Mesost
Mesost eller brunost är en ost som tillverkas av vassla från mjölk av ko, get eller får. Vasslan indunstas och mjölksockret kristalliseras under kraftig omrörning.[1] Sist tillsätts mjölkfett.
Brunosten är fast och skivbar med en sötsyrlig smak. Den tillverkas främst i Norge (norska: brunost eller mysost) men också i Jämtland och Härjedalen.[2]
Historia
Produkter tillverkade av vassle är kända från 1400-talet då man kokade in vassle till en söt, mager massa på gårdar och fäbodar. Den fetare produkten som vi känner idag började tillverkas i mitten av 1800-talet.[2]
Ordet mesost är belagt sedan 1734; till svenska dialektala mesa, misa "ostvassla",[3] motsvarande norska och isländska mysa.[4]
Näringsinnehåll
Mesost är rik på vitamin A, B2 och B12 samt mineralerna fosfor, jod, kalcium och kalium[5].
En missuppfattning är att mesost är naturligt järnrik. Däremot kan den vara berikad med järn. Det sägs att man fram till mitten av 1950-talet producerade osten i järngrytor, som resulterade i avlagringar på ostarna, i en tid då många människor led av järnbrist. Inom den industriella tillverkningen har järngrytorna ersatts av aluminiumgrytor.[6]
Se även
Källor
- ↑ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: mesost
- 1 2 ”brunost”. Store norske leksikon. https://snl.no/brunost. Läst 15 augusti 2021.
- ↑ ”mesost”. SO. 2021. https://svenska.se/so/?id=151123&pz=7. Läst 2 januari 2024.
- ↑ ”mesa”. SAOB. 1944. https://svenska.se/saob/?sok=mesost&pz=4#U_M805_32951. Läst 2 januari 2024.
- ↑ ”Livsmedelsverket”. Livsmedelsverket. 29 oktober 2025. https://soknaringsinnehall.livsmedelsverket.se/Home/FoodDetails/66?sokord=Mesost%20fett%20ca%2030%&soktyp=1&kategoriId=. Läst 25 februari 2026.
- ↑ ”Järn i mesosten? Tine Gudbrandsdalen”. faq.wernerssonost.se. 16 april 2025. https://faq.wernerssonost.se/org/wernersson-ost/d/jarn-i-mesosten-tine-gudbrandsdalen/. Läst 26 februari 2026.
| |||||||||||||||||||||||
