Manel Estiarte
| Manel Estiarte | ||
![]() Manel Estiarte. | ||
| Vattenpolo, herrar | ||
| Nation: | ||
|---|---|---|
| Guld | Atlanta 1996 | Vattenpolo |
| Silver | Barcelona 1992 | Vattenpolo |
| Världsmästerskap | ||
| Guld | Perth 1998 | Vattenpolo |
| Silver | Perth 1991 | Vattenpolo |
| Silver | Rom 1994 | Vattenpolo |
| Europamästerskap | ||
| Silver | Aten 1991 | Vattenpolo |
| Brons | Rom 1983 | Vattenpolo |
| Brons | Sheffield 1993 | Vattenpolo |
| Medelhavsspelen | ||
| Silver | Casablanca 1983 | Vattenpolo |
| Brons | Split 1979 | Vattenpolo |
Manel Estiarte i Duocastella, född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980, 1984, 1988, 1992, 1996 och 2000. Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[2]
Karriär
Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta.[3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva, Los Angeles, Seoul och Barcelona.[4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[5]
Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez[6] och gångaren Jesús Ángel García.[7]
Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth.[8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom.[9]
I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg, 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney.[3]
EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield.[11]
Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983.[12]
Efter karriären

Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola.[14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[16]
Klubbar
Club Natació Manresa (1975–1979)
Club Natació Barcelona (1979–1985)
Pallanuoto Pescara (1986–1989)
RN Savona (1989–1991)
Club Natació Catalunya (1991–1992)
Pallanuoto Pescara (1992–1999)
Club Natació Atlètic-Barceloneta (1999–2000)
Utmärkelser
Storkors av Spaniens kungliga idrottsförtjänstorden 1996
Prinsens av Asturien sportpris 2001
Bibliografi
- Todos mis hermanos. Barcelona: Plataforma Editorial. 2009. ISBN 978-84-96981-37-9 Förord av Pep Guardiola och efterord av Juan Antonio Samaranch.
Referenser
- ↑ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Leyendas. Diario AS. (spanska)
- ↑ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Noticias y Ocio. (spanska)
- 1 2 Manuel Estiarte Arkiverad 4 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ↑ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000.
- ↑ Spain Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ↑ Luis Álvarez Arkiverad 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ↑ Jesús Ángel García Arkiverad 5 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
- ↑ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. FINA. Läst 19 februari 2015.
- ↑ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015.
- ↑ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Erkin Shagaev Water Polo.
- ↑ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska)
- ↑ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska)
- ↑ Manuel Estiarte Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. International Swimming Hall of Fame.
- ↑ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013.
- ↑ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska)
- ↑ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)
Externa länkar
- Manel Estiarte på Internet Movie Database (engelska)
| |||||
| |||||
| |||||
| |||||
|
