Markos Kyprianou

Markos Kyprianou
Markos Kyprianou, 23 november 2010.
Född22 januari 1960[1][2][3] (66 år)
Limassols kommun[1][2][4], Cypern
Medborgare iCypern[1][2]
Utbildad vidAtens universitet, juridisk examen[1][2]
Trinity College, masterexamen i juridik[1][2]
Harvard Law School, masterexamen i juridik[1][2]
SysselsättningPolitiker[1][2], advokat[1][2]
Befattning
Ledamot av Cyperns representanthus
Cyperns sjätte parlament, Nicosia (1991–1996)[5][4][1]
Ledamot av Cyperns representanthus
Cyperns sjunde parlament, Nicosia (1996–2001)[6][4][1]
Ledamot av Cyperns representanthus
Cyperns åttonde parlament, Nicosia (2001–2003)[7][4][3]
Cyperns finansminister (2003–2004)[8][1][3]
Europeisk kommissionär för budget och administration (2004)[1][4][9]
EU-kommissionär för hälsa och livsmedelssäkerhet (2004–2008)[1][4][10]
Cyperns utrikesminister (2008–2011)[11][1]
Politiskt parti
Dimokratikó Kómma[1][2][4]
FöräldrarSpyros Kyprianou[12][13]
Mimi Kyprianou
Redigera Wikidata

Markos Kyprianou (på grekiska Μάρκος Κυπριανού), född 1960 i Limassol, är en cypriotisk politiker och jurist. Han var EU-kommissionär 2004-2008 och Cyperns utrikesminister 2008-2011.

Kyprianou var Cyperns finansminister 2003-04. Kyprianou tillträdde som kommissionär 1 maj 2004 i samband med Cyperns anslutning till EU. Under ett halvår tjänstgjorde han i Romano Prodis kommission med ansvar för budgetfrågor tillsammans med den tyska kommissionären Michaele Schreyer. Vid tillträdet av Kommissionen Barroso I i november 2004 utsågs Kyprianou till kommissionär med ansvar för livsmedelssäkerhet, djur- och folkhälsa samt konsumentskydd. I samband med Bulgariens EU-anslutning år 2007 övergick ansvaret för konsumentfrågor till den nytillträdde bulgariska kommissionären Meglena Kuneva. Han avgick som kommissionär den 3 mars 2008 för att tillträda som Cyperns utrikesminister. Han tvingades avgå som utrikesminister 2011 efter en explosion i ett ammunitionslager i vilken 13 personer dog. Ammunitionen hade konfiskerats 2009 från ett fartyg på väg från Iran till Syrien.[14]

Kyprianou är medlem i Demokratiska partiet, vilka stödde den nyvalde presidenten och kommunistledaren Dimitris Christofias i andra omgången av det cypriotiska presidentvalet 2008.

Han är son till Cyperns förra president Spyros Kyprianou.

Källor

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Kyprianou Sp. Markos (på engelska), Cyperns utrikesdepartement, läs online, läst: 30 mars 2009.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Kyprianou Sp. Markos (på engelska), Cyperns representanthus, läs online, läst: 28 april 2003.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 EU Commissioner - Markos Kyprianou (på engelska), Europeiska kommissionen, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 50 χρόνια κυπριακού κοινοβουλίου (på grekiska), Cyperns representanthus, s. 124, läs online, läst: 4 juli 2019.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Εκλογές 19ης Μαΐου 1991 (på grekiska), Cyperns representanthus, läs online, läst: 1 juli 2019.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Εκλογές 26ης Μαΐου 1996 (på grekiska), Cyperns representanthus, läs online, läst: 1 juli 2019.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Εκλογές 27ης Μαΐου 2001 (på grekiska), Cyperns representanthus, läs online, läst: 1 juli 2019.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Ex-Ministers of Finance (på engelska), Ministry of Finance, läs online, läst: 13 juli 2019.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Ο Μάρκος στο χαρτοφυλάκιο του Προϋπολογισμού της ΕΕ (på grekiska), 18 februari 2004, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  10. ↑ Council decision appointing a new member of the Commission (på engelska), Europeiska unionens råd, 1 mars 2008, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  11. ↑ Previous Ministers (på engelska), Cyperns utrikesdepartement, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  12. ↑ Ο συναινετικός Μάρκος Κυπριανού (på grekiska), Simerini, 6 maj 2017, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  13. ↑ FORMER CYPRUS PRESIDENT BIDS FOR HOUSE PRESIDENCY (på engelska), Cyprus News Agency, 30 maj 1996, läs online, läst: 25 juli 2019.[källa från Wikidata]
  14. ↑ Svenska dagbladet, läst 18 juli 2011

Externa länkar