Manel Estiarte

Manel Estiarte
Manel Estiarte
Manel Estiarte

Manel Estiarte.

Vattenpolo, herrar
Nation: Spanien Spanien
Olympiska spel
GuldAtlanta 1996Vattenpolo
SilverBarcelona 1992Vattenpolo
Världsmästerskap
GuldPerth 1998Vattenpolo
SilverPerth 1991Vattenpolo
SilverRom 1994Vattenpolo
Europamästerskap
SilverAten 1991Vattenpolo
BronsRom 1983Vattenpolo
BronsSheffield 1993Vattenpolo
Medelhavsspelen
SilverCasablanca 1983Vattenpolo
BronsSplit 1979Vattenpolo

Manel Estiarte i Duocastella, född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980, 1984, 1988, 1992, 1996 och 2000. Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[2]

Karriär

Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta.[3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva, Los Angeles, Seoul och Barcelona.[4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[5]

Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez[6] och gångaren Jesús Ángel García.[7]

Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth.[8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom.[9]

I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg, 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney.[3]

EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield.[11]

Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983.[12]

Efter karriären

Pep Guardiola och Manel Estiarte firar FC Barcelonas seger i Uefa Champions League 2008/2009.

Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola.[14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[16]

Klubbar

  • Spanien Club Natació Manresa (1975–1979)
  • Spanien Club Natació Barcelona (1979–1985)
  • Italien Pallanuoto Pescara (1986–1989)
  • Italien RN Savona (1989–1991)
  • Spanien Club Natació Catalunya (1991–1992)
  • Italien Pallanuoto Pescara (1992–1999)
  • Spanien Club Natació Atlètic-Barceloneta (1999–2000)

Utmärkelser

Bibliografi

  • Todos mis hermanos. Barcelona: Plataforma Editorial. 2009. ISBN 978-84-96981-37-9  Förord av Pep Guardiola och efterord av Juan Antonio Samaranch.

Referenser

  1. ↑ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Leyendas. Diario AS. (spanska)
  2. ↑ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Noticias y Ocio. (spanska)
  3. 1 2 Manuel Estiarte Arkiverad 4 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  4. ↑ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000.
  5. ↑ Spain Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  6. ↑ Luis Álvarez Arkiverad 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  7. ↑ Jesús Ángel García Arkiverad 5 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  8. ↑ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. FINA. Läst 19 februari 2015.
  9. ↑ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015.
  10. ↑ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Erkin Shagaev Water Polo.
  11. ↑ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska)
  12. ↑ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska)
  13. ↑ Manuel Estiarte Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. International Swimming Hall of Fame.
  14. ↑ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013.
  15. ↑ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska)
  16. ↑ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)

Externa länkar