Roadracing-VM 2007

Världsmästerskapen i Roadracing 2007 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna MotoGP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. MotoGP-säsongen 2007 kördes över 18 deltävlingar på fyra kontinenter. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör.

Världsmästare i roadracing 2007
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
MotoGP Australien Casey Stoner Ducati
250GP Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
125GP Ungern Gábor Talmácsi Aprilia
Superbike Australien James Toseland Yamaha
Supersport Turkiet Kenan Sofuoglu Honda
Endurance Frankrike S.E.R.T. 1 (Philippe, Lagrive, Da Costa) Suzuki
Sidvagn Storbritannien Time Reeves / Patrick Farrance
2007 års världsmästare i MotoGP-klassen - Casey Stoner.

MotoGP-klassen

Nytt för året i MotoGP-klassen är att cylindervolymen sänktes från 990 till 800 cm3 samtidigt som tvåtaktsmotorer inte längre tilläts. Trots detta slogs banrekorden på de flesta banorna vid torrt väder. Även däcksreglementet var ändrat: antalet däck per tävlingshelg begränsades och däcken måste väljas innan de första passen påbörjas. Kritik riktades mot att denna begränsning leder till större chanstagning vad gäller däcksval och att det gör att racen inte blir så täta och spännande eftersom ett felaktigt beslut på torsdag kan vara förödande för racetempot på söndag. Den unge australiensaren Casey Stoner på Ducati dominerade säsongen med 10 segrar och säkrade VM-titeln med en femteplats i Japans Grand Prix på Twin Ring Motegi. Valentino Rossi, Yamaha, med fyra segrar låg länge på andra platsen i VM-tabellen, men passerades i sista deltävlingen av Dani Pedrosa som där tog sin andra seger för säsongen. Chris Vermeulen, också Australien, på en Suzuki, tog sin första GP-seger på ett regnigt Le Mans, det var också Suzukis första GP-seger sen 2001.

Regerande världsmästaren Nicky Hayden hittade inte alls stilen i säsongsinledningen, hans första podieplats kom först med en tredje plats i nionde racet. Efter fortsatt blygsamma resultat och krascher i regnet på Le Mans och Donington Park slutade han åtta i VM-tabellen.

Slutställning

Plats Förare Stall Poäng
1 Australien Casey Stoner Ducati Marlboro 367
2 Spanien Dani Pedrosa Repsol Honda 242
3 Italien Valentino Rossi FIAT Yamaha 241
4 USA John Hopkins Rizla Suzuki 189
5 Italien Marco Melandri Gresini Honda 187
6 Australien Chris Vermeulen Rizla Suzuki 179
7 Italien Loris Capirossi Ducati Marlboro 166
8 USA Nicky Hayden Repsol Honda 127
9 USA Colin Edwards FIAT Yamaha 124
10 Brasilien Alex Barros Pramac Ducati 115
11 Frankrike Randy de Puniet Team Kawasaki 108
12 Spanien Toni Elías Gresini Honda 104
13 Tyskland Alex Hofmann Pramac Ducati 65
14 Spanien Carlos Checa LCR Honda 65
15 Australien Anthony West Team Kawasaki 59
16 Frankrike Sylvain Guintoli Tech 3 Yamaha 50
17 Japan Shinya Nakano Konica Minolta Honda 47
18 Japan Makoto Tamada Tech 3 Yamaha 38
19 USA Kurtis Roberts Team KR 10
20 USA Roger Lee Hayden Team Kawasaki 6
= Italien Michel Fabrizio Gresini Honda 6
22 Spanien Fonsi Nieto Team Kawasaki 5
23 Frankrike Olivier Jacque Team Kawasaki 4
24 USA Kenny Roberts Jr Team KR 4
25 Japan Nobuatsu Aoki Rizla Suzuki 3
26 Japan Shinichi Itoh Pramac Ducati 1

Deltävlingar, banor och segrare

Datum Grand Prix Bana Segrare MotoGP Fabrikat Rapport
10 mars Qatar Qatar Losail Australien Casey Stoner Ducati *
25 mars Spanien Spanien Jerez Italien Valentino Rossi Yamaha *
22 april Turkiet Turkiet Istanbul Australien Casey Stoner Ducati *
6 maj Kina Kina Shanghai Australien Casey Stoner Ducati *
20 maj Frankrike Frankrike Le Mans Australien Chris Vermeulen Suzuki *
3 juni Italien Italien Mugello Italien Valentino Rossi Yamaha *
10 juni Katalonien Katalonien Circuit de Catalunya Australien Casey Stoner Ducati *
24 juni Storbritannien Storbritannien Donington Park Australien Casey Stoner Ducati *
30 juni Nederländerna Holland Assen TT Circuit Italien Valentino Rossi Yamaha *
15 juli Tyskland Tyskland Sachsenring Spanien Dani Pedrosa Honda *
22 juli USA USA Laguna Seca Australien Casey Stoner Ducati *
19 augusti Tjeckien Tjeckien Automotodrom Brno Australien Casey Stoner Ducati *
2 september San Marino San Marino Misano World Circuit Australien Casey Stoner Ducati *
16 september Portugal Portugal Estoril Italien Valentino Rossi Yamaha *
23 september Japan Japan Motegi Italien Loris Capirossi Ducati *
14 oktober Australien Australien Phillip Island Australien Casey Stoner Ducati *
21 oktober Malaysia Malaysia Sepang Australien Casey Stoner Ducati *
4 november Valencia (autonom region) Valencia Valencia Spanien Dani Pedrosa Honda *

250-klassen

250-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. I den näst sista deltävlingen säkrade spanjoren och regerande världsmästaren Jorge Lorenzo VM-titeln efter 8 segrar.

Slutställning

Plats Förare Stall Poäng
1 Spanien Jorge Lorenzo Fortuna Aprilia 312
2 Italien Andrea Dovizioso Kopron Team Scot Honda 260
3 San Marino Alex de Angelis Master Aspar Aprilia 235
4 Spanien Álvaro Bautista Master Aspar Aprilia 181
5 Spanien Héctor Barberá Team Toth Aprilia 177
6 Japan Hiroshi Aoyama Red Bull KTM 160
7 Finland Mika Kallio Red Bull KTM 157
8 Schweiz Thomas Lüthi Emmi Caffe Latte Aprilia 133

Deltävlingar, banor och segrare

Grand Prix Vinnare Märke
Qatar Qatar Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Spanien Spanien Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Turkiet Turkiet Italien Andrea Dovizioso Honda
Kina Kina Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Frankrike Frankrike Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Italien Italien Spanien Álvaro Bautista Aprilia
Katalonien Katalonien Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Storbritannien Storbritannien Italien Andrea Dovizioso Honda
Nederländerna Holland Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Tyskland Tyskland Japan Hiroshi Aoyama KTM
Tjeckien Tjeckien Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
San Marino San Marino Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Portugal Portugal Spanien Álvaro Bautista Aprilia
Japan Japan Finland Mika Kallio KTM
Australien Australien Spanien Jorge Lorenzo Aprilia
Malaysia Malaysia Japan Hiroshi Aoyama KTM
Valencia (autonom region) Valencia Finland Mika Kallio KTM

125-klassen

125-klassen kördes enligt samma schema som MotoGP-klassen med undantag för Laguna Seca i USA. Klassen dominerades av Master Aspar Aprilia-stallet. Förhandsfavoriten Mattia Pasini körde bra men drabbades av en serie mekaniska problem och bröt de flesta loppen efter mycket bra körning - fyra segrar under andra delen av säsongen hjälpte inte. Säsongen blev istället en kamp mellan ungraren Gábor Talmácsi och teamkollegan spanjoren Héctor Faubel. Talmácsi blev världsmästare endast fem poäng före Faubel.

Slutställning

efter 17 deltävlingar av 17

Plats Förare Team Poäng
1 Ungern Gabor Talmacsi Bancaja Aspar Aprilia 282
2 Spanien Héctor Faubel Bancaja Aspar Aprilia 277
3 Japan Tomoyoshi Koyama Red Bull KTM 193
4 Tjeckien Lukáš Pešek Seedorf Valsir Derbi 182
5 Italien Mattia Pasini Polaris World Aprilia 174
6 Spanien Sergio Gadea Bancaja Aspar Aprilia 170
7 Italien Simone Corsi Skilled Racing Aprilia 164
8 Spanien Joan Olivé Polaris World Aprilia 131

Deltävlingar, banor och segrare

Grand Prix Bana Segrare
Qatar Qatar Losail Spanien Héctor Faubel
Spanien Spanien Jerez Ungern Gabor Talmacsi
Turkiet Turkiet Istanbul Italien Simone Corsi
Kina Kina Shanghai Tjeckien Lukáš Pešek
Frankrike Frankrike Le Mans Spanien Sergio Gadea
Italien Italien Mugello Spanien Héctor Faubel
Katalonien Katalonien Catalunya Japan Tomoyoshi Koyama
Storbritannien Storbritannien Donington Park Italien Mattia Pasini
Nederländerna Holland Assen Italien Mattia Pasini
Tyskland Tyskland Sachsenring Ungern Gabor Talmacsi
Tjeckien Tjeckien Brno Spanien Héctor Faubel
San Marino San Marino Misano Italien Mattia Pasini
Portugal Portugal Estoril Spanien Héctor Faubel
Japan Japan Motegi Italien Mattia Pasini
Australien Australien Phillip Island Tjeckien Lukáš Pešek
Malaysia Malaysia Sepang Ungern Gabor Talmacsi
Valencia (autonom region) Valencia Valencia Spanien Héctor Faubel

Se även

Källor