Metallsmalbi
| Metallsmalbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] Status i Finland: Nära hotad[3] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[4] |
| Art | Metallsmalbi Lasioglossum morio |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum morio | |
| Auktor | (Fabricius, 1793) |
| Synonymer | |
|
Halictus morio (Fabricius, 1793)[5] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Metallsmalbi (Lasioglossum morio) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1793.[5][6] Metallsmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[5][6]
Beskrivning
Ett slankt bi med grönt metallglänsande huvud och mellankropp. Clypeus (munskölden)[a] och pannan buktar ut. Antennerna är gula undertill, tydligast hos hanen. Han har även en blekgul spets på munskölden, svart överläpp och bruna käkar, vita hårband på tergit[b] 2 till 4, samt korta hår på sternit[b] 2 och 3. Honans bakkroppsbehåring är klart mindre, och består bara av vita hårfält på sidorna av tergit 2 och 3. Arten är liten, med en kroppslängd av 5 till 6 mm.[2]
Ekologi
Arten är generalist bäde vad gäller livsmiljö och föda: Den förekommer i skilda habitat som parker, trädgårdar, vägrenar, gräsmarker på kalkstens- och kritgrund samt ruderat.[1]. Pollen hämtar den från blommande växter ur flera familjer, som korgblommiga växter, korsblommiga växter, strävbladiga växter, klockväxter, nejlikväxter, vindeväxter, johannesörtsväxter, fackelblomsväxter, ranunkelväxter och rosväxter.[1] För nektar är urvalet familjer ännu större, korgblommiga växter, korsblommiga växter, flockblommiga växter, klockväxter, nejlikväxter, rosväxter, videväxter, brakvedsväxter, ranunkelväxter, näveväxter, väddväxter, araliaväxter, snyltrotsväxter, lejongapsväxter, viveväxter, fetbladsväxter, resedaväxter och klockväxter[7]
Fortplantning
Metallsmalbiet är, åtminstone i de södra delarna av utbredningsområdet, möjligen även södra Sverige,[2] ett primitivt eusocialt bi, där en del icke-fertila döttrar till den grundläggande honan (drottningen) agerar som arbetare och hjälper till med skötseln av sina syskon[7]. Bona anläggs ofta i stora kolonier tillsammans med andra bon från samma art på plan, naken mark, och med en liten jordhög kring boöppningen. Även murbruksfogar i väggar kan tjäna som bosubstrat.[7][2] Det förekommer att bona parasiteras av blodbina pannblodbi, svartblodbi, småblodbi och gökbiet Nomada furva som lägger ägg i metallsmalbiets bo.[1][8][9] Blodbihonorna förstör värdägget eller de nykläckta värdlarverna redan vid äggläggningen[8], medan gökbiets larver själva dödar värdäggen eller värdlarverna[9]. För båda typerna av parasiter lever larverna därefter av den insamlade näringen.[8][9].
Utbredning
Utbredningsområdet sträcker sig från Iberiska halvön och Azorerna i söder till Grekland och Kaukasus österut, samt västerut till England och Wales, och norrut till Fennoskandien.[1]
I Sverige är arten mycket vanlig i södra delarna av landet upp till Ångermanland, med ett fynd så långt norrut som i närheten av Luleå.[2]
I Finland finns metallsmalbiet bara på Åland, undantaget ett fynd 1975 i Ruokolax i Södra Karelen.[3]
Status
Globalt är arten inte hotad, utan klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN.[1]
Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad ("NT") i Finland.[3]
Arten är klassificerad som livskraftig i Sverige av Artdatabanken.[2]
Kommentarer
- ↑ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- 1 2 Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
- 1 2 3 4 5 6 Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum morio . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 december 2022.
- 1 2 3 4 5 6 ”Metallsmalbi Lasioglossum morio (Fabricius, 1793) ”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103145/information. Läst 18 december 2024.
- 1 2 3 Juho Paukkunen (2019). ”Metallsmalbi – Lasioglossum morio”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204361. Läst 13 december 2022.
- ↑ ”Lasioglossum morio (Fabricius, 1793)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+morio&guide=Apoidea_species&cl=UK. Läst 14 december 2022.
- 1 2 3 4 5 6 ”Lasioglossum morio (Fabricius, 1793)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758849#null. Läst 13 december 2022.
- 1 2 ”Metallsmalbi Lasioglossum morio (Fabricius, 1793) ”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103145/taxonomi. Läst 18 december 2024.
- 1 2 3 G. R. Else (2005). ”Lasioglossum morio” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/index.php/bee/halictidae/lasioglossum-morio. Läst 14 december 2022.
- 1 2 3 ”Blodbin Sphecodes Latreille, 1805”. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005525/information. Läst 8 maj 2025.
- 1 2 3 ”Gökbin Nomada Scopoli, 1770”. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005541/information. Läst 9 maj 2025.
Externa länkar
Wikispecies har information om Lasioglossum morio.
|