YZ Leonis Minoris
| YZ Leonis Minoris | |
| |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lilla lejonet[1] |
| Rektascension | 09t 26m 38,725s[2] |
| Deklination | +36° 24′ 02,456″[2] |
| Skenbar magnitud () | +19,33 ± 0,31[3] (medelvärde) [a][b] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | DB[2] |
| Variabeltyp | AM Canum Venaticorum-variabel Dvärgnova[1] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -31,6 ± 0,203[2] mas/år Dek.: -3,672 ± 0,112[2] mas/år |
| Parallax () | 1,227 ± 0,208[4] |
| Avstånd | 2 657 ± 450 lå (815 ± 138[4] pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,79-0,89[5] M☉ |
| Radie | 0,01[6] R☉ |
| Luminositet | 0,00946-0,0352[6][c] L☉ |
| Temperatur | 18 000-25 000[6] K |
| Andra beteckningar | |
| SDSS J0926+3624, WD J092638.72+362402.46, SDSS J092638.71+362402.4, YZ Leonis Minoris, Gaia DR2 798764346831516032, Gaia DR3 798764346831516032[7][2][1] | |
YZ Leonis Minoris, även känd som SDSS J0926+3624, är en dubbelstjärna i stjärnbilden Lilla lejonet. Det är en variabel stjärna av typen AM Canum Venaticorum, en typ av dubbelstjärnesystem med ultrakorta variationsperioder (mellan 5 och 70 minuter). Det är också en förmörkande dubbelstjärna. Systemets skenbara magnitud är genomsnittligt 19,3 och varierar med cirka två magnituder på grund av periodiska förmörkelser och utbrott. Avståndet till YZ Leonis Minoris är 815 parsec (2 660 ljusår).
Observationer
YZ Leonis Minoris upptäcktes år 2005 av Anderson et al. i en sökning efter spektroskopiskt ovanliga objekt, efter en undersökning av spektra från 280 000 SDSS-objekt.[8] Den upptäcktes tillsammans med tre andra objekt: SDSS J0129+3842, SDSS J1411+4812 och SDSS J1552+3201.[8]
Egenskaper
YZ Leonis Minoris består av en vit dvärgstjärna och en donatorstjärna med låg massa. Den vita dvärgen ackumulerar materia från stjärnan genom en heliumrik ackretionsskiva.[3] Skivan runt den vita dvärgen har en storlek som sträcker sig från 18 000 till 90 800 km, vilket är cirka 45 procent av komponenternas omloppsbanor.[6][d] Skivans temperatur varierar från 5 000 K (i skivans yttre delar) till 23 000 K (i skivans inre delar).[4]
.tif.jpg)
YZ Leonis Minoris är ett mycket kompakt system. Stjärnornas omloppstid är bara 28 minuter, vilket gör det till det förmörkande dubbelstjärnesystemet med den kortaste omloppsperioden.[3] Komponenterna är separerade på ett avstånd av 0,29 solradier (200 000 km),[4] och avståndet från yta till yta är 167 000 km.[6] Systemet är både en AM Canum Venaticorum-variabel och en förmörkande variabel (förmörkande dubbelstjärna).[9][5][3]Den vita dvärgen är delvis förmörkad av dess donator.[9]
Systemet har en genomsnittlig skenbar magnitud på 19,33,[3] vilket är mycket under gränsen för synlighet för blotta ögat (6,5 magnitud).[10] En nyligen genomförd uppskattning från Gaia DR3 ger ett avstånd på 815 parsec (2 660 ljusår) för YZ Leonis Minoris, vilket är betydligt större än tidigare uppskattningar (på 460–470 parsec).[4]
Vit dvärg
Systemets primärstjärna är en vit dvärg. Den har en massa mellan 0,79 och 0,89 solmassa och en radie av 0,01 solradie (1,09 jordradie).[6] Den vita dvärgens ytgravitation är ca 200 000 gånger starkare än jordens gravitation.[6][e] Dess effektiva temperatur uppskattas till minst 17 000 K, och Sengupta et al. (2011) noterade tre temperaturer mellan 18 000 och 25 000 K.[6] Dess luminositet är cirka 0,009–0,035 gånger solens luminositet.[6][c] Den vita dvärgen ackumulerar, baserat på evolutionära modeller, massa från dess följeslagare i en takt av 10–10 solmassa per år.[6]
Lågmassig följeslagare
Systemets följeslagare är en stjärna med låg massa.[4] Den har en massa uppskattad till mellan 0,027 och 0,038 solmassa (28,3-39,8 jupitermassor) och dess radie uppskattas till 0,043 solradie (29 900 km).[6] Följeslagarens låga massa gör den halvdegenererad, den skulle vara helt degenererad om den hade en massa nära 0,02 solmassa.[5] Dess temperatur uppskattas till 3 570 K (3 300 °C), med en övre gräns på 3 700 K (3 430 °C).[4] Följeslagarens luminositet motsvarar 0,00035 gånger solens luminositet.[6]
Variabilitet

SDSS J0926+2634 är en variabel stjärna av typen AM Canum Venaticorum, en typ av kataklysmiskt variabelt system som är ultrakompakt och har underskott på väte, med omloppstider på bara några minuter.[5] Den är också en förmörkande dubbelstjärna.[5] American Association of Variable Star Observers nämner också YZ Leonis Minoris som en stjärna av typen SU Ursae Majoris (dvärgnova).[1] YZ Leonis Minoris var det första systemet som upptäcktes som både är en förmörkande dubbelstjärna och en AM Canum Venaticorum-stjärna.[5] Sedan 2022 är fler än 8 sådana system kända.[9]
Systemet visar förmörkelser med en period av 28 minuter, vilka minskar systemets skenbara magnitud med 2 magnituder och varar i cirka två minuter, förutom att presentera utbrott som gör att systemets skenbara magnitud ökar med två magnituder.[4] YZ Leonis Minoris genomsnittliga skenbara magnitud är 19,33 m , och ökar till 17,11–16,81 under utbrotten.[3] Dessa utbrott inträffar var 100–200:e dygn[3] och genereras sannolikt av utbrott av ökad massöverföring från givarstjärnan till den vita dvärgen.[4]
Se även
Anteckningar
- ↑ Under utbrotten ökar den skenbara magnituden till 17,11–16,82.
- ↑ Systemets skenbara magnitud minskar med ungefär två magnituder på grund av förmörkelser .
- 1 2 Från R = sqrt((((5772)/(T)))^(4)*L), där R är radien, T är den effektiva temperaturen och L är luminositeten. Temperaturer på 18 000 och 25 000 K används, tillsammans med en radie på 0,01 solradie.
- ↑ Skivans inre storlek beräknades genom att multiplicera 1,2 med huvudstjärnans diameter. Skivans yttre storlek beräknades genom att multiplicera 0,45 med diametern på de två stjärnornas banor. Stjärnornas bandiameter kan beräknas genom att lägga till avståndet mellan komponentytorna (167 000 km) med radierna för systemets komponenter (6 950 respektive 29 915 km). Detta resulterar i 203 865,1 km, vilket multiplicerat med 0,45 resulterar i 91,739 km.
- ↑ Baserad på log(g) av 8,3, som senare divideras med 980,665.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, YZ Leonis Minoris, 15 januari 2026..
Noter
- 1 2 3 4 "VSX : Detail for YZ LMi". www.aavso.org. Hämtad 2024-05-02.
- 1 2 3 4 5 6 "YZ LMi". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2024-04-05.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Copperwheat, C. M.; Marsh, T. R.; Littlefair, S. P.; Dhillon, V. S.; Ramsay, G.; Drake, A. J.; Gänsicke, B. T.; Groot, P. J.; Hakala, P.; Koester, D.; Nelemans, G.; Roelofs, G.; Southworth, J.; Steeghs, D.; Tulloch, S. (2011-01-11). "SDSS J0926+3624: the shortest period eclipsing binary star". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410 (2): 1113–1129. arXiv:1008.1907. Bibcode:2011MNRAS.410.1113C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17508.x.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Baptista, Raymundo; Schlindwein, Wagner (2022-02-02). "Challenging the Disk Instability Model. I. The Case of YZ LMi". The Astronomical Journal. 163 (3): 108. arXiv:2112.01580. Bibcode:2022AJ....163..108B. doi:10.3847/1538-3881/ac3fb8. ISSN 0004-6256.
- 1 2 3 4 5 6 Marsh, T. R.; Dhillon, V. S.; Littlefair, S.; Groot, P.; Hakala, P.; Nelemans, G.; Ramsay, G.; Roelofs, G.; Steeghs, D. (2006-10-13), SDSS J0926+3624, the first eclipsing AM CVn star, as seen by ULTRACAM, arXiv:astro-ph/0610414
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Sengupta, Sujan; Taam, Ronald E. (2011-09-02). "Theoretical Spectra of the Am Canum Venaticorum Binary System SDSS J0926+3624: Effects of Irradiation Onto the Donor Star". The Astrophysical Journal. 739 (1): 34. arXiv:1107.1444. Bibcode:2011ApJ...739...34S. doi:10.1088/0004-637X/739/1/34. ISSN 0004-637X.
- ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=YZ+LMi. Hämtad 2026-02-25.
- 1 2 Anderson, Scott F.; Haggard, Daryl; Homer, Lee; Joshi, Nikhil R.; Margon, Bruce; Silvestri, Nicole M.; Szkody, Paula; Wolfe, Michael A.; Agol, Eric; Becker, Andrew C.; Henden, Arne; Hall, Patrick B.; Knapp, Gillian R.; Richmond, Michael W.; Schneider, Donald P. (2005-11-01). "Ultracompact AM Canum Venaticorum Binaries from the Sloan Digital Sky Survey: Three Candidates Plus the First Confirmed Eclipsing System". The Astronomical Journal. 130 (5): 2230–2236. arXiv:astro-ph/0506730. Bibcode:2005AJ....130.2230A. doi:10.1086/491587. ISSN 0004-6256.
- 1 2 3 van Roestel, J.; Kupfer, T.; Green, M. J.; Wong, S.; Bildsten, L.; Burdge, K.; Prince, T.; Marsh, T. R.; Szkody, P.; Fremling, C.; Graham, M. J.; Dhillon, V. S.; Littlefair, S. P.; Bellm, E. C.; Coughlin, M. (2022-04-14). "Discovery and characterization of five new eclipsing AM CVn systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 512 (4): 5440–5461. arXiv:2107.07573. doi:10.1093/mnras/stab2421. ISSN [[Special:Bokkällor/0035-8711]|0035-8711]]].
- ↑ Curtis, Heber Doust (1903-01-01). "On the limits of unaided vision". Lick Observatory Bulletin. 38: 67–69. Bibcode:1903LicOB...2...67C. doi:10.5479/ADS/bib/1903LicOB.2.67C. ISSN 0075-9317.

