Spelarbiografi
I VM 1950 gjorde Ghiggia det avgörande målet mot Brasilien som innebar en 2–1-seger och Uruguays andra VM-guld. Ghiggia gjorde totalt fyra mål den turneringen. Efter turneringen blev Ghiggia och Schiaffino stora landshjältar. I finalen räckte det för Brasilien att spela lika då turneringen spelades i gruppspelsformat, dvs den med flest poäng vinner. Brasilien gjorde mål i den 47:e minuten och publiken började få guldvittring. Schiaffino gjorde ett mål i 66:e minuten och Uruguay behövde ännu ett mål för att vinna turneringen. I den 79:e minuten fick Ghiggia ett pass på högerkanten, sprintade in mot första stolpen och sköt ett lågt skott som gick mellan Barbosa och närmaste stolpen.
Ghiggia spelade 201 ligamatcher för Roma mellan åren 1953 och 1961. Han slutade spela fotboll på professionell nivå vid 42 års ålder.
Landslagsmatcher
| Nr | Mål | Datum | Arena/Ort | Motståndare | Resultat | Evenemang |
| 1 | | 6 maj 1950 | Estádio do Pacaembu, São Paulo, Brasilien | Brasilien | 4–3 | Copa Rio Branco |
| 2 | | 14 maj 1950 | Rio de Janeiro | Brasilien | 2–3 | Copa Rio Branco |
| 3 | | 18 maj 1950 | Rio de Janeiro | Brasilien | 0–1 | Copa Rio Branco |
| 4 | 1 | 2 juli 1950 | Estádio Independência, Belo Horizonte, Brasilien | Bolivia | 8–0 | VM 1950 Gruppspel |
| 5 | 1 | 9 juli 1950 | Estádio do Pacaembu, São Paulo, Brasilien | Spanien | 2–2 | VM 1950 Slutspel |
| 6 | 1 | 13 juli 1950 | Estádio do Pacaembu, São Paulo, Brasilien | Sverige | 3–2 | VM 1950 Slutspel |
| 7 | 1 | 16 juli 1950 | Maracanã, Rio de Janeiro, Brasilien | Brasilien | 2–1 | VM 1950 Slutspel |
| 8 | | 23 mars 1952 | Santiago, Chile | Mexiko | 3–1 | Panamerikanska M. |
| 9 | | 30 maj 1952 | Santiago, Chile | Peru | 5–2 | Panamerikanska M. |
| 10 | | 6 april 1952 | Santiago, Chile | Panama | 6–1 | Panamerikanska M. |
| 11 | | 13 april 1952 | Santiago, Chile | Chile | 0–2 | Panamerikanska M. |
| 12 | | 16 april 1952 | Santiago, Chile | Brasilien | 2–4 | Panamerikanska M. |
Citat
"Solo tres personas en la historia han conseguido hacer callar al Maracaná con un solo gesto: el Papa, Frank Sinatra y yo." (Endast tre personer i historien har lyckats tysta Maracanã med en enda gest: Påven, Frank Sinatra och jag.)
Externa länkar
| 000CA Peñarol – Tränare000 |
|---|
|
- de Luca (1932–34)
- Piendibene (1934)
- Velásquez (1935–40)
- Piendibene (1940–41)
- de Luca (1941)
- Morquio (1941)
- L. Fernández (1941–42)
- Harley (1942)
- de Luca (1942–43)
- Arremón (1943)
- de Hegedüs (1943)
- Tejada (1944)
- Suppici (1945)
- Tejada (1946)
- Clulow (1947)
- Galloway (1948)
- Hirschl (1949–51)
- J. López (1952–55)
- Máspoli & Varela (1955c)
- Hirschl (1956)
- Spósito (1957)
- Bagnulo (1958–59)
- Scarone (1959–61)
- Guttmann (1962)
- Anselmo (1962)
- Máspoli (1963–67)
- Milans (1968–69)
- Brandão (1969–70)
- Máspoli (1970–71)
- Hohberg (1971)
- Viera (1972)
- Faccio (1972–73)
- Bagnulo (1973–74)
- J. Rodríguez (1974)
- Bagnulo (1974–75)
- Schiaffino (1975–76)
- Máspoli (1976)
- Sani (1977–80)
- Tuane (1980)
- Prais (1980c)
- Etchegoyen (1980)
- Kistenmacher (1980c)
- Ghiggia (1980)
- Cubilla (1981)
- Bagnulo (1982–83)
- Balseiro (1983)
- H. Fernández (1984)
- Máspoli (1985–86)
- Silva (1986)
- Tabárez (1987)
- Mazurkiewicz (1988–89)
- Roque (1989)
- Fleitas (1989–90)
- Menotti (1990–91)
- Duarte (1991c)
- Ortiz (1991)
- Petrović (1992)
- Máspoli (1992c)
- Olivera (1992c)
- Faccio (1992)
- Pérez (1993–95)
- Fossati (1996)
- Botello (1996)
- Pérez (1997–98)
- Ribas (1999–2001)
- Pérez (2002)
- Aguirre (2003–04)
- Morena (2005)
- Garisto (2006)
- Saralegui (2006)
- Pérez (2006–07)
- Matosas (2007)
- Saralegui (2008–09)
- Ribas (2009)
- Púa (2009c)
- Aguirre (2010)
- Keosseian (2010)
- Machín (2010c)
- Aguirre (2011)
- Pérez (2011–12)
- da Silva (2012–2013)
- Alonso (2013)
- Goncalvez (2013–14)
- Fossati (2014)
- Montero (2014c)
- Bengoechea (2015–16)
- da Silva (2016)
- Curutchet (2016c)
- Ramos (2017–18)
- D. López (2018–19)
- Forlán (2020)
- Saralegui (2020)
- Larriera (2021–22)
- Ramos (2022)
- Arias (2023)
- Olivera (2023c)
- D. Rodríguez (2023)
- Olivera (2023c)
- Aguirre (2023–)
|
|