Stegonotus parvus
| Stegonotus parvus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Stegonotus |
| Art | Stegonotus parvus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stegonotus parvus | |
| Auktor | (Meyer, 1874) |
| Synonymer | |
| Lycodon parvus MEYER 1874[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Stegonotus parvus[2] är en ormart som beskrevs av Meyer 1874. Stegonotus parvus ingår i släktet Stegonotus och familjen snokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten förekommer endemisk på ön Yapen nordväst om Nya Guinea. Ön tillhör Indonesien. Honor lägger ägg.[4] Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1600 meter över havet. Habitatet utgörs främst av regnskogar och dessutom besöks odlingsmark. Stegonotus parvus gräver i lövskiktet och i det översta jordlagret.[1]
Den introducerade agapaddan kan vara ett hot. Däremot kan ormen motstå paddans gift. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor
- 1 2 3 Tallowin, O. 2017 Stegonotus parvus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 juni 2023.
- 1 2 Meyer,A.B. (1874) [Eine Mittheilung von Hrn. Dr. Adolf Meyer] über die von ihm auf Neu-Guinea und den Inseln Jobi, Mysore und Mafoor im Jahre 1873 gesammelten Amphibien., Monatsber. K. Preuss. Akad. Wiss. Berlin 1874: 128-140
- 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/stegonotus+parvus/match/1. Läst 24 september 2012.
- 1 2 Stegonotus parvus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|