Huvudserien

Huvudserien i ett Hertzsprung-Russell-diagram är en kurva längs med vilken de flesta stjärnor befinner sig. En stjärna i huvudserien kallas huvudseriestjärna.[1][2] Kurvan är jämförelsevis skarpt avgränsad, eftersom både spektralklassen och luminositeten hos en stjärna bestäms nästan enbart av stjärnans massa så länge den fortfarande förbränner väte genom fusion till helium – vilket de flesta stjärnor gör.

Solen, med spektralklass G2V, är ett exempel på en huvudseriestjärna: den har varit det i ungefär 4,5 miljarder år och kommer att fortsätta så i ytterligare ungefär 4,5 miljarder år. Sedan vätet i solens kärna förbrukats kommer den att börja förbränna helium, svälla upp och bli en röd jättestjärna.

Exempelstjärnor

Tabellen nedan visar typiska värden för stjärnor längs huvudsekvensen. Värdena för luminositet (L), radie (R) och massa (M) är relativ i förhållande till en dvärgstjärna – nämligen vår egen stjärna, solen. De faktiska värdena för en stjärna inom huvudserien kan variera så pass mycket som 20–30 procent från de angivna värdena nedan.

Tabell med stjärnparametrar för huvudsekvensen
Klassificering stjärnklass Radie Massa Luminositet Temperatur Exempel[3]
R☉ M☉ L☉ K
O6184050000038000 Theta1 Orionis C
B07,4182000030000 Fi1 Orionis
B53,86,580016400 Pi Andromedae A
A02,53,28010800 Alfa Coronae Borealis A
A51,72,1208620 Beta Pictoris
F01,31,767240 Gamma Virginis
F51,21,32,56540 Eta Arietis
G01,051,101,265920 Beta Comae Berenices
G21,001,001,005780 Solen … är en typisk G2V-stjärna.
G50,930,930,795610 Alfa Mensae
K00,850,780,405240 70 Ophiuchi A
K50,740,690,164410 61 Cygni A
M00,630,470,0633920 Gliese 185[3]
M50,320,210,00793120 EZ Aquarii A
M80,130,100,00082660 Van Biesbroecks stjärna

Se även

Referenser

Noter

  1. ↑ Harding E. Smith (1999). ”The Hertzsprung-Russell Diagram”. Gene Smith's Astronomy Tutorial. Center for Astrophysics & Space Sciences, University of California, San Diego. Arkiverad från originalet den 17 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100617015733/http://cass.ucsd.edu/public/tutorial/HR.html. Läst 24 oktober 2013.
  2. ↑ Richard Powell (2006). ”The Hertzsprung Russell Diagram”. An Atlas of the Universe. http://www.atlasoftheuniverse.com/hr.html. Läst 24 oktober 2013.
  3. 1 2 ”SIMBAD astronomical Databse”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 24 oktober 2013.

Källor

  • Zombeck, Martin V., “Handbook of Space Astronomy and Astrophysics” (1990, 2:a upplagan), Cambridge University Press, ISBN 0-521-34787-4.

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.