Arthur Garfield Hays

Arthur Garfield Hays
Född12 december 1881[1]
Rochester[2], USA
Död14 december 1954[1][3] (73 år)
BegravdBeth El Cemetery[4]
Medborgare iUSA
Utbildad vidColumbia University
Columbia Law School[2]
SysselsättningSjälvbiograf[2], advokat[5], medborgarrättsaktivist[5]
ArbetsgivareAmerican Civil Liberties Union[2]
MakaAline Davis Hays
(g. 1924–1954)[6]
Redigera Wikidata

Arthur Garfield Hays, född 12 december 1881 i Rochester, New York, död 14 december 1954 i New York,[7] var en amerikansk jurist, verksam inom medborgarrättsrörelsen. Hays var involverad i flera uppmärksammade rättsfall om rasism, diskriminering och yttrandefrihet.

Biografi

Hays kom från en välbärgad familj i textilbranschen. Han studerade först vid City College of New York, där han var studiekamrat med Felix Frankfurter.[8] 1902 tog han en kandidatexamen från Columbia College och tog en Bachelor of Laws från Columbia Law School 1905. Hays och några andra grundade en advokatbyrå i New York, som biträdde tyskar, som diskriminerades till följd av Tysklands politik gentemot ententen under första världskriget. Åren 1914–1915 arbetade han med internationell rätt i London.[7] Återkommen till New York, etablerade sig Hays på Wall Street och drev en lukrativ advokvatverksamhet. Genom kontakter med radikaler och pacifister som han försvarade, liksom hans vänskap med kulturpersonligheter som John Reed, engagerades Hays i medborgarrättsrörelsen.[8]

1920 var Hays en av grundarna av American Civil Liberties Union (ACLU) och var dess chefsjurist fram till sin bortgång. 1925 involverades ACLU och Hays i Scopesrättegången i Tennessee och Hays var försvarssidans huvudsaklige strateg. John Scopes övriga advokater var Clarence Darrow, Dudley Field Malone och John Randolph Neal. Malone och Hays återförenades när de 1931 gjorde en radiopjäs om en rättegång mot Napoleon, där Hays spelade åklagare och Malone Napoleons försvarare.[7]

Som brottmålsadvokat försvarade Hays, ibland kostnadsfritt, strejkande arbetare, religiösa minoriteter och afroamerikaner. 1921–1927 företrädde Hays de mordåtalade italienska anarkisterna Nicola Sacco och Bartolomeo Vanzetti. Tillsammans med Darrow försvarade han 1925 afroamerikanen Ossian Sweet, som åtalades för mord i Detroit. 1931 var Hays advokat för Scottsboro Boys; åtta afroamerikaner, som dömdes till döden för våldtäkt på två vita kvinnor.[7] 1933 reste Hays till Tyskland för att biträda de kommunister, som åtalades för riksdagshusbranden. Eftersom Hays var jude, måste försvaret ske via ett tyskt ombud. Trots sin antinazistiska inställning, gav Hays sitt stöd för den pronazistiska organisationen Friends of New Germany som förbjöds hålla möten i offentliga lokaler i New Jersey.[9] På 1950-talet kritiserade han senator Joseph McCarthy och menade att denne utgjorde en större fara för landet än alla kommunister i USA.[7]

Med egna pengar hjälpte Hays judiska flyktingar från Nazityskland till USA.[8] 1924 valdes Hays till ordförande för Progressiva partiets New York-avdelning. Hays skrev flera böcker om juridik, däribland Let Freedom Ring (1928), Trial by Prejudice (1933) och Democracy Works (1939). Självbiografin City Lawyer utkom 1942.[10]

New York University School of Law har ett juristprogram uppkallat efter Hays.[11]

Referenser

  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w67h1pb9, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 läs online, hdl.library.upenn.edu .[källa från Wikidata]
  3. ↑ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002129, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Find a Grave.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1721531587749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, www.villagepreservation.org .[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 4 5 Moore, Randy; Brooks, Susan E. (2023). The Scopes Trial : An Encyclopedic History. McFarland. sid. 69–71
  8. 1 2 3 Hamm, Richard F. (september 2020). ”Race and Relevance: Arthur Garfield Hays and the Integration of the American Bar Association, 1938-1943”. American Journal of Legal History 60 (3): sid. 290–291. doi:10.1093/ajlh/njaa011.
  9. ↑ Encyclopaedia Judaica. Volume 7: Fr–Ha. Keter. 1971. sid. 1503
  10. ↑ ”Arthur Garfield Hayd”. Encyclopedia Britannica. 10 december 2025. https://www.britannica.com/biography/Arthur-Garfield-Hays. Läst 31 december 2025.
  11. ↑ ”History of the Program”. New York University. https://www.law.nyu.edu/academics/fellowships/haysprogram/history. Läst 31 december 2025.