Alfa Monocerotis
| Alfa Monocerotis (α) | |
| |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Enhörningen |
| Rektascension | 07t 41m 14,833s[1] |
| Deklination | -09° 33′ 04,07″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,94[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G9,5 III-IIIb Fe-0.5[3] |
| B–V | 1,022[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 10,50[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -74,61 ± 0,14[1] mas/år Dek.: -19,59 ± 0,10[1] mas/år |
| Parallax () | 22,07 ± 0,18[1] |
| Avstånd | 148 ± 1 lå (45,3 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,71 ± 0,08[4] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,02 ± 029[4] M☉ |
| Radie | 10,1 ± 0,5[4] R☉ |
| Luminositet | 96[5] L☉ |
| Temperatur | 4 879[4] K |
| Metallicitet | -0,01[4] dex |
| Vinkelhastighet | 1,9[6] km/s |
| Ålder | 1,18 ± 0,42[4] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| α Mon, 26 Monocerotis, BD-09° 2172, HD 61935, HIP 37447, HR 2970, SAO 134986 [7] | |
Alfa Monocerotis ( α Monocerotis, förkortat Alfa Mon, α Mon) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en jättestjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Enhörningen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,94[2], är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer och den ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 22,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 148 ljusår (ca 45 parsek) från solen.
Egenskaper
Alfa Monocerotis är en gul till vit stjärna av spektralklass G9.5 III-IIIb Fe-0.5[3], vilket anger att den är en utvecklad jättestjärna av spektraltyp G, som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och med det yttre skiktet expanderat och kylt. Fe-0.5-noteringen anger att spektret visar ett litet underskott av järn i förhållande till andra stjärnor av denna temperatur. Den är en röd klumpjätte, vilket innebär att det genererar energi genom fusion av helium i dess kärna[8]. Den har en massa som är ungefär dubbelt så stor[4] som solens massa, en radie som är ca 10[4] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 96[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 880[4] K.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- 1 2 3 4 5 6 van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- 1 2 3 4 Hekker, S.; et al. (August 2006), "Precise radial velocities of giant stars. I. Stable stars", Astronomy and Astrophysics, 454 (3): 943–949, arXiv:astro-ph/0604502 , Bibcode:2006A&A...454..943H, doi:10.1051/0004-6361:20064946.
- 1 2 Keenan, Philip C; McNeil, Raymond C (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 da Silva, L.; et al. (November 2006), "Basic physical parameters of a selected sample of evolved stars", Astronomy and Astrophysics, 458 (2): 609–623, arXiv:astro-ph/0608160 , Bibcode:2006A&A...458..609D, doi:10.1051/0004-6361:20065105.
- 1 2 https://www.universeguide.com/star/alphamonocerotis. Hämtad 2018-01-30.
- ↑ Setiawan, J.; et al. (July 2004), "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch", Astronomy and Astrophysics, 421: 241–254, Bibcode:2004A&A...421..241S, doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
- ↑ "alf Mon". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-11-08.
- ↑ Laney, C. D.; Joner, M. D.; Pietrzyński, G. (2012), "A new Large Magellanic Cloud K-band distance from precision measurements of nearby red clump stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 419 (2): 1637, arXiv:1109.4800 , Bibcode:2012MNRAS.419.1637L, doi:10.1111/j.1365-2966.2011.19826.x.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/alphamonocerotis
- http://stars.astro.illinois.edu/sow/alphamon.html

