Kanonbåtskriget (1807–1814) (danska: Kanonbådskrigen, engelska: Gunboat War) var en period av krigshandlingar till sjöss mellan Danmark-Norge och Storbritannien i samband med Napoleonkrigen. Sjökriget har fått sitt namn av att Danmark använde små kanonbåtar mot Storbritanniens flotta.[1] I Skandinavien räknas det som en del av de så kallade englandskrigen, som började med slaget vid Köpenhamn 1801.
Ett av slagen - slaget vid Falsterbo - stod strax utanför Malmö den 20 oktober 1808, då Danmark också låg i krig med Sverige. En dansk flottilj av rodda kanonbåtar attackerade då det brittiska örlogsfartyget Africa. När vinden dog ut, kunde hon inte freda sig genom att manövrera och utnyttja bredsidor från sina kanoner, utan skadades svårt och räddades endast genom att mörkret föll. Den danska Öresundsflottan leddes då av Johan Cornelius Krieger, som under samma år hade utvecklat en ny strategi för att små kanonbåtar mot stora segelfartyg.
.svg.png){kind=small}
