Amos bok

Amos bok
Gamla Testamentet
Judisk indelningNevi'im
Författare och datering
Föreslagna författareAmos
Datering700-talet f.Kr
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Antal kapitel9

Amos bok är den tredje boken av Tolvprofetboken i det kristna Gamla testamentet och den judiska Tanakh och den andra i den grekiska Septuaginta.[1] Amos bok har nio kapitel.[2] Enligt Bibeln var Amos en äldre samtida profet till Hosea och Jesaja,[3] och var verksam omkring 750 f.Kr. under kung Jerobeam II:s regeringstid[3] (788–747 f.Kr.) av Samarien (norra Israel),[4] medan Ussia var kung av Juda. Amos sägs ha bott i Juda rike men predikade i det norra kungariket Israel[3] där teman som social rättvisa, Guds Allsmäktighet och gudomliga domslut blev grundpelare i profetian.[3] Under de senaste åren har forskare blivit mer skeptiska till Amos bok presentation av Amos biografi och bakgrund.[5] Den är känd för sin distinkta "hotfulla ton och våldsamma skildring av Gud."[6]

Struktur

Citat från Amos 9:15 på ett israeliskt frimärke: "Jag ska plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem."

Amos bok kan struktureras enligt följande:

  • Dom över folken (1:3–2:6)
  • Dom och profetia (3:3–8)
  • Tal till grupper i Israel
    • Kvinnor i Samarien (4:1–3)
    • Rika människor i Samarien (6:1–7)
    • Rika människor i Jerusalem (8:4–8)
  • Fem visioner av Guds dom över Israel, avbrutna av en konfrontation mellan Amos och hans åhörare i Betel (7:10–17):
    • Gräshoppor (7:1–3)
    • Eld (7:4–6)
    • En lodlina (7:7–9)
    • En korg med frukt (8:1–3)
    • Gud bredvid altaret (9:1–8a)
  • Epilog (9:8b–15)

Sammanfattning

Boken inleds med en historisk notering om profeten, sedan ett kort orakel som tillkännager Jahves dom (upprepad i Joels bok).[7] Profeten fördömer de brott som begåtts av de icke-judiska nationerna och säger till Israel att även de har syndat och är skyldiga till samma brott, och rapporterar fem symboliska visioner som profeterar Israels förstörelse.[8] I detta, utan någon uppenbar ordning, ingår ett orakel om profetians natur, utdrag av hymner, sorgens orakel, en prosaberättelse i tredje person om profeten och ett orakel som lovar återställande av Davids hus, som ännu inte hade fallit under Amos livstid.[7]

Sammansättning

Amos profeterade under regeringstiderna för Jerobeam II av Israel och Ussia av Juda; detta placerar honom i första halvan av 700-talet f.Kr. Enligt verserna 1:1 och 7:14 var Amos uppfödare av nötkreatur och fikon. Hans predikningar är särskilt kritiska mot stora jordägares beteende mot de beroende fattiga. De flesta predikningarna var mot slöseri, bedrägeri, hyckleri, mutor, orättvisor och förtryck mot de fattiga.

Amos är den första profeten vars kallelse är nedtecknad skriftligt: Han berättar själv att han vaktade får nära byn Tekoa (Khirbet et-Teqūʿ, 20 km söder om Jerusalem) i den närliggande öknen Juda när Jahve "tog honom" därifrån och gav honom i uppdrag att förkunna sitt ord i Israels norra rike. Han var därför inte en av hovprofeterna som tjänstgjorde där, med vilka han sedan kom i konflikt, och var inte heller kopplad till någon nordisraelisk opposition, men var redan distanserad från dem på grund av sitt ursprung. Vissa exegeter misstänker dock att Tekoa låg i Galileen, eftersom Amos kände till den norra israelitiska kultpraktiken bättre än vad exegeterna tror att en herde från det södra kungariket Juda ska göra.[9]

Forskare har länge erkänt att Amos använde en gammal hymn i sin profetia, vars verser finns i 4:13, 5:8–9, 8:8 och 9:5–6.[10] Denna hymn förstås bäst som en hyllning till Jahve för hans omdöme, vilket visas i hans destruktiva kraft, snarare än som lovprisning för skapelsen.[11] Forskning har också identifierat 'Sumeriska stadsklagan' (SCL)-motiv inom Amos och särskilt i hymnen, vilket ger möjlighet att Amos använde SCL som litterär mall för sin profetia om Jerusalems förstörelse.[12] Amos-hymnen har också diskuterats i termer av en "förbundsförbannelse" som användes för att varna Israel för konsekvenserna av att bryta förbundet, och särskilt ett "flodförbundsförbannelse"-motiv, först identifierat av D.R. Hillers.[13] Nyare forskning har visat att Amos hymn är en gammal berättande text, har identifierat en ny vers vid 7.4; och har jämfört hymnen med Första Mosebokens syndaflodsberättelse och Jobs bok 9:5–10.[14]

Temata

Den centrala idén i Amos bok är att Gud sätter sitt folk på samma nivå som de omgivande folken – Gud förväntar sig samma renhet av dem alla. Som med alla nationer som reser sig mot Guds rike, kommer inte ens Israel och Juda att undantas från Guds dom på grund av deras avgudadyrkan och orättvisa sätt. Nationen som representerar Jahve måste göras ren från allt eller alla som vanhelgar Guds namn; Hans namn måste upphöjas.

Amos är den första profeten som använde termen "Herrens dag".[15] Denna fras blir viktig inom framtida profetisk och apokalyptisk litteratur. För Israels folk är "Herrens dag" den dag då Gud ska strida mot sina och deras fiender, och det kommer att vara en segerdag för Israel. Amos och andra profeter räknar dock Israel som Guds fiende, eftersom Israel är skyldig till orättvisor mot oskyldiga, fattiga och unga kvinnor.[16] För Amos kommer "Herrens dag" att vara en domedagsdag.

Andra huvudidéer som föreslås i Amos bok inkluderar rättvisa och omsorg om de missgynnade, samt att Jahve är Gud över alla nationer (inte bara Israel), och likaledes är domare över alla nationer, och också en Gud för moralisk rättfärdighet. Också att Jahve skapade alla människor, och idén att Israels förbund med Gud inte befriade dem från ansvar för synd; samt att Gud valde och befriade Israel så att han skulle bli känd över hela världen. Och att om Gud förstör de orättfärdiga, kommer en rest att finnas kvar, och att Gud är fri att döma om Israel ska frälsas.

Arkeologi

Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem upptäckte arkeologer ett lager som härstammar från en jordbävning som inträffade på 700-talet f.Kr., en upptäckt som verkar stämma överens med berättelsen i Amos 1:1-2.[17][18]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Book of Amos, 15 maj 2026.

Noter

  1. ↑ Sweeney 2000, sid. 145.
  2. ↑ ”The Bible (online)”. https://www.bible.com/.
  3. 1 2 3 Harris, Stephen L. (1985). Understanding the Bible. Palo Alto: Mayfield. https://archive.org/details/understandingbib0000harr_w2l8
  4. ↑ Finkelstein, Israel. The Forgotten Kingdom: The Archaeology and History of Ancient Israel. Atlanta: SBL, 2013. Ancient Near East Monographs, Number 5. p. 4.
  5. ↑ Couey, J. Blake. The Oxford Handbook of the Minor Prophets. p. 424–436. 2021. "I nyare forskning finner man större skepsis mot historiska rekonstruktioner av Amos profetiska karriär. Superskriptionen och Amasja-berättelsen ses alltmer som sena, vilket väcker frågor om deras historiska giltighet (Coggins 2000, 72, 142–143; Eidevall 2017, 3–7). Synrapporterna kan också tillhöra senare stadier i bokens utveckling (Becker 2001; Eidevall 2017, 191–193). Tvivel om existensen av en enad monarki under kung David undergräver argumenten om att Amos förespråkade ett återförenat Davidrike (Davies 2009, 60; Radine 2010, 4). Dessa frågor speglar större vetenskapliga trender, där profetiska böcker i allt högre grad ses som produkter av elitskrivare. Även om de speglar historisk profetisk aktivitet kan man inte okritiskt likställa profeten med författaren. Det kan i själva verket ha funnits inga "skrivande profeter", i vilket fall Amos förlorar en källa till sin/dess traditionella prestige som den första i denna grupp. Ytterligare komplicerar situationen genom porträttet av profeter som Amos som förkunnare av domar som står i skarp kontrast till bevarade källor om profetisk aktivitet från andra forntida närösternkulturer, där profeter konsekvent stödjer staten (Kratz 2003)"
  6. ↑ Noted in the conclusion of Couey, J. Blake. The Oxford Handbook of the Minor Prophets. p. 424–436. 2021.
  7. 1 2 Coogan 2008, sid. 84.
  8. ↑ O'Brien 1990, sid. 26–27.
  9. ↑ Carroll & Daniel 2003, sid. 690.
  10. ↑ Wolff, H.W. (1977). Joel und Amos. Hermeneia; Philadelphia: Fortress Press. sid. 215
  11. ↑ Carny, P. (1977). ”Doxologies: A Scientific Myth”. Hebrew Studies 18 (157): sid. 149–59.
  12. ↑ Radine, J. (2010). The Book of Amos in Emergent Judah. Tübingen: Mohr Siebeck
  13. ↑ Hillers, D.R. (1964) (unpublished PhD dissertation). Treaty-Curses and the Old Testament Prophets. Rome: Pontifical Biblical Institute. https://archive.org/details/treatycursesoldt0000hill
  14. ↑ Cox, G. (2013). ”The ‘Hymn’ of Amos: An Ancient Flood Narrative”. Journal for the Study of the Old Testament 38 (1): sid. 81–108.
  15. ↑ Coogan, M. (2009). A Brief Introduction to the Old Testament: The Hebrew Bible in its Context. Oxford: Oxford University Press. sid. 260. https://archive.org/details/briefintroductio0000mich
  16. ↑ Coogan, M. (2009). A Brief Introduction to the Old Testament: The Hebrew Bible in its Context. Oxford: Oxford University Press. sid. 258-59. https://archive.org/details/briefintroductio0000mich
  17. ↑ Borscgel-Dan, Amanda (4 augusti 2021). ”Archaeologists unearth 1st Jerusalem evidence of quake from Bible’s Book of Amos”. The Times of Israel. https://www.timesofisrael.com/archaeologists-unearth-1st-jerusalem-evidence-of-quake-from-bibles-book-of-amos/.
  18. ↑ Eames, Christopher (15 februari 2021). ”Amos’s Earthquake: A Mountain of Evidence”. Armstrong Institute of Biblical Archaeology. https://armstronginstitute.org/319-amoss-earthquake-a-mountain-of-evidence.
Böcker i Gamla testamentet
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.