Oknytt
Oknytt, ibland även otyg, är en sammanfattande benämning på små övernaturliga väsen i främst nordisk folktro.[1][2][3] Deras karaktär växlar, men en viss illvilja och lust till rackartyg dominerar. De sägs kunna förtvina och vanära människor om de inte får guld eller tjänster. I den svenska mytologin sägs det att man har hustomtar som hjälper en med sysslorna. Ordet "oknytt" betyder ungefär "främmande" eller "någon utifrån". I äldre dialekter, bland annat uppländska, kallas folk som inte är från den egna byn för "oknyttfolk", alltså "främmande folk".
Ett axplock: Småtroll, dvärgar, tomtegubbar, gårdstomte, pysslingar, brunnsgubbe, älvor, alver, Mara, di sma undar jordi, vittra, vättar, skogsrå, huldra, Näcken, Lindorm, myling, lyktgubbar, irrbloss, hamnskiftare, hamadryader med flera.
Ordet "knytt" betyder ungefär "tyst" eller "prydlig", och oknytt kan betyda "farlighet" eller "spökeri". Ordet "oknytt" är belagt i svenska språket sedan 1791.[1]
Bengt af Klintberg och Jan-Öjvind Swahn har rett ut begreppen i varsin bok.
Företeelsen förekommer numera även i positiv form, knytt, i Tove Janssons Vem ska trösta knyttet? och i levande rollspel.
Se även
Källor
- 1 2 oknytt i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 augusti 2023.
- ↑ Svenska Akademiens ordbok: oknytt
- ↑ Svenska Akademiens ordbok: oktyg
Vidare läsning
- Schön, Ebbe; "Älvor, vättar och andra väsen", Rabén & Sjögren, (1986). Pocket: Prisma Bokförlag (1996-03). ISBN 91-518-2973-8
- Swahn, Jan-Öjvind; "Folksagor del 7: Ur oknyttens värld", Bra böckers folksagor, 1989.
- Klintberg, Bengt af; "Oknytt", Gidlunds, Malmö 1983
- Egerkrans, Johan; "Nordiska Väsen", B|Wahlströms 2013
| ||||||||||||||||||||||||||||
