V445 Puppis

V445 Puppis
Foto av gasskalet som omger V445 Puppis, från 2005 (uppe till vänster) till 2007 (nere till höger) Foto:ESO/P.A. Woudt
Foto av gasskalet som omger V445 Puppis, från 2005 (uppe till vänster) till 2007 (nere till höger) Foto:ESO/P.A. Woudt
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAkterskeppet
Rektascension07t 37m 56,90s[1]
Deklination-25° 56′ 58,9″[1]
Skenbar magnitud ()+8,6 (i maximum),[2] +21 (i minimum)
Stjärntyp
VariabeltypNova (NC)
Astrometri
Avstånd20 460[3] lå (6 272 pc)
Detaljer
Massa1,3[4] M☉
Metallicitet
Andra beteckningar
2MASS J07375688-2556589,  Nova Puppis 2000, AAVSO 0733-25, ASAS J073757-2557.0

V445 Puppis eller Nova Puppis 2000 var en ljusstark nova i stjärnbilden Akterskeppet som nådde sitt maximum i februari 2000. [5] Den upptäcktes av Kazuyoshi Kanatsu i Matsue i Shimane prefekturen, Japan. Han noterade novans maximum till +8,6 i magnitud den 18 november 2000.[6][7][8] Novan rapporterades av Taichi Kato vid Kyotouniversitetet i Internationella astronomiska unionens cirkulär 7552, utfärdat den 30 december 2000.[9] Novans plats sammanföll med en stjärna med magnituden 13,1 som hade fotograferats 1967. Stjärnans  egenrörelse mättes till -4,7 mas/år i rektascension och +6,4 mas/år i deklination, med ett standardfel på 4 mas/år.[10]

Positionen för novan överensstämde med en stjärna av magnitud +13,1 som blivit fotograferad 1967.[11]

Undersökning av det optiska spektrumet för novan visade absorptionslinjer för kalcium (CaI), natrium (NaI) och enkeljoniserat järn (FeII). Det initiala spektrumet hade brist på väte och matchade inte de som är typiska för andra novatyper.[10][12] Det infraröda spektrumet som mättes den 31 januari visade ett kontinuum utan kontur som minskade med ökande våglängd. Detta överensstämmer med emission från uppvärmt stoft och tyder på att stjärnan är en återkommande nova som har genererat stoft under tidigare utbrott.[13] År 2004 hade objektet bleknat och stoftemissionen hade försvunnit.[14]

Den vita dvärgen i V445 Puppis-systemet har en massa som uppskattats till drygt 1,3 M☉ (solmassa) och ökar på grund av att den får ta emot material från dess följeslagare.

Ljuskurva i visuella bandet för V445 Puppis, anpassad från Kato et al. (2008).[4] Pilarna visar övre gränser för icke-detekteringar.

För närvarande skyms systemet av ett optiskt tjockt stoftmoln.[4] Ett bipolärt utflöde av material har observerats röra sig bort från systemet med en hastighet av 6 720 ± 650 km/s. Materialknutar i detta utflöde rör sig med hastigheter på upp till 8 450 ± 570 km/s. Baserat på expansionsparallaxen för detta utflöde ligger systemet på ett avstånd av 8,2 ± 0,5 kparsec.[15]

Platsen för V445 Puppis (röd cirkel)

Den vita dvärgen i V445 Puppis-systemet har en uppskattad massa på mer än 1,3 gånger solens massa. Tidigare trodde man att den vita dvärgen ökar i massa på grund av återkommande heliumskalblixtar och skulle explodera som en typ Ia-supernova efter att den passerat Chandrasekhargränsen på cirka 1,38 solmassor, massgränsen för en stabil vit dvärg.[4] Det visade sig senare att denna vita dvärg kastade ut över 1 Jupitermassa under utbrottet år 2000 och förlorar massa under varje utbrottscykel, vilket utesluter hypotesen att den kommer att explodera i en typ Ia-supernova.[16]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V445 Puppis, 3 mars 2025.

Noter

  1. 1 2 ”V* V445 Pup -- Nova”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=V445+Puppis. Läst 2 mars 2010.
  2. ↑ ”Basic data : V445 Pup -- Nova”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=V445+Puppis&submit=SIMBAD+search. Läst 30 april 2015.
  3. ↑ Schaefer, Bradley E (21 december 2022). ”Comprehensive catalogue of the overall best distances and properties of 402 galactic novae”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 517 (4): sid. 6150–6169. doi:10.1093/mnras/stac2900. ISSN 0035-8711. https://arxiv.org/abs/2412.17286.
  4. 1 2 3 4 Kato, Mariko; Hachisu, Izumi; Kiyota, Seiichiro; Saio, Hideyuki (September 2008). ”Helium Nova on a Very Massive White Dwarf: A Revised Light-Curve Model of V445 Puppis (2000)”. The Astrophysical Journal 684 (2): sid. 1366–1373. doi:10.1086/590329. https://arxiv.org/abs/0805.2540.
  5. ↑ ”VSX for V445 Pup”. The International Variable Star Index. AAVSO. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=27047. Läst 20 september 2013.
  6. ↑ ”WebObs Search Results for V445 Pup”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/apps/webobs/results/?star=V445+Pup&num_results=25&obs_types=all. Läst 20 september 2013.
  7. ↑ ”Variable Star Plotter (VSP) for V445 Pup”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/vsp/chart. Läst 20 september 2013.
  8. ↑ ”IAUC 7552: Possible Nova in Puppis”. IAU Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07500/07552.html. Läst 20 september 2013.
  9. ↑ ”Circular No. 7552”. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07500/07552.html. Läst 5 juli 2011.
  10. 1 2 ”Circular No. 7556”. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07500/07556.html. Läst 5 juli 2011.
  11. ↑ ”Circular No. 7556”. IAU Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07500/07556.html. Läst 20 september 2013.
  12. ↑ Ashok, N. M. (Juni 2005). ”Infrared study of the first identified helium nova V445 Puppis”. Bulletin of the Astronomical Society of India 33 (2): sid. 75–79.
  13. ↑ ”Circular No. 7580”. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/07500/07580.html. Läst 5 juli 2011.
  14. ↑ ”Circular No. 8642”. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08600/08642.html. Läst 5 juli 2011.
  15. ↑ Woudt, P. A. (November 2009). ”The Expanding Bipolar Shell of the Helium Nova V445 Puppis”. The Astrophysical Journal 706 (1): sid. 738–746. doi:10.1088/0004-637X/706/1/738. https://arxiv.org/abs/0910.1069.
  16. ↑ Schaefer, Bradley E. (Februari 2025). ”The Unique Helium Nova V445 Puppis Ejected ≫0.001 solar mass in the Year 2000 and Will Not Become a Type Ia Supernova” (på engelska). The Astrophysical Journal 980 (1): sid. 156. doi:10.3847/1538-4357/ada38d. ISSN 0004-637X. https://arxiv.org/abs/2412.17286.