Stegonotus
| Stegonotus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Underfamilj | Colubrinae |
| Släkte | Stegonotus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stegonotus | |
| Auktor | Duméril, Bibron & Duméril, 1854 |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Stegonotus[1] är ett släkte av ormar. Stegonotus ingår i familjen snokar.[1]
Arterna är med en längd av 150 till 300 cm medelstora till stora ormar. De förekommer i Sydostasien, inklusive Filippinerna, och fram till Nya Guinea samt Australien. Habitatet varierar beroende på population. Födan utgörs av fiskar, groddjur och grodyngel. Honor lägger ägg.[2]
Arter enligt Catalogue of Life[1] och The Reptile Database[3]:
- Stegonotus admiraltiensis
- Stegonotus aruensis
- Stegonotus australis
- Stegonotus ayamaru
- Stegonotus batjanensis
- Stegonotus borneensis
- Stegonotus cucullatus
- Stegonotus derooijae
- Stegonotus diehli
- Stegonotus florensis
- Stegonotus guentheri
- Stegonotus heterurus
- Stegonotus iridis
- Stegonotus keyensis
- Stegonotus lividus
- Stegonotus melanolabiatus
- Stegonotus modestus
- Stegonotus muelleri
- Stegonotus parvus
- Stegonotus poechi
- Stegonotus reticulatus
- Stegonotus sutteri
Källor
- 1 2 3 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/stegonotus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ↑ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Stegonotus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 166. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ↑ Stegonotus, The Reptile Database, läst 2 maj 2020.
Externa länkar
Wikispecies har information om Stegonotus.
|