Bandpansarbi
| Bandpansarbi | |
Hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Pansarbin Stelis |
| Undersläkte | Stelis sensu stricto[1] |
| Art | Bandpansarbi S. punctulatissima |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stelis punctulatissima | |
| Auktor | Kirby, 1802[2] |
| Synonymer | |
|
Megachile punctatissima (Kirby, 1802)[2] Apis punctulatissima Kirby, 1802[2] Stelis beaumonti Noskiewicz, 1962[2] Stelis moravica Tkalcu, 1970[2] Apis aterrima Panzer, 1798[2] Gymnus aterrima (Panzer, 1798)[2] Stelis aterrima (Panzer, 1798)[2] Gyrodroma aterrima (Panzer, 1798)[2] Ceraplastes aterrima (Panzer, 1798)[2] Trachusa aterrima (Panzer, 1798)[2] Apis punctatissima Kirby, 1802[2] Megachile punctulatissima (Kirby, 1802)[2] Stelis aterrima hellenica Mavromoustakis, 1959[2] Storpansarbi[3] | |
![]() Hane | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Bandpansarbi (Stelis punctulatissima) är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin vars larv lever som boparasit i bon av andra buksamlarbin. Arten kallas även storpansarbi[3].
Beskrivning
Bandpansarbiet har svart grundfärg, runt huvud med skarp kant mot mellankroppen och ljusa bakkanter på tergiterna[a] 1 till 4. Tergiternas framdelar är genomskinliga vilket gör att den ljusa bakkanten på föregående tergit syns.[4] Som alla pansarbin har den ett extra kraftigt kroppsskelett som anpassning till sitt kleptoparasitiska levnadssätt.[5] Honan blir 8 till 11 mm lång, hanen 7 till 11 mm.[4]
Ekologi
Habitaten utgörs av skog och skogsbryn, gräsmarker, buskageområden, gräsmarker, klippterräng och även människonära miljöer som jordbruksområden, trädgårdar och planteringar.[4][6]
Flygperioden varar från juni till augusti; arten är inte särskilt specialiserad med avseende på födokällor, utan flyger främst till familjer som korgblommiga växter (hökfibblor, vägtistel, loppörter, röllika och stånds), malvaväxter (rödmalva), ärtväxter (kärringtand), rosväxter (hallonsläktet) samt kransblommiga växter (mejram).[7]
Fortplantning
Honan lägger sina ägg i bon av andra buksamlarbin, främst arter ur släktet ullbin, i synnerhet storullbi[4] men även Anthidium lituratum och Anthidium oblongatum[6]. Också murarbina guldmurarbi, fibblemurarbi, klintmurarbi och Osmia brevicornis, gnagbiet Hoplitis adunca samt tapetserarbiet Megachile parietina besöks.[6] Som hos alla pansarbin läggs ett ägg per larvcell. När larven kläckts, förstör den värdägget eller dödar värdlarven, och lever sedan på den insamlade näringen.[8]
Utbredning
I Europa förekommer bandpansarbiet från Storbritannien och Iberiska halvön i väster till Kaukasus i öster, och från Medelhavsområdet (inklusive flera öar) i söder[6] till mellersta Sverige[4] och mellersta Finland[9] i norr. Utanför Europa når arten till Sibirien i öster samt Turkiet och Syrien i sydost. Den finns även i Nordafrika (Marocko).[6]
I Sverige finns arten från Götaland, inklusive Öland och Gotland, norrut till Dalarna och längs Östersjökusten upp till Medelpad.[4]
I Finland förekommer arten från sydkusten (men ej Åland) norrut till Österbotten i nordväst, Mellersta Finland i nordost (fram till omkring 1950 nådde utbredningen i nordost Norra Savolax och Norra Karelen).[9]
Status
Arten är inte rödlistad vare sig globalt[6], i Sverige[4] eller Finland[10], utan klassificerad som livskraftig (LC). I Finland var dock arten rödlistad som nära hotad före 2010.[10]
Underarter
I Europa förekommer två underarter; dels nominatunderarten Stelis punctulatissima punctulatissima, som lever från Frankrike och Centraleuropa till norra Asien, dels Stelis punctulatissima hellenica, som förekommer från Medelhavsområdet till Kaukasus.[6]
Kommentarer
- ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Referenser
- ↑ ”Stelis punctulatissima Kirby, 1802” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Stelis+punctulatissima. Läst 1 oktober 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 ”Stelis punctulatissima (Kirby, 1802)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756152. Läst 1 oktober 2025.
- 1 2 ”Bandpansarbi Stelis punctulatissima (Kirby, 1802)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103205/taxonomi. Läst 2 oktober 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Bandpansarbi Stelis punctulatissima (Kirby, 1802)”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103205/information. Läst 3 oktober 2025.
- ↑ Niklas Johansson och Ulrika Sehlberg Samuelsson (14 maj 2025). ”Solitära bin – ofarliga, värdefulla och hotade”. Artdatabanken. https://www.slu.se/artdatabanken/arter-och-natur/artiklar/solitara-bin--ofarliga-vardefulla-och-hotade/. Läst 29 september 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 Ornosa, C. & Ortiz Sánchez, F.J. 2014 Stelis punctulatissima . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 oktober 2025.
- ↑ G R Else (februari 2012). ”Stelis punctulatissima (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php/bee/megachilidae/stelis-punctulatissima. Läst 3 oktober 2025.
- ↑ ”Pansarbin Stelis Panzer, 1806”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005535/information. Läst 1 oktober 2025.
- 1 2 ”Stelis punctulatissima – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204582&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 3 oktober 2025.
- 1 2 Juho Paukkunen (2019). ”Bandpansarbi – Stelis punctulatissima”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204582. Läst 3 oktober 2025.
|

