Juniorkarriär
Krabbe började träna friidrott regelbundet som tolvåring och som sextonåring blev hon trea (200 meter) och fyra (100 meter) vid JVM i Aten 1986. Vid mästerskapet löpte Krabbe även andrasträckan i DDR:s stafettlag som vann silver bakom Förenta staterna. Senare samma år ingick Krabbe i det östtyska seniorlaget som vann 4 x 100 meter vid Europacupen i Gateshead på 41,87. Vid JVM två år senare i Sudbury i Ontario blev Krabbe silvermedaljör på 100 meter bakom landsmaninnan Diana Dietz. På 200 meter var rollerna omvända; Krabbe (22.34) vann en utklassningsseger före Dietz (22,88).[1] DDR-laget med Grit Breuer, Krabbe, Dietz och Katrin Henke vann sedan stafetten över 4 x 100 meter klart före Kuba och Förenta staterna. Senare under säsongen kvalificerade sig Krabbe för OS 1988 efter att ha noterat makalösa 10,89 på 100 meter i Östberlin. Vid olympiaden blev Krabbe utslagen i semifinal på 200 meter (amerikanskan Florence Griffith-Joyner vann loppet på världsrekordtid) och fick inte plats i DDR:s stafettlag (som vann silver).
Europamästarinna
Vid Europamästerskapen 1990 i Split i Jugoslavien dominerade DDR de kvinnliga löpgrenarna i allmänhet och Krabbe sprintgrenarna i synnerhet. Krabbe vann 100 meter på mästerskapsrekordet 10,89, övriga medaljer vanns av landsmaninnorna Silke Gladisch-Möller och Kerstin Behrendt. På 200 meter vann Krabbe guldet på 21,95 före europarekordinnehaverskan Heike Drechsler (22,19). I stafetten över 4 x 100 meter var DDR-laget (Gladisch-Möller, Krabbe, Behrendt och Sabine Günther) fullkomligt överlägset. Laget vann guldet på mästerskapsrekordtiden 41,68, nästan 1,5 sekund före Västtyskland. Detta var Krabbe och övriga östtyskors sista uppvisning i den blå DDR-dräkten, den 3 oktober 1990 uppgick DDR i Förbundsrepubliken Tyskland, varför Krabbe framdeles representerade Tyskland. EM-framgångarna renderade Krabbe flera utmärkelser, bland annat som Tysklands bästa kvinnliga idrottare.
Världsmästarinna
Efter framgångarna i EM tillhörde Krabbe favoriterna i VM 1991 i Tokyo i Japan. Krabbe motsvarade alla högt ställda förväntningar i det återförenade Tyskland och vann både 100 meter (10,99) och 200 meter (22,09)[1] före Gwen Torrence och Merlene Ottey. Tyskorna (Breuer, Krabbe, västtyskan Sabine Richter och Drechsler) klarade dock inte av att vinna stafetten; de fick nöja sig med bronsmedaljen bakom Jamaica och Sovjetunionen.
Dopningsavstängning och skadestånd
I juni 1992 hittades hos henne och lagkamraten Grit Breuer substansen klenbuterol. Medlet var ännu inte listat som dopingmedel men trots allt stängde världsfriidrottsorganisationen IAAF av henne på fyra års tid. I mars 1993 lindrades straffet till att gälla till 1994 men senare under 1993 fick hon, för "osportsligt uppträdande", straffet påökat igen så det gällde över VM i friidrott 1995. Till skillnad från Breuer (som snart återkom till världstoppen) godtog inte Krabbe avstängningen. Enligt domstolsutslag i München 1996 var avstängningen felaktig och 2001 tilldömdes Krabbe skadestånd om 1,2 miljoner D-mark för uteblivna prispengar och sponsorintäkter. IAAF överklagade domen men ingick 2002 en förlikning med Krabbe, där Krabbe erhöll en okänd summa pengar.[2]
Privatliv
Under den aktiva karriären mätte hon 182 cm och vägde 69 kg. Krabbe gifte sig med en Michael Zimmermann[1], som begick självmord 2015, och har med denne två söner.
Personliga rekord
- 100 meter – 10,89
- 200 meter – 21,95
Källor
| Europamästare på 4 × 100 meter damer |
|---|
|
- 1938:
.svg.png) Tyskland (Kohl, Krauß, Albus, Kühnel)
- 1946:
 Nederländerna (v.d. Kade-Koudijs, Witziers-Timmer, Adema, Blankers-Koen)
- 1950:
.svg.png) Storbritannien (Hay, Desforges, Hall, Foulds)
- 1954:
 Sovjetunionen (Krepkina, Uliskina, Itkina, Turova)
- 1958: Sovjetunionen (Krepkina, Kepp, Poljakova, Maslovska)
- 1962:
.svg.png) Polen (Ciepły, Sobotta, Szyroka, Piątkowska)
- 1966: Polen (Bednarek, Straszyńska, Kirszenstein, Kłobukowska)
- 1969:
 Östtyskland (Höfer, Meissner, Podeswa, Vogt)
- 1971:
 Västtyskland (Schittenhelm, Helten, Irrgang, Mickler)
- 1974: Östtyskland (Maletzki, Stecher, Heinich, Eckert)
- 1978: Sovjetunionen (Anisimova, Maslakova, Kondratieva, Storozjkova)
- 1982: Östtyskland (Walther, Eckert, Rieger, Göhr)
- 1986: Östtyskland (Gladisch, Rieger, Brestrich-Auerswald, Göhr)
- 1990: Östtyskland (Möller, Krabbe, Behrendt, Günther)
- 1994: Tyskland (Paschke, Knoll, Zipp, Lichtenhagen)
- 1998:
 Frankrike (Benth, Bangué, Félix, Arron)
- 2002: Frankrike (Combe, Hurtis, Félix, Sidibé)
- 2006:
 Ryssland (Gusjtjina, Rusakova, Chabarova, Grigorjeva)
- 2010:
 Ukraina (Povch, Pohrebnjak, Rjemjen, Bryzhina)
- 2012: Tyskland (Günther, Cibis, Pinto, Sailer)
- 2014: Storbritannien (Philip, Nelson, J. Williams, Henry)
- 2016: Nederländerna (Samuel, Schippers, Van Schagen, Sedney)
- 2018: Storbritannien (Philip, Lansiquot, B. Williams, Asher-Smith)
- 2022: Tyskland (Mayer, Haase, Lückenkemper, Burghardt)
- 2024: Storbritannien (Asher-Smith, Henry, Hunt, Neita)
|
|
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
.svg.png){kind=small}
.svg.png){kind=small}