Svenskt mode
Traditionellt svenskt mode tog sig uttryck i högtidsdräkter för adeln, liksom i folkdräkter för allmogen.
Dagens[när?] modeskapande är internationellt på andra sätt. Vid sidan om mer etablerade modeskapare som Gudrun Sjödén, Gunilla Pontén, Filippa K och Anna Holtblad börjar en ny samling mindre svenska märken, till exempel Whyred, Hope, Velour, Carin Wester, Cheap Monday och J Lindeberg träda fram och få ökat erkännande.[1][när?]
Till 1970-talets svenska mode hörde kedjor som Gul & Blå, och designerägda boutiquer som Gröna moln och blått gräs.
Beskrivning
Svensk samtida modedesign beskrivs av experter med bland annat dessa ord:[2]
- stilren
- starka skärningar
- fullständigt uttänkt
- passform
- stickat
- unisex
- tråkighet
- casualwear
- minimalism.
Myten om “svenskt” mode
Den enda modehistoria Sverige har är “svenska modemyter” menar design- och modeteoretikern Linda Rampell. I Sverige råder teoretisk omedvetenhet präglad av begreppsförvirring. Akademiker och journalister i gemen blandar hop kläder och mode, marknadsföring och historieskrivning, et cetera. [3] Enligt Linda Rampell existerar det inte något “svenskt” mode. Det “svenska” är en konstruktion upprättad av dem som har ett ekonomiskt och ideologiskt intresse att värna. De upprätthåller en “Sverige-bild” för egen vinnings skull. [4]
Referenser
- ↑ Strömquist, Susanna (2006). Det svenska modeundet. Elle, 2006-02-02. full-text html
- ↑ NK Stil, februari 2007 NK Stil Arkiverad 31 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Linda Rampell, Fashionwashing (2025). Gabor Palotai Design. ISBN 978-91-531-6220-9
Linda Rampell, Modebedrägeriet: Dräktdockan som inte finns (2024). Gabor Palotai Design. ISBN 978-91-527-9859-1 - ↑ Linda Rampell, Designatlas. En resa genom designteori 1845–2002 (2013). Gabor Palotai Publisher. ISBN 978-91-637-3973-6
Se även
Externa länkar
| |||||