Scott Niedermayer

Scott Niedermayer
Niedermayer med Anaheim Ducks.
Nationalitet	Kanada
Född	31 augusti 1973 Edmonton, Alberta, Kanada
Spelardata
Position	Back
Skjuter	Vänster
Längd	185 cm
Vikt	88 kg
Klubbar
Spelade för	Kamloops Blazers Utah Grizzlies New Jersey Devils Anaheim Ducks
Övrigt
NHL-draftad	3:e totalt, 1991 New Jersey Devils
Proffsår	1991–2010
Hall of Fame	2013
Medaljer Ishockey, herrar Olympiska spel Guld Vancouver 2010 Ishockey Guld Salt Lake City 2002 Ishockey

Scott Niedermayer, född 31 augusti 1973 i Edmonton, Alberta, är en kanadensisk före detta professionell ishockeyspelare som spelade 18 säsonger i NHL för klubbarna New Jersey Devils och Anaheim Ducks. Niedermayer var känd för sin snabba skridskoåkning och sina offensiva kvaliteter. Trots att han föddes i Edmonton växte Niedermayer upp i Cranbrook, British Columbia.

Bland hans meriter finns Stanley Cup-vinster 1995, 2000, 2003 och 2007, OS-guld 2002 och 2010, NHL All-Rookie Team 1993 och All-Star-matcher 1998 och 2001.

Scott Niedermayer har en yngre bror, Rob Niedermayer, som spelade för Anaheim Ducks under ett flertal säsonger, däribland 2006–07 då laget vann Stanley Cup.

Scott Niedermayer föddes i Edmonton men växte upp till stor del i Cranbrook, British Columbia.

Hans far Bob var läkare och hans mor Carol var lärare – hans mamma lärde även Scott och hans yngre bror Rob att åka skridskor och tog dem till konståkning för att förbättra deras skridskoteknik.

Niedermayer spelade tre säsonger i juniorhockey med Kamloops Blazers i Western Hockey League (WHL) mellan 1989 och 1992. Under sin första säsong, 1989–90, noterades han för 69 poäng på 64 matcher och bidrog till att Kamloops Blazers vann President’s Cup som mästare i WHL. Laget kvalificerade sig därefter till Memorial Cup 1990 som det högst rankade juniorlaget i Kanada, men förlorade samtliga tre matcher i turneringen.

Säsongen 1990–91 belönades Niedermayer med flera utmärkelser. Han gjorde 26 mål och totalt 82 poäng på 57 matcher, vilket gav honom en plats i WHL:s Western Conference All-Star Team. Han tilldelades även Daryl K. (Doc) Seaman Trophy som ligans främsta studerande spelare samt Canadian Hockey League Scholastic Player of the Year.

Inför NHL-draften 1991 betraktades Niedermayer som en av de främsta talangerna. Han valdes av New Jersey Devils i den första rundan som tredje spelare totalt.

Niedermayer inledde säsongen 1991–92 i NHL med New Jersey Devils, som ville ge honom möjlighet att prova på spel i ligan innan han återvände till Kamloops. Efter att ha stått över lagets fem första matcher gjorde han NHL-debut den 16 oktober 1991 mot New York Rangers. Han spelade totalt fyra matcher för Devils och noterades för en assist innan han skickades tillbaka till juniorhockeyn.

Trots att han endast spelade 35 matcher i WHL under säsongen 1991–92 räckte hans 39 poäng för att återigen bli uttagen till Western Conference All-Star Team. Efter att ha förlorat finalen i Western Conference året innan återhämtade sig Kamloops Blazers och vann sitt andra WHL-mästerskap på tre år 1992. Niedermayer delade tredjeplatsen i slutspelets poängliga med 23 poäng.

I Memorial Cup 1992 svarade Niedermayer för sju poäng på fem matcher och ledde Kamloops Blazers till det kanadensiska juniormästerskapet. För sina insatser utsågs han till turneringens mest värdefulla spelare och tilldelades Stafford Smythe Memorial Trophy.

Scott Niedermayer ansågs tidigt vara en back utöver det vanliga. Efter att ha dominerat under ett flertal säsonger i juniorligorna så valdes han som tredje spelare totalt i NHL-draften 1991 av New Jersey Devils. Redan första säsongen i NHL så visade han genast vilken talang han var då han på 80 spelade matcher lyckades göra 11 mål och 40 poäng. Han fortsatte att leverera säsong efter säsong och blev en viktig back för New Jersey Devils genom åren. Han var med och vann Stanley Cup med Devils 1995, 2000 och 2003.

Niedermayer spelade totalt 12 säsonger i New Jersey Devils innan han blev värvad av Anaheim Ducks hösten 2005, där han blev utsedd till lagets lagkapten.^[1] Säsongen 2006–07 kulminerade med att Anaheim Ducks vann sin första Stanley Cup och Niedermayer utsågs till slutspelets mest värdefulle spelare (Conn Smythe Trophy).

Han avslutade sin aktiva spelarkarriär efter säsongen 2009–10, och fortsatte därefter som rådgivare och senare specialtränare i Ducks organisation.

Han är medlem i den så kallade "Triple Gold Club” – han har vunnit Stanley Cup, världsmästerskapet och OS-guld.

Han var lagkapten för Kanadas OS-lag 2010 och ledde laget till guld i Vancouver.

Niedermayer hade en lång och framgångsrik internationell karriär och vann mästerskap på samtliga nivåer. Han gjorde internationell debut som 17-åring i det kanadensiska juniorlandslaget vid Juniorvärldsmästerskapet i ishockey 1991. Han spelade tre matcher när Kanada säkrade guldmedaljen efter att John Slaney avgjort den sista matchen mot Sovjetunionen.

Han deltog även i Juniorvärldsmästerskapet i ishockey 1992, där Kanada svarade för en av sina svagaste insatser i turneringens historia och slutade på sjätte plats bland de åtta deltagande lagen.

År 1996 debuterade Niedermayer i Kanadas A-landslag vid den första upplagan av World Cup of Hockey. Han noterades för ett mål och tre assist på åtta matcher, men Kanada förlorade finalen mot USA.

Niedermayer gjorde olympisk debut vid Olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City. Han spelade sex matcher och bidrog till att Kanada besegrade USA med 5–2 i finalen och därmed tog landets första olympiska ishockeyguld på 50 år.

År 2004 vann Niedermayer ytterligare två internationella titlar. Vid Världsmästerskapet i ishockey för herrar 2004 svarade han för fem poäng på nio matcher när Kanada tog guld. Senare samma år gjorde han två poäng på sex matcher i World Cup of Hockey 2004. I finalen mot Finland gjorde Niedermayer ett av Kanadas mål i 3–2-segern.

Niedermayer var uttagen till Olympiska vinterspelen 2006 i Turin, men tvingades lämna återbud efter en knäskada som han ådragit sig under NHL-säsongen och som krävde operation.

Hans sista internationella turnering blev Olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver, fyra månader före spelarkarriärens slut. Som lagkapten ledde han Kanada till ännu ett olympiskt guld efter en finalseger med 3–2 efter förlängning mot USA.

• Memorial Cup – 1992
• Stanley Cup – 1995, 2000, 2003 och 2007
• James Norris Memorial Trophy – 2004
• Conn Smythe Trophy – 2007
• NHL All-Rookie Team – 1992–93
• NHL First All-Star Team – 2003–04, 2005–06 och 2006–07
• NHL Second All-Star Team – 1997–98

• Scott Niedermayers spelarprofil på nhl.com