Lucina Hagman

Lucina Hagman
Född5 juni 1853[1][2]
Kelviå[1], Finland
Död6 september 1946[1] (93 år)
Helsingfors[1]
BegravdSandudds begravningsplats[3]
Medborgare iFinland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vidLärarseminariet i Jyväskylä[4]
Vasa svenska fruntimmersskola[4]
SysselsättningPolitiker[5], lärarinna[6][1], författare, kvinnosakspolitiker
Befattning
Rektor[4]
Ledamot av Finlands riksdag
Finlands 1:a riksdag, Tavastlands valkrets (1907–1908)[7][1][4]
Ledamot av Finlands riksdag, Satakunta valkrets (1917)[1]
Politiskt parti
Ungfinska partiet[7]
Utmärkelser
Finlands Vita Ros tecken (1924)[8]
Redigera Wikidata

Lucina Hagman, född 5 juni 1853 i Kelviå, Österbotten, död 6 september 1946 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog, skriftställare och kvinnosakskvinna. Hagman var en av kvinnorörelsens och samskoleidéns främsta förkämpar i Finland.

Biografi

Lucina Hagman var yngsta dotter till länsmannen Nils Johan Erik Hagman och Sofia Margareta Nordman. Hon kom från ett svenskspråkigt hem, men lärde sig finska redan som barn.[9]

När familjen flyttade till Vasa 1865 gick Lucina i Svenska fruntimmersskolan i Vasa i fyra år. På den tiden var det ovanligt att flickor fick möjlighet att gå i skola och Lucinas systrar Sofia och Anna fick endast hemundervisning. Efter flickskolan var Lucina Hagman småskollärarinna i ett par år, och genomgick sedan Jyväskylä seminarium, där hon avlade lärarexamen 1875.[9] Hon blev föreståndare 1875 för en förberedande skola i Tavastehus och 1886 för den första finländska, till universitetet ledande samskolan i Helsingfors samt förestod sedan 1899 en ny, av henne öppnad sådan i samma stad.

Redan under skoltiden förundrades Hagman över kvinnornas underordnade ställning i samhället.[9] När samskolan för pojkar och flickor introducerades vid slutet av 1800-talet var hon en av de centrala förkämparna. År 1899 grundade hon samskolan Uusi Yhteiskoulu (på svenska: Den nya samskolan) och var dess rektor till 1935.[10] När hennes skola blev för liten grundade hennes brorsdotter, Lisa Hagman, en egen separat skola i anslutning till fasterns, och med namnet Yksityisluokat (på svenska: Privatklasserna).[11]

Mycket ivrigt ägnade hon sig åt kvinnofrågan och pläderade i flera utgivna skrifter för höjandet av kvinnans ställning inom samhället. År 1892 deltog hon i stiftandet av kvinnosaksförbundet Unionen och var dess första ordförande. År 1907 stiftade hon en politisk kvinnoförening, Finska kvinnoförbundet. Hon var även med om att starta Finlands första nykterhetsförening och martharörelsen.[12]

Lucina Hagman på 1910-talet.

Efter att Finland tog i bruk allmän och lika rösträtt år 1906 var Lucina Hagman bland de första ledamöterna som valdes in i enkammarlantdagen 1907, som representant för det Ungfinska partiet. Hon utsågs till ordförande i kulturutskottet, men föll 1908 igenom vid valet.

Hagman publicerade läseböcker för skolan samt uppfostringsskrifter, bland dem Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897; "Min erfarenhet om samuppfostran"). År 1928 fick hon professorstitel.

Lucina Hagman ligger begravd på Sandudds begravningsplats, gamla delen.[13]

Bibliografi

  • Ensimmäinen koulu (1882)
  • Fredrika Bremer (1886) (biografi)
  • Om samuppfostran (1887)
  • Om qvinnouppfostran. Iakttagelser och reflektioner (1888)
  • Naisten äänestysoikeudesta (1889)
  • Naisten esteettömyystodistus eli dispanssikysymys (1896)
  • Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897)
  • Från samskolan i Finland (1898)
  • Kasvatus rakkauteen (1900)
  • Uppfostran till kärlek (1901);
  • Koulukysymys sosiaaliselta kannalta (1906)
  • Naisten ohjelma tulevissa vaaleissa (1906)
  • Kvinnornas program vid de stundande valen (1906)
  • Minna Canthin elämäkerta, del I och II (1906, 1911)
  • Yhteiskuntalaitoksen suhtautuminen naisten oikeuksiin (1911)
  • Siveellisen kasvatuksen laiminlyöminen kouluissa (1917)
  • Tuleeko Suomen pystyttää asevelvollisuuteen perustuva sotavoima? (1917)
  • Olisiko ajateltavissa (1923)
  • Miten olisi koulusuunnitelmaa uudistettava? (1925)
  • Lucina Hagman kertoo lapsuudestaan Kälviällä 1853–1865 (1936)

Utmärkelser

  •  Finlands Vita Ros tecken, 1924[8]

[Redigera Wikidata]

Källor

Litteratur

  • Hagman, Lucina i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
  • Kvinnornas Helsingfors: En kulturhistorisk guide. Schildts förlag, Helsingfors 2011. ISBN 978-951-50-2007-9

Referenser

  1. 1 2 3 4 5 6 7 Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Lucina Hagman, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4568-1416928957174, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt lexikon för Finland: 2705.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910396, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Yksi kamari - kaksi sukupuolta : Suomen eduskunnan ensimmäiset naiset, riksdagsbiblioteket, 23 maj 2017, ISBN 978-951-53-3666-8, läs online.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Vuoden 1907 eduskuntavaaleissa valitut kansanedustajat (på finska), justitieministeriet, läs online, läst: 29 maj 2017.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 1920 Hopeinen ansiomerkki vain naisille – SVR100 (på finska), läs online, läst: 5 maj 2026.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 3 ”Hagman, Lucina”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4568-1416928957174
  10. ↑ Kvinnornas Helsingfors, s. 39–40.
  11. ↑ Kvinnornas Helsingfors, s. 40.
  12. ↑ ”Sök - Uppslagsverket Finland”. uppslagsverket.fi. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-HagmanLucina. Läst 5 juni 2020.
  13. ↑ Kvinnornas Helsingfors, s. 54.

Vidare läsning