Cefalexin
 | |
 | |
| Cefalexin | |
| Systematiskt namn (IUPAC) | |
| (7R)-3-Methyl-7-(α- D -fenylglycylamino)-3-cefem-4-karboxylsyremonohydrat | |
| Beteckningar | |
| CAS-nummer | 15686-71-2 |
| ATC-kod | J01DB01 QJ51DB01 |
| PubChem | 2666 |
| DrugBank | DB00567 |
| Farmakokinetiska data | |
| Biotillgänglighet | Välabsorberat |
| Proteinbindningsgrad | 15% |
| Metabolism | 80% frisätts oförändrat i urinen inom 6 timmar från administration |
| Halveringstid | Hos en vuxen individ med normal njurfunction är serum halveringstid 0.5-1.2 timmar[1] |
| Exkretion | Renal |
| Terapeutiska överväganden | |
| Administreringssätt | Oralt |
| Graviditetskategori | |
| Juridisk status | |
| Licensdata | |
Cefalexin (INN, BAN) eller cephalexin (USAN, AAN) är ett antibiotikum som används för att behandla ett antal bakteriella infektioner.[2] Det tas via munnen och är aktivt mot grampositiva bakterier och vissa gramnegativa.[2] Den klassas som en första generations cefalosporin och har liknande aktivitet som ett antal andra substanser i denna grupp, inklusive den intravenöst administrerade cefazolin.[3]
Användning
Cefalexin används för att behandla ett antal bakterieinfektioner inklusive: mediaotit (en form av öroninflammation), halsfluss (som orsakats av streptokocker), infektioner i ben och leder, pneumoni, cellulit (infektion i huden), och urinvägsinfektion.[2] Den kan användas profylaktiskt för att förebygga bakteriell endocardit.[2]
Cefalexin är inte effektivt mot MRSA (methicillin-resistent Staphylococcus aureus), och har ingen som helst effekt mot virusinfektioner.[2]
Läkemedlet är lämpligt för barn och de som är över 65 år.[2] Cefalexin kan användas av de som har milda till måttliga allergier mot penicillin men rekommenderas inte till de med svår allergi.[2]
Biverkningar
Möjliga biverkningar är: allergi, mag och tarm-besvär, och Clostridium difficile-diarré bland annat.[2]
I USA är läkemedlet klassat som graviditetskategori B, och som kategori A i Australien, vilket innebär att det saknas evidens att behandling skulle leda till skador om det intas av gravida.[2][4] Användning av läkemedlet under amning är tillåtet.[5]
Historia
Läkemedlet introducerades år 1969 och år 1970 av ett antal läkemedelsbolag inklusive Glaxo Wellcome och Eli Lilly and Company, med varumärken som Keflex och Ceporex.[6][7]
År 2012 var cefalexin ett av de 100 mest utskrivna läkemedlen i USA.[8] I Australien är det ett av de 15 mest utskrivna läkemedlen.[9]
Det finns tillgängligt som ett generiskt läkemedel under flera varumärkesnamn och är inte särskilt dyrt.[2][10] Det finns med i Världshälsoorganisationens lista över essentiella läkemedel, vilket är en lista över de viktigaste läkemedlen i vårdsystemet.[11]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cefalexin, 14 december 2014.
- ↑ McEvoy, G.K. (ed.). American Hospital Formulary Service - Drug Information 95. Bethesda, MD: American Society of Hospital Pharmacists, Inc., 1995 (Plus Supplements 1995)., p. 166
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Cephalexin”. The American Society of Health-System Pharmacists. http://www.drugs.com/monograph/cephalexin.html. Läst 21 april 2014.
- ↑ Brunton, Laurence L. (2011). ”Penicillins, Cephalosporins, and Other β-Lactam Antibiotics”. Goodman & Gilman's pharmacological basis of therapeutics. (12th ed.). New York: McGraw-Hill. sid. Chapter 53. ISBN 978-0071624428
- ↑ ”Prescribing medicines in pregnancy database”. Australian Goverment. 3 mars 2014. http://www.tga.gov.au/hp/medicines-pregnancy.htm#.U1Yw8Bc3tqw. Läst 22 april 2014.
- ↑ Wendy Jones (2013). Breastfeeding and Medication. Routledge. sid. 227. ISBN 9781136178153. http://books.google.ca/books?id=0Y8lbCnF1mgC&pg=PA227
- ↑ McPherson, Edwin M. (2007). Pharmaceutical Manufacturing Encyclopedia. (3rd ed.). Burlington: Elsevier. sid. 915. ISBN 9780815518563. http://books.google.ca/books?id=_J2ti4EkYpkC&pg=PA915
- ↑ Ravina, Enrique (2011). The evolution of drug discovery : from traditional medicines to modern drugs (1 uppl.). Weinheim: Wiley-VCH. sid. 267. ISBN 9783527326693. http://books.google.ca/books?id=iDNy0XxGqT8C&pg=PA267
- ↑ Bartholow, Michael. ”Top 200 Drugs of 2012”. Pharmacy Times. Arkiverad från originalet den 17 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140517121247/http://www.pharmacytimes.com/publications/issue/2013/July2013/Top-200-Drugs-of-2012. Läst 22 april 2014.
- ↑ Australia's Health 2012: The Thirteenth Biennial Health Report of the Australian Institute of Health and Welfare. Australian Institute of Health and Welfare. 2012. sid. 408. ISBN 9781742493053. http://books.google.ca/books?id=1CazE2WqNBEC&pg=PT424
- ↑ Hanlon, Geoffrey; Hodges, Norman (2012). Essential Microbiology for Pharmacy and Pharmaceutical Science. Hoboken: Wiley. sid. 140. ISBN 9781118432433. http://books.google.ca/books?id=P4Ucifn76PUC&pg=PT140
- ↑ ”WHO Model List of Essential Medicines” (PDF). WHO. Oktober 2013. sid. 6. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/93142/1/EML_18_eng.pdf?ua=1. Läst 22 april 2014.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||