Hall of Fame.^[3]

Gutterson valdes 2012, även här i den första årskullen, in i Vermont Sports Hall of Fame.^[4]

Gutterson gifte sig 1916 med Florence Greer. Paret fick inga barn.^[2]

• Längdhopp – 7,60 meter (12 juli 1912 i Stockholm)

• Wikimedia Commons har media som rör Albert Gutterson.