Musik i Norge

Framstående norska kompositörer är bland andra Edvard Grieg^[1], Johan Svendsen^[2], Christian Sinding^[3], Johan Halvorsen^[4] och Harald Sæverud^[5]. Det har funnits flera kända utövande musiker som Ole Bull^[6] (violinist), Robert Levin^[7] (pianist), Aase Nordmo Løvberg^[8] (sopran), Eva Knardahl^[9] (pianist), Kjell Bækkelund^[10] (pianist), Arve Tellefsen^[11] (violinist), Brynjar Hoff^[12] (oboist) och Anne-Lise Berntsen^[13] (sopran).

Det finns nu sju symfoniorkestrar med fasta musiker och ett stort antal andra orkestrar och körer som kammarorkestern Trondheimsolistene och Sølvguttene. Det finns också två permanenta operahus, Oslos operahus och Bergens nationalopera.^{[14][15][16][17]}

Det förekommer ett antal årliga musikevenemang och festivaler på olika platser i landet, såsom Festspelen i Bergen och Lofoten Internasjonale Kammermusikkfest.^[18][19]

Molltonarter dominerar folkmusiken, vilket ger en melankolisk och mystisk klang. I allmänhet var syftet med folkmusiken underhållning och dans. Norsk folkmusik är besläktad med svensk folkmusik och utövas framför allt med stränginstrument, där hardingfelan är särskilt välkänd, men det finns även andra specialinstrument som langeleik. Det finns även mytiska och sagoliga kopplingar till folkmusik och det sägs att djävulen spelar hardingfela.^[20]

Det finns instrumentell folkmusik som slåtter och vokal folkmusik som stev och kvad. Inom instrumental folkmusik finns många kända aktörer som Myllarguten, Olav Sataslåtten, Eivind Groven och på senare tid Sigbjørn Bernhoft Osa, Knut Buen, Ragnhild Furebotten och Annbjørg Lien. Lien spelade även i String Sisters med bland andra Emma Härdelin. En hardingfelespelare som ägnar sig åt folkrock är Tuva Syvertsen i gruppen Valkyrien Allstars. Inom den vokala folkmusiken finns kvedere som Sondre Bratland och Agnes Buen Garnås.^[21][22]

Det har också funnits ett utbyte med samisk musik. Och inom jojk och samisk musik har artister som Mari Boine, Keiino (med Fred Buljo) och Isák (med Ella Marie Hætta Isaksen) fört samisk musik vidare.^{[23][24] [25]}

Liksom i Sverige var gammeldans populärt i Norge med artister som Arnt Haugen och Freddy Kristoffersen. Kristoffersen spelade också med flera svenska musiker som Bröderna Lindqvist.^[26]

Dansband är också populärt, med namn som Ole Ivars och Scandinavia. Ole Ivars fick 1999 en hit med låten Jag trodde änglarna fanns tillsammans med Kikki Danielsson. En berömd norsk låt är "Lys og varme", som skrevs av Åge Alexandersen, men i Sverige har den blivit känd när svenska dansband tagit upp den på sin repertoar, då som "Ljus och värme".

Norge har också en mångsidig populärmusikscen. Norge har vunnit Eurovision Song Contest 1985 med Bobbysocks (Elisabeth Andreassen och Hanne Krogh), 1995 med Secret Garden och 2009 med Alexander Rybak.

Åge Aleksandersen är en norsk sångare, låtskrivare och gitarrist. Han är en av de mest kända popartisterna i Norge. Han har arbetat med bland andra Björn Afzelius.^[27] Henning Kvitnes är en annan välkänd artist, som har samarbetat med Marie Bergman och Lasse Englund, och han medverkar på albumet av bandet môra-Per.^[28] deLillos är ett pop/rockband från Oslo, frontfigur är sångaren och gitarristen Lars Lillo-Stenberg som också är huvudsaklig låtskrivare och textförfattare.^[29] The Monroes var en pop- och skaduo som var populär på 1980-talet och hade hits som "Sunday People" och "Cheerio".^[30] Andra internationellt framgångsrika norska artister är Sissel Kyrkjebø och Lene Marlin.

Men det var popgruppen a-ha som gjorde norsk pop populär utanför Norges gränser. Medlemmarna är Morten Harket (sång), Magne Furuholmen (synthesizer, gitarr, sång) och Pål Waaktaar  (synthesizer, gitarr, trummor, sång). a-ha slog igenom 1985 med den världsomspännande hitsingeln "Take on Me" som blev lanserad med en för sin tid mycket banbrytande och innovativ musikvideo som var till hälften animerad. Låten blev etta i USA och nådde Englandslistans andraplats. Låten blev också etta i Tyskland, Nederländerna, Italien och Sverige. Den andra singeln som släpptes, "The Sun Always Shines on TV", blev etta i England. Gruppen har sålt över 30 miljoner album totalt över hela världen. Totalt inklusive singlar och EP-skivor har a-ha sålt över 70 miljoner skivor. 1987 framförde a-ha ledmotivet med samma namn till James Bond-filmen "The Living Daylights" (Iskallt uppdrag).^[31]

Andra framstående band var Midnight Choir med vokalisten Paal Flaata och Madrugada med vokalisten Sivert Høyem som hade flera album placerade på listan i Sverige såsom Grit på 12:e plats, The Deep End på 8:e plats och Madrugada på 5:e plats. Soloartister som Susanne Sundfør och Ida Jenshus gjorde också sina avtryck.^{[32][33][34][35]} Flera norska kvinnliga artister har fått internationella framgångar på senare tid. Astrid S släppte sin delvis egenskrivna debutsingel 2AM 2014.^[36] AURORA slog igenom med "Half the World Away" 2015, vann European Border Breaks Awards och Dagny slog igenom med "Backbeat" samma år.^[37][38] En annan kvinnlig artist är Sigrid som slog igenom under 2017 med hitlåten "Don't Kill My Vibe" som blev internationellt känd. År 2018 hamnade hon på första plats i BBC:s omröstning Sound of 2018 som varje år rankar det kommande årets mest lovande artister.^[39]

Det finns också flera norska artister som har haft stora framgångar med att skriva låtar, och även producera, för andra internationella artister. Espen Lind har till exempel för Beyoncé, Tinie Tempah, Lionel Richie, Leona Lewis, Jennifer Hudson och Ne-Yo. Men det norska flerfaldigt Grammy Award-belönta musikproduktions- och låtskrivarföretaget Stargate har haft störst framgång. De startade i Trondheim 1996 och är baserade i Los Angeles. De har gjort hits för ett antal artister inklusive Mariah Carey, Lionel Richie, Wiz Khalifa, Britney Spears, Selena Gomez, Rita Ora, Céline Dion, Blue, Train, Janet Jackson, Shakira, Jennifer Lopez, Sam Smith, Mary J. Blige, Katy Perry, Coldplay, Pink, Sia, Whitney Houston, Chris Brown, Khalid, Charli XCX, Trey Songz, Keith Urban och inte minst Beyoncé med låtar som "Irreplaceable" och Rihanna med bland annat "Rude Boy ".^[40]

Norge har flera internationellt kända jazzartister som t.ex. Bjarne Arnulf Nerem (tenorsaxofon) och Egil Johansen (slagverk) som båda två också spelat mycket i Sverige. En annan som är känd här är jazzsångaren Karin Krog, hon anses vara en av Norges främsta jazzsångare och är internationellt välrenommerad. Hon startade sitt första egna band 1962, men samarbetade också med Frode Thingnæs och Egil Kapstad. 1969 började hon studera sång hos Ivo Knecevic. Karin Krog har genom åren samarbetat med en mängd kända norska och internationella musiker, bland andra Jon Christensen, Niels-Henning Ørsted Pedersen, Bengt Hallberg och Nils Lindberg. En annan utmärkt sångare var Radka Toneff som var stilbildande inom jazzen genom ett personligt uttryck som beskrivs som lågmält och intensivt. Hennes stora popularitet sträckte sig långt utanför jazzmiljöerna.^[41]

Basisten och kompositören Arild Andersen är en av Nordens mest internationellt uppmärksammade jazzmusiker och har spelat med en rad europeiska och amerikanska musiker som Stan Getz. Andersen har också spelat mycket med Jan Garbarek. Garbarek är en saxofonist som också spelar klassisk musik och världsmusik. Han har spelat med många världsstjärnor och tidigare haft en kvartett med Bobo Stenson, Palle Danielsson och Jon Christensen. Några av de andra välkända norrmännen är Runar Tafjord (Valthorn), Nils Petter Molvær (trumpet och kompositör) och Terje Gewelt (bas).^[41]

Notodden Blues Festival är en av norra Europas största bluesfestivaler och äger rum på Notodden i Telemark. Festivalen har många internationellt erkända artister och 2010 hedrades festivalen med "Keeping The Blues Alive Award" för bästa internationella bluesfestival. Bland norska bluesmusiker finns Knut Reiersrud, Bjørn Berge, Reidar Larsen, Rita Engerdalen, Kristin Berglund, Amund Maarud, TORA och Pristine som är en bluesgrupp från Nord-Norge.^[42]

The Pussycats var ett rockband från Tromsø i Nordnorge. De betraktas som det första fenomenet i norsk rock. Bandet startade sin karriär i Sverige med svensken Sten Ekroth som manager. Andra populära norska band på 1960-talet var The Beatniks och The Vanguards.^{[43] [44][45]}

De första stora rockfestivalerna var Kalvøyafestivalen, som hölls åren 1971 till 1998, och Ragnarock 1973 till 1975. 1973 medverkade Ragnarock även svenska band som Merit Hemmingson & Folkmusikgruppen, Splash och Burken och Rockfolket, 1974 Prucel och Neon Rose, och 1975 Landslaget.

På 1970-talet var de mest kända banden Titanic, Aunt Mary, Popol Vuh, Junipher Greene och Prudence. Prudence startade det som kallades "Trønderrock" (rock från Tröndelagen), på 1980-talet fortsattes detta av band som Stage Dolls, The Kids, DumDum Boys och TNT. Men även i andra delar av landet fanns rockband som Raga Rockers, Turbonegro och Jokke & Valentinerne.^{[46][47][48][49][50][51]}

Backstreet Girls är ett boogierockband från Oslo som bildades 1984. Även om bandet har bytt ut flera medlemmar är kärnan fortfarande densamma och Hans Petter Baarli har alltid varit bandets frontman. Turbonegro (i Norge:Turboneger) bildades 1988 och är känt för sin kombination av glamrock, punkrock och hårdrock i något de kallar "deathpunk". Turbonegro är alla utklädda till olika karaktärer i bandet. Deras album har nått Sverigetopplistan som Scandinavian Leather vid 10:e plats, Party Animals vid 12:e plats och Retox vid 19:e plats. Gitarristen Marius Müller startade rockbandet Funhouse 1989, samma år som CC Cowboys också etablerades. Anne Grete Preus var gitarrist och frontfigur i flera välkända norska rockband. Hennes soloalbum, Fullmåne, släpptes 1988. Hon släppte senare ytterligare nio album, som alla blev populära.^{[52][53][54][55]}

Motorpsycho är ett norskt rockband från Trondheim med en musik som varierar, men har tydligast inslag av psykedelisk rock, hårdrock och rock. Gluecifer är ett hårdrock/garagerock-band från Oslo, verksamma från 1990-talets och har spelat flitigt tillsammans med svenskbekanta band som The Hellacopters och Backyard Babies. Bigbang är bildat i Oslo 1992 av sångaren, gitarristen och låtskrivaren Øystein Greni. Bandet slog igenom på bred front runt millennieskiftet och har sedan dess etablerat sig som ett av Norges mest inflytelserika och långlivade rockband. Musikaliskt rör de sig i ett landskap som förenar klassisk rock, blues, soul och americana, ofta med Grenis karakteristiska gitarrspel och starka melodikänsla i centrum.^[56][57][58]

Kaizers Orchestra spelar en energisk och teatralisk rock med inslag av balkansound, kabaré och alternativ rock. Bandet är kända för sin ovanliga instrumentering med bland annat oljefat, pumporgel, tramporgel och olika slagverk som ger musiken ett rått och karakteristiskt uttryck. Deras album har också blivit populära i Sverige med placeringar på nummer 18 för Maestro och 25 för Maskineri. ORBO, Ole Reinert Berg-Olsen, är en norsk sångare, gitarrist, låtskrivare och producent, mest känd från ORBO & The Longshots. Andra band inkluderar Animal Alpha, som bildades 2002 i Oslo, och indierockband som Kakkmaddafakka och John Olav Nilsen & Gjengen från Bergen. Violet Road är ett band från Kåfjord som består av brödertrion Håkon, Hogne, Halvard Rundberg, och Kjetil Solberg från Andøya.^[59][60][61]

Inom hårdrocken har Kvelertak från Stavanger gjort sig bemärkta, inom folkrocken Hekla Stålstrenga från Nordnorge, och inom punkrocken slog bland andra Ida Maria igenom internationellt. Ett annat band inom punken som bör nämnas är Honningbarna från Kristiansand, som startades 2010.^[62][63][64]

I Norge började rap med enbart engelska texter, men det har börjat bli vanligt att rappa på norska. Exempel på artister är OnklP, Lars Vaular, Tommy Tee och Kamelen. Karpe har beskrivits som Norges mest framgångsrika rapduo. Förutom norska har de även börjat rappa på arabiska, hindi, gujarati och engelska.^{[65][66][67][68] [69][70]}

Röyksopp är en av de mest framgångsrika internationellt inom genren, de har samarbetat mycket med Robyn. Andra är Biosphere, Kaada och Apoptygma Berzerk. På senare tid är det Alan Walker som bland annat är känd för låtarna "Diamond Heart", "The Spectre", "All Falls Down" och "Alone, Pt. II", han har samarbetat med en rad artister som Noah Cyrus, Sophia Somajo, Ava Max, VIZE och flera andra. Den mest kända internationella artisten är nog Kygo, som är känd för sina remixar av bland annat Ed Sheerans "I See Fire", Marvin Gayes "Sexual Healing", Ellie Gouldings "High for This", Coldplays "Midnight" och Seinabo Seys "Yngre".^{[71][72][73][74]}

Norsk black metal utvecklades under tidigt 1990‑tal och kom snabbt att bli en av Norges mest omtalade och internationellt inflytelserika musikrörelser. Scenen formades av en liten men målmedveten grupp musiker som ville skapa ett uttryck som bröt radikalt med både kommersiell metal och etablerade kulturmiljöer. Resultatet blev en distinkt norsk tradition som i dag betraktas som en av landets viktigaste musikexporter. Rörelsen växte fram kring ett nätverk av band och individer i Oslo, Bergen och på Østlandet. Små skivbutiker, hemmastudior och informella mötesplatser fungerade som nav för idéutbyte och musikproduktion. Den norska scenen präglades av en stark gör‑det‑själv‑mentalitet, där musikerna ofta spelade in, producerade och distribuerade sin musik själva. Detta bidrog till en tydlig identitet och ett sammanhållet uttryck. Den norska scenen utvecklade tidigt en tydlig visuell och kulturell identitet. Scenframträdanden, albumkonst och bandens offentliga uttryck präglades av teatralitet, symbolik och en stark betoning på individualitet. Naturen, särskilt den norska fjällvärlden och skogarna, blev en återkommande inspirationskälla och tillsammans med vikingahistorien blev ett viktigt element i bandens bildvärld och tematik. Norsk black metal fick snabbt genomslag utanför landets gränser och har inspirerat band i Europa, Nordamerika, Asien och Latinamerika, och har blivit föremål för akademiska studier, dokumentärer och kulturhistoriska analyser. Många norska band turnerar regelbundet internationellt och har byggt upp en lojal global publik.^[75][76][77]

Black metal er Norges största export av musik, med Mayhem som blev en av de mest stilbildande grupperna och spelade en central roll i scenens tidiga organisering. Darkthrone etablerade en rå och kompromisslös estetik som kom att bli en referenspunkt för otaliga band världen över. Burzum utvecklade ett mer atmosfäriskt och minimalistiskt uttryck som fick stort internationellt genomslag. Immortal i Bergen skapade ett eget mytologiskt universum och ett mer episkt uttryck som gav dem en unik position inom genren. Emperor från Notodden bidrog med en mer komplex och storslagen form som senare inspirerade symfoniska och tekniskt avancerade band och Dimmu Borgir som några av de bäst säljande black metal-banden. Andra centrala band inom den norska scenen är Immortal, Carpathian Forest, Gorgoroth, och Satyricon, som alla på olika sätt har bidragit till att forma rörelsens uttryck och internationella genomslag. Carpathian Forest är kända för sin råa och nihilistiska stil, Gorgoroth för sin kompromisslösa estetik och starka scennärvaro, Immortal för sitt egenartade universum och sin episka framtoning, och Satyricon för att ha drivit genren i en mer modern och innovativ riktning.^[78][79][80]

Under 2000‑talet har scenen breddats ytterligare. Band som Enslaved, Taake, 1349 och Kampfar har utvecklat nya riktningar och gjort norsk black metal till en mångfacetterad och internationellt etablerad musiktradition.^[81][82][83]

I dag är norsk black metal en levande och dynamisk scen där traditionella uttryck samexisterar med mer experimentella former. Nya band fortsätter att tillkomma, samtidigt som de etablerade grupperna utvecklar sina musikaliska uttryck. Genren har gått från att vara en underjordisk rörelse till att bli en erkänd del av norsk kulturhistoria, samtidigt som den behåller sin särpräglade identitet.

Inom hårdrock och heavy metal har det även funnits internationellt framgångsrika grupper.