Parson's Pleasure
.jpg)
.jpg)
Parson's i University Parks i Oxford var ett avskilt område för nakenbad endast för män vid floden Cherwell.[1] Den låg i det sydöstra hörnet av parken. Anläggningen stängdes 1991 och området ingår nu i University Parks.
Historia och folklore
Det är oklart när platsen först kom att kallas Parson's Pleasure, men i februari 1832 beskrev en diskussion i en lokal tidning om nya församlingsgränser den nya linjen som att den gick "till delningen av Cherwell vid Parson's Pleasure", vilket tydligt gjorde att namnet var känt för allmänheten vid den tiden.[2]
Onsdagen den 24 juli 1844 gick tre vänner, två av dem besökare i Oxford, till Parson's Pleasure för att simma. Den första som gick ner i vattnet hamnade i svårigheter och hans vän hoppade i för att rädda honom, men räddaren blev övermannad av sin väns kamp och båda sjönk. En skomakare vid namn Samuel Hounslow, en mästare i simning från Oxford, befann sig i närheten och dök i och räddade båda männen. Några av de regelbundna användarna av Parson's Pleasure samlade in pengar och köpte en baconskiva till Hounslow, en gift man med fem barn, som hade räddat två andra simmare i området under de senaste fem månaderna.[3][4]
Förutom att vara en mästare i simmning var Hounslow också simlärare och tillbringade därför mycket tid vid Parson's Pleasure, och under de följande åren räddade han flera människor från att drunkna. I juli 1847 råkade en mr Doughty från Islington ut för problem vid Parson's Pleasure. Vattnet där rapporterades vara sjutton fot (5,2 meter) djupt; Samuel Hounslow dök ner och förde honom i land, medvetslös men vid liv.[5] I juli 1848 räddade Hounslow en student från Christ Church College och det rapporterades att han vid den tiden hade räddat livet på tio olika personer vid Parson's Pleasure.[6] I slutet av juni 1851 räddade han ytterligare två personer på två på varandra följande dagar.[7] Samma år tilldelades han Royal Humane Societys bronsmedalj för dessa räddningar.[8][9]
I juni 1859, vid rättsundersökningen av James Simpsons drunkningsdöd, en student vid Exeter College, sade Mr G V Cox, universitetets rättsläkare, att det under de föregående femtio åren hade hållits 46 rättsundersökningar vid universitetet, varav 30 var olyckor från båtar. Universitetet uppmanades att införa strikta regler för att förhindra unga män som inte kunde simma att åka båt. Det rapporterades att det inte hade inträffat en enda dödsolycka på Eton College sedan skolan införde ett system som gjorde det obligatoriskt för pojkar att ha klarat simcertifikat innan de fick åka båt. Samuel Hounslows simlektioner på Parson Pleasure, till priset £1, rekommenderades särskilt.[10]
I juli 1859, när Hounslow emigrerade till Australien, rapporterades han ha räddat livet på inte mindre än sexton personer på just den platsen. Regelbundna användare av Parson's Pleasure gjorde en offentlig insamling åt honom och det rapporterades att en "respektabel summa" hade kommit in.[11][12]
I december 1854 startade och avslutades Exeter Colleges hinderlopp vid stranden av Cherwell, direkt mittemot Parson's Pleasure. Vinnaren var William Douglas från Limerick på Irland.[13]
Parson's Pleasure besöktes traditionellt av universitetets lärare. Damer som satt i passerande punts räddades från potentiell pinsamhet genom att bli ledda till en stig som gick runt området bakom ett högt korrugerad järnstaket. Om en förevändning behövdes kunde damerna få veta att männen behövde dra båtarna över "rullarna" — ett spår av betong med metallrullar — bredvid den närliggande dammen. Kvinnors användning av stigen minskade under senare år, men stigen och rullarna finns kvar.
Titeldikten i Christopher Morleys samling från 1923, Parsons' [sic] Pleasure, beskriver området som
A greengloom sideloop of the creek,
A sodden place of twilight smell:
Clear dayshine did not often touch
That water; and a mouldy hutch
For the convenience of undressing.
An ancient, far from prepossessing,
Offered uncandid towels (eschewed
By most).
There men’s white bodies, nude,
Unconscious, comely, gallant, Greek,
Stretched, tingled cool, shone sleek, lived wellIn the one patch where sunwarm fell.[14]
Som svar på detta skrev Morleys vän C.E. Montague att 'betraktad fysiskt som en badplats och inte som ett tempel var Parson's Pleasure medioker. Sniglar i omklädningshytterna, inget liv i vattnet, ingen sol att stå i för att torka, kylan från ett bårhus över hela platsen på alla utom de mest intensiva dagarna. Och ändå är en allvarlig del av dödens hot att vi under formen kan glömma Parson's Pleasure.'[15]
Parson's Pleasure är nu bara en scen för berättelser från universitetets folklore. En anekdot berättar att flera lärare solade nakna på Parson's Pleasure när en kvinnlig student flöt förbi i en punt. Alla utom en av de skrämda lärarna täckte sina könsorgan; Maurice Bowra lade istället en flanellskjorta över huvudet. När han tillfrågades varför han gjort det svarade han: "Jag vet inte hur det är med er, herrar, men i Oxford är jag åtminstone känd för mitt ansikte."[16]
Robert Robinsons Landscape with Dead Dons innehåller en scen som utspelar sig i Parson's Pleasure.[17] Edmund Crispins första roman med Gervase Fen, 'The Moving Toyshop', placerar klimax i en vild jakt vid ingången till Parson's Pleasure.[18]
Anthony Gibbs självbiografi In My Time beskriver författarens regelbundna besök på Parson's Pleasure,[19][20] "det mest förtrollande stället i Oxford", under hans tid som student. Han skriver att det var vanligt att en punt per eftermiddag passerade, där två flickor "scharlakansröda och stirrande rakt framför sig" gled förbi. De gjorde det med flit, förstås. Ingen ägnade dem minsta uppmärksamhet. Absolut förakt var uppförandekoden."
År 1996 beställde Oxford University Beer Appreciation Society att ett lokalt bryggeri skulle producera ett kornvin kallat "Parson's Pleasure Ale". Det finns också en klockringningsmetod kallad Parson's Pleasure Surprise Maximus, som ringdes för första gången i september 2010 av en grupp ringare bestående av tidigare medlemmar av University of Oxford.[21]
Ett liknande område fanns i närheten för påklädda kvinnliga badare, kallat Dame's Delight.[22][23] Det stängdes före nedläggningen av Parson's Pleasure.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Parson's Pleasure, 20 mars 2026.
Noter
- ↑ Morris, Jan; Morris, Mark (1987). Oxford. Oxford University Press. Sid. 110. ISBN 978-0-19-282065-5. https://archive.org/details/oxfordmorr00morr.
- ↑ Oxford University and City Herald, Sat 25 Feb 1832 p. 3
- ↑ Reading Mercury, Sat 27 Jul 1844 p. 3
- ↑ Oxford Journal, Sat 10 Aug 1844 p. 3
- ↑ Oxford Chronicle and Reading Gazette, Sat 24 Jul 1847 p. 2
- ↑ Oxford University and City Herald, Sat 1 Jul 1848 p. 3
- ↑ Oxford Chronicle and Reading Gazette, Sat 5 Jul 1851 p. 2
- ↑ Life Saving Award Research Society
- ↑ Oxford Journal, Sat 1 Sep 1855 p. 5
- ↑ Oxford Chronicle and Reading Gazette, Sat 18 Jun 1859 p. 8
- ↑ Oxford University and City Herald, Sat 30 Jul 1859 p. 8
- ↑ Oxford Journal, Sat 30 Jul 1859 p. 8
- ↑ Bell's Life, Sun 10 Dec 1854 p. 7
- ↑ Morley, Christopher (1923) Parsons' Pleasure. George H. Doran, p. 16.
- ↑ Morley, Christopher (1932) Ex Libris Carissimis. University of Pennsylvania Press, pp. 83–4.
- ↑ Carr-Gomm, Philip (2012). A Brief History of Nakedness. Reaktion Books. Sid. 172. ISBN 978-1-86189-729-9. https://books.google.com/books?id=1rwBFAz-En0C&pg=PA172.
- ↑ Robinson, Robert (1983). Landscape with Dead Dons. Penguin Books. Sid. 175. ISBN 9780140018318. https://books.google.com/books?id=AYR0nQEACAAJ.
- ↑ Crispin, Edmund (2012). The Moving Toyshop. Random House. Sid. 154. ISBN 978-1-4481-1278-4. https://books.google.com/books?id=G1XCm_383KEC&pg=PA154.
- ↑ Gibbs, Anthony (1969). In my time. P. Davies. ISBN 9780432057506. https://books.google.com/books?id=Be8IAQAAIAAJ.
- ↑ Gibbs, Anthony (1969). In My Own Good Time. Gambit. https://books.google.com/books?id=XVFAAAAAIAAJ.
- ↑ ”Online record of the peal of Parson's Pleasure Surprise Maximus”. https://bb.ringingworld.co.uk/view.php?id=7574. Läst 30 december 2019.
- ↑ ”Parson's Pleasure and Dame's Delight bathing places, Oxford”. Dereliction in the Shires. Google Sites. https://sites.google.com/site/derelictionintheshires/leisure-sites/parsons-pleasure-dames-delight. Läst 29 april 2018.
- ↑ ”Now there's nothing like a Dame's Delight”. Oxford Mail (UK). 30 juni 2014. https://www.oxfordmail.co.uk/news/community/memorylane/11306790.Now_there___s_nothing_like_a_Dame___s_Delight/. Läst 29 april 2018.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Parson's Pleasure.
- Oxford University Parks: a historical guide
- Parson's Pleasure (c.1944) painting by William Roberts
