Playdia

Playdia
Bandai Playdia med infraröd handkontroll.
Grundinformation
Tillverkare	Bandai
Typ	stationär spelkonsol och multimediespelare
Generation	Femte generationen
Lansering	23 september 1994
Livslängd	1994–1996
Hårdvara
Kontroller	infraröd handkontroll
CPU	Toshiba TMP87C800F och NEC μPD78214GC
Media	CD-ROM
Övrigt
Föregångare	Bandai RX-78, Terebikko
Efterträdare	Apple Bandai Pippin

Playdia (japanska: プレイディア), utvecklad under arbetsnamnet BA-X, är en CD-ROM-baserad spelkonsol och multimediespelare från Bandai. Konsolen lanserades enbart i Japan den 23 september 1994 och räknas till femte generationens spelkonsoler.^[1][2][3]

Playdia skilde sig från samtida konsoler som Playstation, Sega Saturn och 3DO genom att den i första hand marknadsfördes som ett enkelt familje- och multimediesystem snarare än som en tekniskt avancerad spelkonsol. I samtida rapportering beskrevs BA-X som en maskin för ”family multimedia” med fokus på CD-baserad film, musik, karaoke och interaktiv video, snarare än traditionella spel.^[2] Systemet riktades särskilt till yngre användare och hade en enkel infraröd handkontroll.^[4]

Spelbiblioteket dominerades av interaktiva videoprogram, frågespel och enklare utbildningsprogram baserade på kända licenser som Dragon Ball, Sailor Moon, Ultraman, Hello Kitty och Gundam. Bandai var den huvudsakliga utgivaren av mjukvara till systemet.^[5][6][7]

Bandai hade före Playdia erfarenhet av elektroniska leksaker och enklare TV-anslutna underhållningssystem, bland annat Bandai RX-78 och Terebikko. Playdia presenterades under arbetsnamnet BA-X i samband med att flera japanska företag förberedde nya CD-ROM-baserade system inför mitten av 1990-talet.^[2][3]

I november 1994 beskrev GamePro BA-X som en ovanlig konkurrent på den japanska marknaden. Tidskriften noterade att Bandai inte främst positionerade systemet som en traditionell spelmaskin, utan som ett multimediesystem för hemmet. De planerade programmen beskrevs som interaktiva videor, äventyr, utbildningsprogram, frågespel och interaktiva serier.^[2]

Playdia lanserades i Japan till ett rekommenderat pris på 24 800 yen.^[1][4][8] Den släpptes aldrig officiellt utanför Japan.^[7]

Playdia använde CD-ROM som lagringsmedium. Systemet hade en infraröd trådlös handkontroll med enkel knappuppsättning, vilket passade de meny- och videobaserade program som dominerade biblioteket. Den trådlösa kontrollen kunde förvaras i konsolens huvudenhet.^[4][7]

Konsolen byggde på 8-bitars mikrokontrollerbaserad hårdvara, vilket gjorde den betydligt enklare än flera andra konsoler i samma generation. Uppgifter om hårdvaran anger bland annat en Toshiba TMP87C800F och en NEC μPD78214GC samt en Asahi Kasei AK8000 för ljud- och videobehandling.^[1][7]

Playdia var främst anpassad för uppspelning av interaktiv video från CD-ROM. Många program bestod därför av förinspelade videosekvenser där användaren valde alternativ med handkontrollen. På konsolen och programvaran användes beteckningen QIS, för Quick Interactive System, som syftade på systemets interaktiva CD-ROM-format.^[1][7]

Playdias programbibliotek bestod huvudsakligen av interaktiv video, frågespel, utbildningsprogram och enklare spel. Till skillnad från många samtida konsoler fick systemet mycket få traditionella action-, sport- eller rollspel. Spelaren styrde ofta genom att välja alternativ på skärmen, varefter systemet spelade upp motsvarande videosekvens.^[4][7]

Flera titlar byggde på Bandais egna eller licensierade varumärken. Bland tidiga program fanns Dragon Ball Z: Shin Saiyajin Zetsumetsu Keikaku: Chikyū-Hen, Bishōjo Senshi Sailor Moon S: Quiz Taiketsu! Sailor Power Kesshū!!, SD Gundam Daizukan, Ultraman Powered: Kaijū Gekimetsu Sakusen och Hello Kitty: Yume no Kuni Daibōken. GameFAQs anger att Dragon Ball Z: Shin Saiyajin Zetsumetsu Keikaku: Chikyū-Hen gavs ut av Bandai i Japan den 23 september 1994 med produktkoden BAPD-01.^[5][6]

Totalt brukar Playdias kommersiella bibliotek anges till 33 titlar, med ytterligare ett antal demonstrations-, kampanj- och icke-butiksutgivna skivor.^[7][9] Tabellen nedan listar de kommersiellt utgivna titlarna samt kända icke-butiksutgivna skivor.^[9]

Playdia fick ett begränsat kommersiellt genomslag. Systemet lanserades i en period då den japanska konsolmarknaden snabbt rörde sig mot 32-bitars hårdvara, polygonbaserad grafik och mer traditionella spelupplevelser. Playdias styrka låg i stället i CD-baserad video, licensierade figurer och enkelt barninriktat innehåll.^[4][7]

Bandai fortsatte därefter att medverka på konsolmarknaden genom Apple Bandai Pippin, som utvecklades i samarbete med Apple Computer. Företaget blev senare även känt för den bärbara konsolen WonderSwan. Playdia har i efterhand främst uppmärksammats som ett ovanligt japanskt multimediesystem från CD-ROM-eran snarare än som en bred spelplattform.^[7]

• Apple Pippin
• Bandai RX-78
• WonderSwan
• CD-i
• 3DO
• Femte generationens konsoler

• Wikimedia Commons har media som rör Playdia.
  Bilder & media

Spelkonsolgenerationer Formfaktor Stationär konsol • Mikrokonsol • Handhållen konsol • Hybridkonsol Funktion Dedikerad konsol • Retrokonsol Generationer Första (1972–1980) • Andra (1976–1992) • Tredje (1983–2003) • Fjärde (1987–2003) • Femte (1993–2006) • Sjätte (1998–2013) • Sjunde (2005–2017) • Åttonde (2012–nutid) • Nionde (2020–nutid) Femte generationen Stationära 3DO • Amiga CD32 • Atari Jaguar • Casio Loopy • FM Towns Marty • Nintendo 64 (64DD) • NEC PC-FX • Pippin • Playdia • PlayStation • Sega Saturn Handhållna Design Master Senshi • Game Boy Color • Game.com • Neo Geo Pocket • PocketStation • R-Zone • Genesis Nomad • Virtual Boy Listor Lista över spelkonsoler • Lista över handhållna spelkonsoler • Lista över stationära spelkonsoler • Lista över mikrokonsoler ← Fjärde generationen Sjätte generationen → • Emulator • Spel • Tjänster • Historia