CEN 16

CEN 16
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 20m 22,70s[1]
Deklination-16° 08′ 34,17″[1]
Skenbar magnitud ()+13,69[2]
Stjärntyp
SpektraltypO8.5 V[3]
Astrometri
Egenrörelse (µ)RA: +0,339 ± 0,022[1] mas/år
Dek.: -1,599 ± 0,015[1] mas/år
Parallax ()0,7051 ± 0,0226[1]
Avstånd4 600 ± 100 lå (1 240 ± 50 pc)
Detaljer
Massa20,4 +7,9−7,3[4] M☉
Radie10,9[5] R☉
Luminositet125 000 ± 37 000[5] L☉
Temperatur34 000 ± 1 000[5] K
Vinkelhastighet30 ± +15−25[4] km/s
Ålder4[4] miljoner år
Andra beteckningar
NGC 6618 258, ALS 19608, B311, 2MASS J18202270-1608342, SLS 165, SSTGLMA G015.0748-00.6460, SSTGLMC G015.0748-00.6460, Gaia DR3 4098003291268883584, Gaia DR2 4098003291268883584[6]
CEN 16 är en del av Omeganebulosan

CEN 16, även känd som ALS 19608, är en huvudseriestjärna av spektraltyp O i stjärnbilden Skytten.[2] Stjärnan ligger i mitten av Omeganebulosan, på ett avstånd av ca 4 600 ± 100 ljusår (eller 1 420 ± 50 parsec) från solsystemet.[2] Stjärnan har en skenbar magnitud av 13,69[2] och upptäcktes den 25 mars 1976 i en kartläggning av stjärnor i Omeganebulosan.[7] [2]

Egenskaper

CEN 16 är en massiv, ung, sen O-typ huvudseriestjärna i Omeganebulosan.[2] Stjärnan har spektraltyp O8.5V, noterad i data från Very Large Telescope, vilket innebär att den fortfarande befinner sig i huvudseriefasen.[3] Stjärnan tros också vara mycket massiv med en spektroskopiskt härledd stjärnmassa på 20,4 +7,9−7,3 solmassor.[4] Stjärnan har en rotationshastighet på 30 +15−25 km/s[4] och förväntas vara extremt ung med en ålder på endast fyra miljoner år.[4] Den har en uppskattad radie på 10,9 solradier.[5] Diametern beräknades med hjälp av en stjärnluminositet på 125 000 ± 37 000 gånger solens och en effektiv temperatur av 34 000 ± 1 000 K.[5] [a]

Följeslagare

I november 2024 upptäcktes det att en potentiell brun dvärg kan kretsa som följeslagare kring CEN 16.[8] Den obekräftade bruna dvärgen har en radie på 7,5 jupiterradier och en massa på 70 jupitermassor.[9][8] Den har en beräknad temperatur av 2 884 K och en luminositet på 0,033 gånger solens.[9][8] CEN 16 B har en omloppsbana med en halv storaxel av 883,5 astronomiska enheter.[9] CEN 16 B är anmärkningsvärd eftersom substellära objekt som kretsar kring huvudseriestjärnor av O-typ är mycket sällsynta.[10] Enligt Extrasolar Planets Encyclopaedia är CEN 16 B det enda substellära objektet som cirkulerar kring en O-typ huvudseriestjärna.[11]

CEN 16 solsystem[9]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
B
70 MJ
883,5
-
-
-
7,5 RJ

Anteckningar

  1. ↑ Tillämpning av Stefan-Boltzmanns lag med en nominell effektiv soltemperatur av 5,772 K:
    .

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, CEN 16, 3 april 2026.

Noter

  1. 1 2 3 4 5 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. 1 2 3 4 5 6 "SIMBAD Results for CEN 16". SIMBAD. Hämtad 2026-01-27.
  3. 1 2 Ramírez-Tannus, M. C. (2017). "Massive pre-main-sequence stars in M17". Astronomy & Astrophysics. 604: A78. arXiv:1704.08216. Bibcode:2017A&A...604A..78R. doi:10.1051/0004-6361/201629503. Hämtad 2026-01-27.
  4. 1 2 3 4 5 6 Backs, F. (2024). "Properties of intermediate- to high-mass stars in the young cluster M17: Characterizing the (pre-)zero-age main sequence". Astronomy and Astrophysics. 690. arXiv:2408.11713. Bibcode:2024A&A...690A.113B. doi:10.1051/0004-6361/202450494. Hämtad 2026-01-27.
  5. 1 2 3 4 5 Patten, Nikhil (2025). "Fundamental Parameters for Central Stars of 103 Infrared Bow Shock Nebulae". The Astrophysical Journal. 988 (2): 183. arXiv:2506.07904. Bibcode:2025ApJ...988..183P. doi:10.3847/1538-4357/ade22f.
  6. ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC+6618+258. Hämtad 2020-06-29.
  7. ↑ Ogura, K. (1976). "UBV Photometry of the Stars in the Fields of Emission Nebulae. II. M 17". Publications of the Astronomical Society of Japan. 28 (1): 35. Bibcode:1976PASJ...28...35O. doi:10.1093/pasj/28.1.35. Hämtad 2026-01-27.
  8. 1 2 3 Pauwels, Tinne (2024). "Low-mass Stellar and Substellar Candidate Companions around Massive Stars in Sco OB1 and M17". The Astronomical Journal. 168 (5): 209. arXiv:2409.16212. Bibcode:2024AJ....168..209P. doi:10.3847/1538-3881/ad6f06.
  9. 1 2 3 4 "EPE Results for CEN 16 b". Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 2026-01-27.
  10. ↑ Veras, Dimitri (2020). "Constraining planet formation around 6-8 M⊙ stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 493 (1): 765. arXiv:2001.08757. Bibcode:2020MNRAS.493..765V. doi:10.1093/mnras/staa241.
  11. ↑ "EPE Catalog". Extrasolar Planets Encyclopaedia. 1995. Hämtad 2026-01-27.