Robert Solow

Robert Solow
Robert Solow, 2008.
Född	23 augusti 1924[1][2][3] Brooklyn, New York, USA
Död	21 december 2023[4] (99 år) Lexington, Massachusetts, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Harvard University, filosofie doktor, 1951[5] James Madison High School
Sysselsättning	Nationalekonom, universitetslärare, professor[6][7][8]
Arbetsgivare	Massachusetts Institute of Technology MIT Sloan School of Management Conservatoire national des arts et métiers
Noterbara verk	Solow-modellen
Utmärkelser
Fellow of the Econometric Society (1957)[9] John Bates Clark-medaljen (1961)[10] Hedersdoktor vid Sorbonne-universitetet i Paris (1974)[11][12][13] Adam Smith Award (1985)[14] Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (1987)[15] Hedersdoktor vid Conservatoire national des arts et métiers (1994)[16] National Medal of Science (1999) Harvard Centennialmedaljen (2006)[17] Presidentens frihetsmedalj (2014)[18] Pour le Mérite för vetenskap och konst Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid Universitat Pompeu Fabra Distinguished Fellow of the American Economic Association Hedersdoktor
Redigera Wikidata

Robert Merton Solow, född 23 augusti 1924 i Brooklyn i New York, död 21 december 2023 i Lexington, Massachusetts,^[19] var en amerikansk nationalekonom som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1987.^[20] Prismotiveringen var "för hans insatser inom teorin för ekonomisk tillväxt".^[21]

I nästan 40 år arbetade Solow tillsammans med Paul Samuelson kring många banbrytande teorier såsom von Neumanns tillväxtteori (1953), kapitalteorin (1956), linjär programmering (1958) och Phillipskurvan (1960).

Huvudartikel: Solow-modellen.

Solow's modell av ekonomisk tillväxt, ofta kallad Solow-Swans neoklassiska tillväxtmodell är en modell som möjliggör uppdelning av ekonomiska tillväxtens förutsättningar i arbetskraft, kapital och tekniska framsteg. Med den här modellen kalkylerade Solow att omkring fyra femtedelar av tillväxten i USA:s produktion per arbetare kunde tillskrivas tekniska framsteg. Sedan Solows första arbeten på områden under 1950-talet har emellertid ett flertal mer sofistikerade modeller för ekonomisk tillväxt blivit presenterade, teorier som leder till olika slutsatser om orsakerna till tillväxt.

• "A Contribution to the Theory of Economic Growth". Quarterly Journal of Economics 70 (1): 65–94. 1956. doi:10.2307/1884513.
• "Technical Change and the Aggregate Production Function". Review of Economics and Statistics 39 (3): 312–320. 1957. doi:10.2307/1926047.
• Linear Programming and Economic Analysis. New York: McGraw-Hill. 1958.
• The New Industrial State or Son of Affluence. Indianapolis: Bobbs-Merrill. 1967.
• "The Economics of Resources or the Resources of Economics". The American Economic Review 64 (2): 1–14. 1974. doi:10.2307/1816009.
• "The last 50 years in growth theory and the next 10". Oxford Review of Economic Policy 23 (1): 3–14. 2007. doi:10.1093/oxrep/grm004.