Biografi
Yngve Brodds karriär tog avstamp i Fritsla IF, där han i slutet på 1940-talet bildade ett fruktat anfallsvapen tillsammans med Arne Andersson.[5] AIK visade tidigt intresse för talangen, som även provtränade med IF Elfsborg. Till slut hamnade han 1952 i Örebro SK dit han faktiskt värvades som bandyspelare. Tre veckor efter sin allsvenska debut var det dags för landslagsspel. Inom ett år hade han skrivit på proffskontrakt i Frankrike. Brodd kom att fortsätta sin karriär i Frankrike där han spelade för Toulouse och Sochaux, och bland annat deltog i en cupfinal.
Med svenska landslaget vann han OS-brons i Helsingfors 1952. På grund av att landslaget vid denna tid oftast förbjöd utlandsproffs att deltaga, blev landslagsframträdandena sporadiska. Att Yngve inte blev uttagen till "hemma-VM" 1958, när proffs återigen fick deltaga, ansågs av den svenska pressen vara en skandal. Trots att han sällan fick delta, säger hans målsnitt i landslaget en del om den viktiga roll han spelade där. De tre sista säsongerna i karriären tillbringades i IFK Göteborg där han var spelande tränare.[6] Enligt fotbollsskribenten Lennart "Duke" Crusner var Brodd "den av svenska experter mest undervärderade av alla våra stora spelare genom tiderna".[7]
Fotnoter
- ↑ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2002)
- ↑ ”Förre storspelaren Yngve Brodd död”. Aftonbladet. 1 oktober 2016. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article23631571.ab. Läst 1 oktober 2016.
- ↑ ”Dödsannonser; Yngve Brodd”. familjesidan.se. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161001110349/http://www.familjesidan.se/cases/yngve-brodd/funeral-notices. Läst 1 oktober 2016.
- ↑ Yngve Brodd på Sveriges Olympiska Kommittés webbplats
- ↑ Johrén, A ”Arne Andersson” Arkiverad 15 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., ”500 AIK:are”, 2002.
- ↑ Åkerberg, Olle Yngve Brodd, Sportklubben.net ”Yngve Brodd”], ”Jubileumsutgåvan”, 1983
- ↑ Crusner, Lennart. Citat hämtat från ”Jubileumsskrift, Fritsla Idrottsförening, 1920-2000”, 2000.