Contra Force

Contra Force är ett run-and-gun-spel från 1992 som utvecklades och gavs ut av Konami till Nintendo Entertainment System i Nordamerika. Spelet är en avknoppning av Contra-serien och det tredje spelet i serien som släpptes till NES, efter Contra och Super Contra. Spelets handling och miljö skiljer sig dock från både tidigare och senare delar, eftersom fienderna här är mänskliga terrorister i stället för utomjordiska hot. Spelet var planerat att släppas i Japan under namnet Arc Hound (アークハウンド, Āku Haundo), utan koppling till Contra-serien, men denna utgåva blev inställd.^[1][2]

Contra Force börjar med att spelaren får välja mellan fyra olika karaktärer. Förutom Burns, lagets ledare, kan spelaren välja Iron, som är expert på tung beväpning; Smith, en prickskytt; och Beans, en sprängämnesspecialist. Varje karaktär skiljer sig åt inte bara i fråga om vapen, utan även i hastighet och hoppförmåga.^[3]

Spelet består av fem banor: de udda banorna (1, 3 och 5) spelas ur ett sidovy-perspektiv, medan de jämna banorna (2 och 4) spelas ur ett ovanifrån-perspektiv, liknande banorna i Super Contra och Operation C. Målet är att ta sig till slutet av varje bana, besegra fiender längs vägen och sedan konfrontera bossen som väntar i slutet. Banorna utspelar sig i ett lagerhus, en hamn, Mati-byggnaden, ett flygplansområde och till sist Blue Groups högkvarter.^[4]

Kontrollerna liknar dem i tidigare Contra-spel. I sidovybanorna kan spelaren springa åt vänster eller höger, samt ducka och hoppa. I banorna med ovanifrån-vy kan spelaren röra sig i åtta riktningar (men kan varken hoppa eller ducka). Skjutning kan utföras i åtta riktningar beroende på situation.

Till skillnad från tidigare spel i serien används inte omedelbara power-ups. I stället finns en vapenvalsindikator liknande den i Gradius-serien. Spelaren måste plocka upp portföljformade föremål, som finns gömda i förstörbara objekt på banorna, för att flytta en markör steg för steg på indikatorn. När markören når önskad uppgradering bekräftar spelaren valet med Select-knappen. Uppgraderingar kan inkludera standardpistol, två karaktärsspecifika vapen, turboeld (som ökar antalet projektiler på skärmen) och en rullattack som gör spelaren osårbar under hopp.^[5]

Spelet kan pausas för att öppna en undermeny där spelaren kan byta karaktär. Här kan spelaren också tilldela en datorstyrd hjälpare eller en andra spelare. Spelaren kan välja mellan sex strategier för partnern, från defensivt till offensivt beteende. Partnern dyker då upp i fem sekunder för att hjälpa till innan den försvinner, och kan kallas in igen via menyn.^[6]

Varje karaktär har endast tre liv. Om en karaktär förlorar alla sina liv tar spelet slut, men spelaren kan undvika detta genom att byta till en annan karaktär med återstående liv. I tvåspelarläget kan en spelare med slut på liv byta till en oanvänd karaktär, men den karaktär som förlorade alla liv blir då otillgänglig. Spelet erbjuder obegränsade fortsättningar.^[7]

År 1992 bildas C-Force, en specialstyrka bestående av före detta militärpersonal, för att skydda Neo City från terrorism. En dag får lagets ledare, Burns, ett telefonsamtal från informatören Fox, som berättar att underrättelsetjänstens chef hotas av en kriminell organisation vid namn D.N.M.E. Burns arrangerar ett möte med Fox i hamnen för att få mer information, men när han anländer hittar han Fox död. Nu är det upp till C-Force att stoppa D.N.M.E. och rädda Neo City.^[3][7]

Contra Force var ursprungligen planerat att släppas i Japan under titeln Arc Hound år 1991 och hade då ingen koppling till Contra-serien. Spelet annonserades i tidskrifter som Famicom Tsūshin och marknadsfördes i officiella broschyrer från Konami med planerad utgivning i oktober samma år, men denna tidiga version av spelet blev inställd.^[6]

Trots att Arc Hound aldrig släpptes i Japan lokaliserades spelet för den nordamerikanska marknaden som en avknoppning av Contra-serien. Spelet var först planerat att släppas vintern 1991 och presenterades som det tredje konsolspelet i serien, planerat att lanseras före Contra III: The Alien Wars (som vid tillfället kallades Contra IV). Contra Force försenades dock till oktober 1992, vilket innebar att Contra III hann släppas först, och att spelets numrering därefter ändrades innan lanseringen.^[7]

Contra Force fick ett blandat mottagande. Brett Alan Weiss på AllGame kritiserade spelets prestandaproblem, särskilt den långsamma bildhastigheten och skärmflickret, men berömde samtidigt det strategiska inslaget i möjligheten att välja mellan olika karaktärer med egna unika färdigheter och vapen.^{[källa behövs]}

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 25 oktober 2025.

• Contra Force på Moby Games (engelska)
• Contra Force på GameFAQs (engelska)