NGC 1763

NGC 1763
Bild av NGC 1763 (emissionsnebulosan högst upp) och NGC 1761 (stjärnhopen längst ner) tagen med Rymdteleskopet Hubble.
Observationsdata
TypEmissionsnebulosa
StjärnbildSvärdfisken
Rektascension04t 56m 51,5s[1][2]
Deklination-66° 24′ 25″[1][2]
Avståndca 160 000[3] ljusår
Skenbar storlek3,0 x 5,0 bågminuter[4]
NoterbartTillhör Stora magellanska molnet
Upptäckt
Upptäcktsår1826
UpptäckareJames Dunlop[4]
Andra beteckningar
ELHA 120-N 11B, LH 10, SO 85-EN20
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 1763 (även känd som N11 B, LH 10 eller ESO 85-EN20) är en emissionsnebulosa med en inbäddad stjärnhop i Stora magellanska molnet i stjärnbilden Svärdfisken. Denna stjärnbildningsregion ligger endast ca 160 000 ljusår från jorden.[3] Den är mycket ljusstark, mycket stor och mycket oregelbunden. Dess skenbara storlek är ca 3,0–5,0 bågminuter.[4] Den är en del av ett stort område av stjärnor som kallas LMC-N11 (N11) vilket upptäcktes år 1826 av astronomen av James Dunlop med ett 23 cm teleskop och observerades även av John Herschel år 1834.[4] Själva nebulosan är katalogiserad under LHA 120-N 11B (N11 B), LH 10 eller ESO 85-EN20. Den är också en del av ett område som allmänt kallas Bönnebulosan.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 1763, 18 januari 2024.

Noter

  1. 1 2 ”NGC 1763 -- Association of Stars”. Simbad. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC%201763. Läst 25 juli 2016.
  2. 1 2 ”NED results for object NGC 1763”. NASA/IPAC EXTRAGALACTIC DATABASE. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=NGC%201763&extend=no&out_csys=Equatorial&out_equinox=J2000.0&obj_sort=RA+or+Longitude&of=pre_text&zv_breaker=30000.0&list_limit=5&img_stamp=YES. Läst 25 juli 2016.
  3. 1 2 https://www.esa.int/Science_Exploration/Space_Science/Extreme_space/Star-forming_region_N11B_in_the_Large_Magellanic_Cloud. Hämtad 2025-07-30.
  4. 1 2 3 4 ”NGC 1763”. cseligman. http://cseligman.com/text/atlas/ngc17a.htm#1763. Läst 25 juli 2016.
  5. ↑ Chadwick, S; Cooper, I (2012). Imaging the Southern Sky. New York: Springer. sid. 303. ISBN 978-1461447498

Externa länkar