Rho

Rho
Grekiska alfabetet
Enhetsalfabetet
Α α Alfa Ν ν Ny
Β β Beta Ξ ξ Xi
Γ γ Gamma Ο ο Omikron
Δ δ Delta Π π Pi
Ε ε Epsilon Ρ ρ Rho
Ζ ζ Zeta Σ σ ς Sigma
Η η Eta Τ τ Tau
Θ θ Theta Υ υ Ypsilon
Ι ι Jota Φ φ Fi
Κ κ Kappa Χ χ Chi
Λ λ Lambda Ψ ψ Psi
Μ μ My Ω ω Omega
Extra tecken i äldre alfabet¹
 Digamma  San
 Heta
Numeriska tecken¹
 Stigma  Sampi
 Koppa
Extra tecken i andra språk¹
 Jot  Sjo
¹Källor: se Grekiska alfabetet#Referenser

Rho (grekiska ρω ro) (versal: Ρ, gemen: ρ eller ϱ) är den 17:e bokstaven i det grekiska alfabetet. Den motsvarar, och har samma ljudvärde som, R, r i det latinska alfabetet och Р, р i det kyrilliska alfabetet. I början av ord uttalades rho med spiritus asper, dvs. med h-förslag, och transkriberas då rh. Förutom rho var det endast vokaler som kunde uttalas såväl med spiritus asper som spiritus lenis (utan h-förslag). Nygrekiska saknar aspiration helt och gör inte denna åtskillnad.

I det joniska talbeteckningssystemet hade rho värdet 100.[1]

Unicode

  decimalt hexadecimalt HTML
ρ 961 3C1 ρ
Ρ 929 3A1 Ρ

Matematik, Fysik och Kemi

Rho (ϱ,) används även som beteckning i matematik, fysik och kemi där rho (ρ) kan beteckna densitet, resistivitet eller korrelation. Symbolen är i stort likadan som den grekiska gemenen, men brukar återgivas i mer stiliserad form än vad den gör i grekisk text för att undvika sammanblandning med latinska bokstaven p.

  • Beteckning för krökningsradie, SI-enhet är meter (m).
  • Beteckning för (elektrisk) resistivitet, SI-enhet är ohm-meter (Ω·m eller Ω·m)
  • Beteckning för laddningstäthet, SI-enhet är coulomb per kubikmeter (C/m³).
  • Beteckning för densitet, massa per volym, SI-enhet är kilogram per kubikmeter (kg/m³).
  • ϱA, beteckning för massa per area, SI-enhet är kilogram per kvadratmeter (kg/m²).
  • Reservbeteckning för reflexionsfaktor och reflektans. Normalbeteckningen är r och storheten är enhetslös.
  • Beteckning för ρ-mesonen i partikelfysiken. ρ-mesonen har spinn 1 och massa 770 MeV/c².
  • Förstaderivatan för en aktieoptions pris avseende riskfria räntan.

Källor

  1. ↑ Aaboe, Asger (1969). Antikens matematik. Prisma Stockholm. sid. 115