Lena Olin

Lena Olin
Lena Olin som sommarpratare 2015.
Lena Olin som sommarpratare 2015.
FöddLena Maria Jonna Olin
22 mars 1955
Sverige Oscars församling, Stockholm
Utbildad vidStockholms dramatiska högskola och Teaterhögskolan i Stockholm
Aktiva år1976–
MakeLasse Hallström (1994–)
PartnerÖrjan Ramberg
FöräldrarStig Olin
Britta Holmberg
SläktingarMats Olin (bror)
F. A. Campbell, tidigare Auguste (son, född 1984)[1]
Betydande roller
Irina Derevko i Alias
Anna Egerman i Efter repetitionen
Sabina i Varats olidliga lätthet
Masha i Fiender, en berättelse om kärlek
IMDb SFDb

Lena Maria Jonna Olin, född 22 mars 1955 i Oscars församling i Stockholm,[2] är en svensk skådespelare.

Biografi

Uppväxt

Lena Olin är dotter till skådespelarna Stig Olin och Britta Holmberg samt yngre syster till sångaren Mats Olin och Per Olin som dog i cancer 1960, 10 år gammal.[3]. På grund av föräldrarnas yrke tillbringade hon mycket tid vid teatern. Uppväxten var privilegierad men även präglad av omtumlande familjehändelser.[4]

Ingmar Bergman var en nära vän till Lena Olins föräldrar och närvarade under hennes uppväxt. Han har beskrivit henne som "en stark, vacker och levande person, häftigt emotionell, ibland kaotisk, utrustad med ett stabilt och väl fungerande bondförstånd".[4][4]

Tidigt liv och utbildning

I likhet med sin bror ägnade hon i unga år åt musik. Hon hade redan 1970 upptäckts av Stikkan Anderson,[5] men det dröjde till 1975 innan hon gav ut singeln Sommarbrevet (Jag skrev ett brev)/Människors glädje (Polar POS 1211).[6] År 1974 blev hon först tvåa i skönhetstävlingen Fröken Sverige och sedan utnämnd till vinnare av Miss Scandinavia.[källa behövs]

Olin utbildade sig vid Statens scenskola i Stockholm 1976–1979.[7] Enligt Olin uppmuntrade Bergman henne att söka.[4] Efter examen arbetade hon under ett decennium på Dramaten i Stockholm (1980–1991) där hon medverkade i bland annat i Shakespeares Kung Lear (också spelad på världsturné), August Strindbergs Ett drömspel och (mot Peter Stormare i) Fröken Julie (alla i regi av Ingmar Bergman), Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita, Carlo Goldonis Två herrars tjänare, Shakespeares En midsommarnattsdröm och i Lars Noréns Nattvarden.

Karriär

Hennes genombrott på film kom med Ingmar Bergmans tv-film Efter repetitionen (1984) där Bergman specialskrev en av huvudrollerna för Olin.[4] Dessförinnan hade hon även medverkat i en mindre roll i Fanny och Alexander och haft en roll i Hasseåtages film Picassos äventyr. Rollen i Efter repetitionen gjorde att Olin fick uppmärksamhet internationellt och ledde senare till rollen som Sabina i Varats olidliga lätthet (1988) som kom att bli Olins stora internationella genombrott.[4] För filmen Fiender, en berättelse om kärlek blev hon nominerad till en Oscar och mottog New Yorks filmkritikers pris 1989. Hon spelade mot Robert Redford i Sydney Pollacks Havanna, mot Richard Gere i Mr. Jones och mot Gary Oldman i Romeo is Bleeding. Men hon tackade nej till Sharon Stones roll i Basic Instinct 1992.[4]

Sedan hon gift sig med Lasse Hallström 1994 och de flyttade till USA har Olin medverkat i en del större Hollywood-filmer som Roman Polanskis The Ninth Gate, där hon spelar mot Johnny Depp, United States of Leland, Hollywood Homicide och The Reader. Hon fick också Ingmar Bergmanpriset 1980. Sin kanske mest populära framgång fick Olin när hon 2002 tackade ja till sin första roll inom tv-branschen i USA: rollen som Irina Derevko i spionserien Alias. Serien blev en tittarsuccé inte bara i USA, utan även i stora delar av Europa. För rollen fick hon också en Emmy-nominering för Best Supporting Actress 2003. Olin har även medverkat i mindre roller i två av makens filmer: Chocolat och Casanova.

År 2012 medverkade hon i Robert F. Kennedy Center for Justice & Human Rights internationella kampanj för mänskliga rättigheter och spelade tillsammans med Dramaten-skådespelare och Martin Sheen Ariel Dorfmans pjäs Mod utan gränser / Speak Truth to Power: Voices From Beyond the Dark på Dramaten. Pjäsen bygger på intervjuer av 50 olika överlevande offer och förkämpar för mänskliga rättigheter runt om i världen samt på en bok av Robert Kennedys dotter Kerry Kennedy. Den 19 februari 2014 medverkade hon i en uppmärksammad specialuppläsning av pjäsmanifestationen i Europaparlamentet i Bryssel. Det skedde tillsammans med de amerikanska skådespelarna Dennis Haysbert och Dylan Bruno samt Europaparlamentariker från olika länder. Denna gång tillägnades den den i Eritrea fängslade svenske journalisten Dawit Isaak.[8][9][10]

Hon var sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 på Sveriges Radio P1 2007 och 2015. I det sistnämnda berättade hon då om, att hon under tidig barndom förlorade sin bror Per och om hennes far som blev svårt handikappad, två trauman som påverkat hela hennes liv.[11]

År 2018 var hon modell i Kappahls reklamkampanj.[4] Lena Olin läste Nyårsklockan i SVT 2022.

I Lasse Hallströms film Hilma (2023) porträtterar Olin konstnären Hilma af Klint. Hallström och Olins gemensamma dotter Tora Hallström spelar rollen som af Klint i unga år. Inför Guldbaggegalan 2024 nominerades Olin till sin första guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i Andra akten.[12]

Familjeliv

Olin träffade regissören Lasse Hallström 1990[4] och är sedan 1994 gift och bosatt med honom i Bedford utanför New York i USA och utanför Stockholm. Tidigare levde hon under flera år tillsammans med skådespelaren Örjan Ramberg. Hon har en son med Ramberg och en dotter med Hallström.

Filmografi (i urval)

Teater

Roller

ÅrRollProduktionRegiTeater
1980Pliant + DruggerAlkemisten
Ben Jonson
Staffan RoosDramaten
1981EgléParadisbarnen
Staffan Roos
efter P.C. Marivaux La dispute
Staffan RoosDramaten (urpremiär)
1982MaryJuno och påfågeln
Sean O'Casey
Bo WiderbergDramaten
1982Amanuensen + FlickanStort och smått
Botho Strauss
Barbro LarssonDramaten
1982Clarice de BisognosiTvå herrars tjänare
Carlo Goldoni
Per SjöstrandDramaten
1983RoseChikanen
Edward Bond
Peter LuckhausDramaten
1984CordeliaKung Lear
William Shakespeare
Ingmar BergmanDramaten + världsturné
1985CharlotteNattvarden
Lars Norén
Christian TomnerDramaten (urpremiär)
1985KvinnaEi blot til lyst
Donya Feuer
Donya FeuerDramaten (urpremiär)
1986AnnSommar
Edward Bond
Björn MelanderDramaten
1986AgnesEtt drömspel
August Strindberg
Ingmar BergmanDramaten
1988MargaritaMästaren och Margarita
Michail Bulgakov
Jurij LjubimovDramaten
1990RöstEn midsommarnattsdröm
William Shakespeare
Wilhelm CarlssonDramaten
1991Fröken JulieFröken Julie
August Strindberg
Ingmar BergmanDramaten
2017MarthaVem är rädd för Virginia Woolf?
Edward Albee
Thommy BerggrenKulturhuset Stadsteatern

Källor

  1. ↑ https://www.femina.se/i-rampljuset/lena-olin-orjan-ramberg-son-auguste-fa-campbell/10734767
  2. ↑ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011.
  3. ↑ ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. www.svenskagravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/580bedd0-b0d5-477c-9b59-85729e20f2c1. Läst 14 oktober 2024.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Johansson, Victor (18 september 2018). ”Lena Olin: ”Kyssa någon på film är jäkligt personligt” (SvD Perfect Guide)”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/-lena-olin-att-kyssa-nagon-pa-film-ar-jakligt-personligt. Läst 11 oktober 2020.
  5. ↑ Aftonbladet 1975-10-17, sid. 46.
  6. ↑ Svensk mediedatabas
  7. ↑ ”Avgångsklassen 1979”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1969-1979/avgangsklassen-1979. Läst 22 maj 2013.
  8. ↑ Robert F. Kennedy Center for Justice & Human Rights, om "Speak Truth to Power" Arkiverad 4 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ↑ Expressen 19 februari 2014, "Dawit Isaaks öde får Lena Olin att agera"
  10. ↑ Svenska Dagbladet 19 februari 2014, "Hollywoodstjärnor på scenen till Dawits ära"
  11. ↑ ”Lena Olin”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/562300?programid=2071. Läst 26 juni 2015.
  12. ↑ ”2023 års Guldbaggenomineringar”. Guldbaggen 2024. 13 december 2023. https://www.guldbaggen.se/2023-ars-guldbaggenomineringar/. Läst 15 december 2023.

Externa länkar