Nikolaj Nasonov
| Nikołaj Nasonov | |
| |
| Född | 14 februari 1855 (g.s.) Moskva[1][2] |
|---|---|
| Död | 11 februari 1939[1] (83 år) Moskva[1][2] |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Moskvauniversitetets fakultet för fysik och matematik |
| Sysselsättning | Zoolog |
| Arbetsgivare | zoologiska institutet, Rysslands vetenskapsakademi Kejserliga Novorossijskuniversitetet Warszawas kejserliga universitet Moskvas kejserliga universitet Universitetet i Warszawa (1889–1906)[3] Zoological Museum of the Zoological Institute of the Russian Academy of Sciences (1906–1921)[4] |
| Barn | Dmitrij Nasonov (f. 1895)[5] Arsenij Nasonov (f. 1898)[5] Vsevolod Nasonov (f. 1900) |
| Utmärkelser | |
| Statliga Stalinpriset Leninpriset | |
| Redigera Wikidata | |
Nikolaj Viktorovitj Nasonov (ryska: Николай Викторович Насонов), född den 14 februari 1855, död den 13 februari 1939, var en rysk zoolog. Hans var far till biologen Dmitrij Nasonov.

Han var professor vid universitetet i Warszawa. Han var medlem av Rysslands Vetenskapsakademi. År 1883 beskrev han en körtel på bakkroppen av bin (Nasonovs körtlar).
Referenser
Noter
- 1 2 3 ”Насонов Николай Викторович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- 1 2 Sejm-Wielki.pl profil-ID: psb.19626.1.[källa från Wikidata]
- ↑ Unknown pages of the biography and Baikal period of the life of Viktor Evgenievich Zaika, vol. 17, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2025, s. 24-57, 10.24412/2076-8176-2025-4-24-57.[källa från Wikidata]
- ↑ Academician N. V. Nasonov and General A. I. Vil’kitskiy: Co-operative Research in Marine and Oceanic Zoology at the Beginning of 20th Century, vol. 3, 4, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2011, s. 7-27.[källa från Wikidata]
- 1 2 Летопись Российской академии наук. Т. VII. 1946—1953, Rysslands Vetenskapsakademis arkiv, 2022, s. 727, ISBN 978-5-6046932-6-1.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
- Encyklopedia PWN, Tom 2, Warszawa 1991, s. 587.
|
