Scania BR112

Scania BR112
Scania BR112DH
Scania BR112DH
Grundinformation
MärkeScania
Tillverkning1977–1984
Konstruktion
PlattformNormalgolvsbuss
Ledbuss
Dubbeldäckare
BesläktadeScania N112
Scania N113
LiknandeVolvo B10R
Mercedes-Benz O305/O405
MAN SL202
Drivlina
MotorScanias 11-liters raka sexa
DrivningBakhjulsdrift
Kronologi
FöregångareScania BR111
EfterträdareScania N112

Scania BR112 är ett busschassi med tvärställd motor bak och ett högt golv från Scania tillverkat mellan 1977 och 1984. Det ersatte Scania BR111-chassit 1977 och vidareutvecklades till Scania N112-chassit 1984.

Det har liksom det föregående och det efterföljande chassit Scanias 11-litersmotor, vilket återspeglas i modellbeteckningen, där 11 står för motorns slagvolym. Instegen är högre än hos BR111-chassit men golvet inne i bussarna som bygger på BR112 är istället betydligt mera plant, vilket underlättar för passagerare som ska förflytta sig inne i bussarna. Scania BR112-baserade bussar har två trappsteg vid samtliga ingångar. Vid de två främre in-/utgångarna är instegen på stadsbussar något lägre än vid den bakersta in-/utgången om sådan finns och på bussar mera byggda för långväga trafik är insteget i mitten av samma höjd samma som längst bak för att ge plats åt bagageutrymmen under golvet. För att möjliggöra en in-/utgång bakom bakaxeln men även för att göra det bakre överhänget kortare förflyttades kylaren till framför det vänstra hjulhuset på chassina anpassade för högertrafik.

I Sverige byggde vanligen Scania själva karossen till chassit, ett så kallat helbygge, och blev då den kompletta bussen Scania CR112. Karossen monterades vid karosserifabriken i Katrineholm, hos före detta SKV. I andra länder kunde olika lokala tillverkare bygga bussar på chassit, till exempel Aabenraa i Danmark. Ett antal bussar med denna kaross såldes till Malmö Lokaltrafik.[1] Chassit kunde även fås i 18-meters ledbussutförande (BR112A) i endast vänsterstyrt utförande för högertrafik samt som dubbeldäckare (BR112DH) i högerstyrt utförande för vänstertrafik. Inget av dessa två utföranden gick att få med Scanias egna kaross. Ledversionen fanns men var mycket ovanlig i Sverige.[2] I Uppsala var dock ledversionen vanlig då dåvarande Uppsalabuss köpte in 15 stycken Jonckheere TransCity-ledbussar på Scania BR112A-chassi Till Uppsalas stadsbusstrafik i början av 1980-talet; dessa hamnade i dåvarande Uppsalabuss-serien 600–614 och utgjorde de allra första ledbussarna i staden. De gick i trafik där till mitten av 1990-talet då de började ersättas av Scania CN113ALB och Neoplan N4021, och de allra sista exemplaren av Jonckheere TransCity försvann från Uppsalas gator i samband med att Swebus tog över delar av stadsbusstrafiken där år 1997. Det var då de allra sista exemplaren av denna busstyp att tas ur trafik i Sverige. Efter att de tagits ur trafik i Uppsala exporterades de till Tallinn där de fortsatte att gå i trafik till 2003. Utöver Uppsala har det även förekommit enstaka exemplar i Södermanland och i Kalmar län.[3] Dubbeldäckarchassit såldes aldrig i Norden.

Det normallånga och det dubbeldäckade chassit har två axlar medan ledbusschassit har tre. Ledbusschassit var, jämte Mercedes-Benz O305G, det första i världen att ha motorn längst bak med drivning på det bakersta hjulparet och med ett hydrauliskt dämpningssystem i ledkonstruktionen för att förhindra att bussen viker sig. Scanias och Mercedes koncept med bakmotorbaserade ledbusschassin visade sig framgångsrikt då flera andra tillverkare i Europa tog sig an det och idag har de allra flesta moderna ledbussar denna typ av konstruktion.

Se även

  • Scania 2-serie (buss)

Referenser