Dyvik
| Dyvik | |
| fd småort del av tätorten Bammarboda | |
| Land | |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Stockholms län |
| Kommun | Österåkers kommun |
| Distrikt | Österåker-Östra Ryds distrikt |
| Koordinater | 59°31′46″N 18°30′24″Ö / 59.52944°N 18.50667°Ö |
| Area | 16 hektar (2010)[1] |
| Folkmängd | 106 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 6,6 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Småortskod | S0161[2] |
| Beb.områdeskod | 0117SB116 (1990–2015)[3] |
![]() Ortens läge i Stockholms län.
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Dyvik är en bebyggelse i Österåkers kommun i Stockholms län, belägen nordöst om Bammarboda. Mellan 1990 och 2015 klassades bebyggelsen av SCB som en småort, därefter sammanväxt med Bammarboda och del av den tätorten.[4] Dyvik är arrangörshamn för Saltsjöloppet, en av Sveriges större, årliga motorbåtstävlingar som går av stapeln i början av september.
Historia
Dyviks gård var ett säteri i Dyvik vars huvudbyggnad, uppförd under 1700-talet, fortfarande finns bevarad. Gården omnämns första gången 1296 under namnet Diupuvik. Under 1610-talet ägdes gården av Erland Björnsson Bååt och erhöll då sätesfrihet.[5]
Dyviks såg byggdes under första världskriget och drevs av ägaren David Carlsson. Virket från Dyvik exporterades främst till Tyskland. Dyviks bruk grundades också 1932, där man bland annat tillverkade byggplattor.[5]
Ett flertal torp har genom tiderna funnits i Dyvik, däribland Kolsvedthe och Kolsveden. [5][6]
Kolsvedthe
Torpet Kolsvedthe omnämns första gången 1832 i Österåkers dödbok i samband med att torparhustrun Johanna Karlsdotter, gift med Erik Ersson, avled. Nils Bernhard Gustafsson var den sista torparen på Kolsvedthe och brukade torpet fram till 1935.[6]
Kolsveden
Torpet Kolsveden nämndes första gången 1650 i en mantalslängd. Den äldre delen av torpet anlades under 1720-talet och byggdes ut omkring 1820. Den sista torparen var Johan Robert Eriksson, som brukade torpet fram till 1924.[7]
År 1909 uppfördes Dyviks skola intill torpet Kolsveden. Där bedrevs undervisning fram till dess nedläggning 1939, med som mest 47 inskrivna elever. Skolhuset brann ner den 3 januari 1978.[5]
Se även
Referenser
- 1 2 Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ↑ Småorter 1990 : Befolkningskoncentrationer i glesbygd, SCB, 11 april 1995, s. 14, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.
- 1 2 3 4 ”D - encyclopedia agaria”. Österåkers Hembygd- och fornminnesförening. 8 december 2019. https://www.hembygd.se/osteraker/Dencyclopedia-agaria. Läst 25 september 2025.
- 1 2 ”Kolsvedthe”. Österåkers Hembygs- och fornminnesförening. 10 april 2023. https://www.hembygd.se/osteraker/kolsvedthe. Läst 25 september 2025.
- ↑ ”Kolsveden”. Österåkers Hembygds- och fornminnesförening. 10 april 2023. https://www.hembygd.se/osteraker/kolsveden. Läst 25 september 2025.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
