Eta

Grekiska alfabetet
Enhetsalfabetet
Α α Alfa	Ν ν Ny
Β β Beta	Ξ ξ Xi
Γ γ Gamma	Ο ο Omikron
Δ δ Delta	Π π Pi
Ε ε Epsilon	Ρ ρ Rho
Ζ ζ Zeta	Σ σ ς Sigma
Η η Eta	Τ τ Tau
Θ θ Theta	Υ υ Ypsilon
Ι ι Jota	Φ φ Fi
Κ κ Kappa	Χ χ Chi
Λ λ Lambda	Ψ ψ Psi
Μ μ My	Ω ω Omega
Extra tecken i äldre alfabet¹
Digamma	San
Heta
Numeriska tecken¹
Stigma	Sampi
Koppa
Extra tecken i andra språk¹
Jot	Sjo
¹Källor: se Grekiska alfabetet#Referenser

Eta (grekiska ήτα éta) (versal: Η, gemen: η) är den sjunde bokstaven i det grekiska alfabetet men var ursprungligen den åttonde, och hade därför i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 8.^[1] Dess ljudvärde var ursprungligen ett långt aspirerat e, heː, eller bara [h]. När alfabetet standardiserades i Grekland i början av 400-talet f.Kr. så hade det där förändrats mer åt ett öppnare [ɛː], men i kolonierna på Sicilien och i Italien fortsatte bokstaven att användas för h-ljudet, vilket ledde till att eta i det latinska alfabetet motsvaras av H, h. I modern grekiska har ljudvärdet förändrats till [i].

Eta (gement η) används inom mikroekonomi som en beteckning för inkomstelasticitet.

Inom elektromekanik och termodynamik betecknar verkningsgrad: :${\displaystyle \eta ={\frac {P_{2}}{P_{1}}}}$ där P₁ är den tillförda energin, P₂ den nyttjade energin, och η verkningsgraden i procent.

• Wikimedia Commons har media som rör eta.