Antti Hackzell

Antti Hackzell
Född20 september 1881
S:t Michel, Finland
Död14 januari 1946 (64 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats[1]
Medborgare iFinland, Storfurstendömet Finland och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningPolitiker[2], regeringschef[3], advokat[3], jurist[3], diplomat, ambassadör[3], utrikesminister[3]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
Finlands utrikesminister
Finlands statsminister
Regeringen Hackzell (1944)
Politiskt parti
Samlingspartiet
BarnKristiina Hackzell[4]
Föräldrarmagister Matti Hackzell, principal of Mikkeli Lyceun[4]
Helena Natalia Örn[4]
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1934)[5]
Storkors av Sankt Olavs orden[6]
Storkorset av Storfurst Gediminas orden[6]
Storkors av Polonia Restituta[6]
Officer av Kungariket Ungerns förtjänstorden[6]
Storkorset av Rumänska Stjärnans orden[6]
1:a graden av Örnkorsets orden[6]
Storkorset av Tre Stjärnors orden[6]
Civilförtjänstorden[6]
Frihetskorsets 4. klass[6]
Sankt Savaorden[6]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Storkors av Kronorden[6]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan[6]
Redigera Wikidata

Anders (Antti) Verner Hackzell, född 20 september 1881 i S:t Michel, död 14 januari 1946 i Helsingfors, var en finländsk direktör och politiker (Samlingspartiet). Han var Finlands statsminister augusti-september 1944.

Hackzell blev filosofie kandidat 1903, tog hovrättsexamen 1906 och innehade därefter olika befattningar i Sankt Petersburg 1911–1917. 1918–1920 var han landshövding i Viborgs län, vice ordförande i finsk-ryska kommittén för verkställande av Dorpat-freden 1921–1922 och finländsk minister i Moskva 1922–1927. 1930 blev han biträdande direktör i Arbetsgivarnas centralorganisation.[7]

Hackzell var utrikesminister i Toivo Mikael Kivimäkis statsråd 1932–1936. Därefter var han direktör för arbetsgivarförbundet. Han blev statsminister sedan Gustaf Mannerheim hade övertagit presidentposten efter Risto Ryti och han ledde den finska fredsdelegationen i Moskva i september 1944 då han drabbades av ett slaganfall. På grund av detta fann han sig tvungen att avgå som statsminister. Regeringens sammansättning förblev i princip oförändrad under hans efterträdare, partivännen Urho Castrén.[8]

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[9]

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Noter

  1. ↑ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
  2. ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910394, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 5 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 12025414537749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 77 (Sveriges statskalender / 1940. Bihang), läs online, läst: 25 februari 2026.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 733.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
  8. ↑ Meinander, Henrik: Finlands historia 4, ss. 264, 268, 274. (2:a uppl.) Schildts, Esbo 1999.
  9. ↑ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia” (på finska). Helsingfors kyrkliga samfällighet. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.

Externa länkar