Formel 1-VM 1952

	F1-regler i korthet 1952
Motor	Överladdad 500 cc ; Sug 2 000 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 ; • Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Formel 1-VM 1952 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 18 maj-7 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1952 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.

Vinnare

Förare: Alberto Ascari, Italien, Ferrari
Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1952

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Schweiz Grand Prix	18 maj	Bremgarten	Piero Taruffi	Ferrari		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Troy Ruttman	J C Agajanian	Kuzma-Offenhauser	*
Belgiens Grand Prix	22 juni	Spa-Francorchamps	Alberto Ascari	Ferrari		*
Frankrikes Grand Prix	6 juli	Rouen-les-Essarts	Alberto Ascari	Ferrari		*
Storbritanniens Grand Prix	19 juli	Silverstone	Alberto Ascari	Ferrari		*
Tysklands Grand Prix	3 augusti	Nürburgring	Alberto Ascari	Ferrari		*
Nederländernas Grand Prix	17 augusti	Zandvoort	Alberto Ascari	Ferrari		*
Italiens Grand Prix	7 september	Monza	Alberto Ascari	Ferrari		*

Grand Prix utanför VM 1952

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Syrakusas Grand Prix	16 mars	Syrakusa	Alberto Ascari	Ferrari
Valentinos Grand Prix	6 april	Turin	Luigi Villoresi	Ferrari
Richmond Trophy	14 april	Goodwood	José Froilán González	Ferrari
Paus Grand Prix	14 april	Pau	Alberto Ascari	Ferrari
Lavant Trophy	14 april	Goodwood	Mike Hawthorn	R J Chase	Cooper-Bristol
Iblsey F2 Race	19 april	New Forest	Mike Hawthorn	R J Chase	Cooper-Bristol
Marseilles Grand Prix	27 april	Marseille	Alberto Ascari	Ferrari
Daily Express International Trophy	10 maj	Silverstone	Lance Macklin	HMW	HWM-Alta
Neapels Grand Prix	11 maj	Posillipo	Giuseppe Farina	Ferrari
Paris Grand Prix	25 maj	Montlhéry	Piero Taruffi	Ferrari
Eifelrennen	25 maj	Nürburgring	Rudi Fischer	Ecurie Espadon	Ferrari
Frontières Grand Prix	1 juni	Chimay	Paul Frère	HMW	HWM-Alta
Albis Grand Prix	1 juni	Albi	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Ferrari
Ulster Trophy	7 juni	Dundrod	Piero Taruffi	Vanwall	Ferrari
Monzas Grand Prix	8 juni	Monza	Giuseppe Farina	Ferrari
Circuit du Lac	8 juni	Aix-les-Bains	Jean Behra	Gordini
Marnes Grand Prix	29 juni	Reims	Jean Behra	Gordini
Sables d'Olonnes Grand Prix	13 juli	Sables d'Olonnes	Luigi Villoresi	Ferrari
Caens Grand Prix	27 juli	Caen	Maurice Trintignant	Gordini
Daily Mail Trophy	2 augusti	Boreham	Luigi Villoresi	Ferrari
Comminges Grand Prix	10 augusti	Saint-Gaudens	André Simon Alberto Ascari	Ferrari
Scottish National Trophy	23 augusti	Turnberry	Mike Hawthorn	Mike Hawthorn	Connaught-Lea Francis
La Baules Grand Prix	24 augusti	La Baule	Alberto Ascari	Ferrari
Modenas Grand Prix	14 september	Modena	Luigi Villoresi	Ferrari
Cadours Grand Prix	14 september	Cadours	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Ferrari
Madgwick Cup	27 september	Goodwood	Ken Downing	Connaught Racing Syndicate	Connaught-Lea Francis
Avusrennen	28 september	Avus	Rudi Fischer	Ecurie Espadon	Ferrari
Joe Fry Memorial Trophy	4 oktober	Castle Combe	Roy Salvadori	G Caprara	Ferrari
Newcastle Journal Trophy	11 oktober	Charterhall	Dennis Poore	Connaught Racing Syndicate	Connaught-Lea Francis

Stall, nummer och förare 1952

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
AFM-Kuchen ^[1]	2	Hans Stuck, Österrike
Adolf Brudes (Veritas-BMW)^[1]	126	Adolf Brudes, Tyskland
Alfred Dattner (Simca-Gordini-Simca)^[1]	50	Max de Terra, Schweiz
Archie Bryde (Cooper-Bristol)	42	Mike Hawthorn, Storbritannien
Archie Bryde (Cooper-Bristol)	8	Reg Parnell, Storbritannien
Arthur Legat (Veritas)	38	Arthur Legat, Belgien
Aston-Butterworth	2, 64, 114	Bill Aston, Storbritannien
Bernd Nacke (Nacke-BMW)^[1]	130	Bernd Nacke, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	16	Chuck Stevenson, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)^[2]	29	Jim Rigsby, USA
Cisitalia-BPM^[1]	44	Piero Dusio, Italien
Coast Grain Co (Lesovsky-Offenhauser)^[1]^[2]	8	Manny Ayulo, USA
Connaught-Francis	3, 28	Kenneth McAlpine, Storbritannien
	4	Ken Downing, Storbritannien
	5	Eric Thompson, Storbritannien
	6, 30	Dennis Poore, Storbritannien
	32	Stirling Moss, Storbritannien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)^[2]	28	Fred Agabashian, USA
Earl F Slick (Deidt-Offenhauser)^[1]^[2]	27	Tony Bettenhausen, USA
Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini)	14	Paul Frère, Belgien
Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini)	27, 32	Johnny Claes, Belgien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol)	7	David Murray, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari)	18, 19, 34, 42, 117	Rudi Fischer, Schweiz
	20	Hans Stuck, Österrike
	20, 34, 44	Peter Hirt, Schweiz
	118	Rudolf Schoeller, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari)	24, 34, 70	Charles de Tornaco, Belgien
Ecurie Francorchamps (Ferrari)	119	Roger Laurent, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)	10, 11, 26, 38	Alan Brown, Storbritannien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)	10, 12, 24, 36	Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari)	12, 14, 22, 62	Louis Rosier, Frankrike
Ecurie Rosier (Ferrari)	14	Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	14	Joe James, USA
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	18	Sam Hanks, USA
Élie Bayol (Osca)	34	Élie Bayol, Frankrike
Enrico Platé (Maserati-Platé)	16, 18, 33, 40	Harry Schell, USA
	16, 32, 38, 60	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
	58	Alberto Crespo, Argentina
ERA (ERA-Bristol & ERA)	12, 32, 36	Stirling Moss, Storbritannien
Escuderia Bandeirantes (Maserati)	16, 20	Jan Flinterman, Nederländerna
	16, 48	Chico Landi, Brasilien
	18, 34, 46, 115	Gino Bianco, Brasilien
	28	Philippe Étancelin, Frankrike
	35, 50, 116	Eitel Cantoni, Uruguay
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	34	Rodger Ward, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	54	George Connor, USA
Ferrari	2, 4, 8, 12, 15, 101	Alberto Ascari, Italien
	2, 4, 10, 16, 28, 32, 102	Nino Farina, Italien
	6, 12, 14, 17, 30, 103	Piero Taruffi, Italien
	6, 16	Luigi Villoresi, Italien
	8, 32	André Simon, Frankrike
Frazer-Nash (Frazer-Nash-Bristol & Cooper-Bristol)	22, 34, 36, 40	Ken Wharton, Storbritannien
Fritz Riess (Veritas-BMW)^[1]	121	Fritz Riess, Tyskland
G Caprara (Ferrari)^[1]	14	Roy Salvadori, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)^[2]	65	George Fonder, USA
Gordini (Gordini & Simca-Gordini-Gordini)	2, 8, 10, 14, 24, 107	Robert Manzon, Frankrike
	4, 6, 8, 16, 108	Jean Behra, Frankrike
	4, 12, 25, 44, 109	Maurice Trintignant, Frankrike
	6, 10, 20, 26	Prince Bira, Thailand
	18	Johnny Claes, Belgien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	59	Jim Rathmann, USA
Greifzu-BMW	136	Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)^[2]	7	Bill Schindler, USA
HWM-Alta	16	George Abecassis, Storbritannien
	18, 22, 26, 29, 54, 111	Peter Collins, Storbritannien
	20, 24, 31, 26, 52	Lance Macklin, Storbritannien
	24	Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
	28, 30	Duncan Hamilton, Storbritannien
	28, 112	Paul Frère, Belgien
	30	Roger Laurent, Belgien
	30	Dries van der Lof, Nederländerna
	46	Stirling Moss, Storbritannien
	113	Johnny Claes, Belgien
Hans Klenk (Veritas)	128	Hans Klenk, Tyskland
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	9	Andy Linden, USA
Heck-BMW	135	Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW)	124	Helmut Niedermayr, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	26	Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)^[2]	98	Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	4	Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	5	Johnnie Parsons, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	37	Jimmy Reece, USA
Josef Peters (Veritas-BMW)	129	Josef Peters, Tyskland
Ken Downing (Connaught-Francis)	22	Ken Downing, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	73	Bob Sweikert, USA
Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol)	8, 9, 32, 42	Mike Hawthorn, Storbritannien
Lewis W Welch (Kurtis Kraft-Novi)^[1]^[2]	21	Chet Miller, USA
Lewis W Welch (Kurtis Kraft-Novi)^[1]^[2]	36	Duke Nalon, USA
Lindsey Hopkins (Lesovsky-Offenhauser)^[2]	2	Henry Banks, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	93	Bob Scott, USA
Ludwig Fischer (AFM-BMW)^[1]	131	Ludwig Fischer, Tyskland
Marcel Balsa (Balsa-BMW)^[1]	110	Marcel Balsa, Frankrike
Maserati	22, 105	Felice Bonetto, Italien
	24	Franco Rol, Italien
	26	José Froilán González, Argentina
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	67	Gene Hartley, USA
Motor Presse Verlag (Veritas)	127	Paul Pietsch, Tyskland
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)^[2]	1	Duane Carter, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)^[2]	81	Eddie Johnson, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	77	Jimmy Bryan, USA
Peter Whitehead (Alta & Ferrari))	1	Graham Whitehead, Storbritannien
Peter Whitehead (Alta & Ferrari))	21, 26, 68	Peter Whitehead, Storbritannien
Ray T Brady (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	33	Art Cross, USA
Robert O'Brien (Simca-Gordini-Gordini)^[1]	44	Robert O'Brien, USA
Robin Montgomerie-Charrington (Aston-Butterworth)^[1]	40	Robin Montgomerie-Charrington, Storbritannien
Roger Wolcott (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[2]	31	Johnny McDowell, USA
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)^[2]	55	Bobby Ball, USA
Scuderia Marzotto (Ferrari)	38	Franco Comotti, Italien
Scuderia Marzotto (Ferrari)	40, 104	Piero Carini, Italien
Theo Helfrich (Veritas-BMW)	122	Theo Helfrich, Tyskland
Tom Sarafoff (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	22	Cliff Griffith, USA
Toni Ulmen (Veritas & Veritas-BMW)	4, 125	Toni Ulmen, Tyskland
Tony Crook (Frazer-Nash-BMW)	23	Tony Crook, Storbritannien
Tony Gaze (HWM-Alta)	28, 42, 56, 120	Tony Gaze, Australien
Vicomtesse de Walckiers (Simca-Gordini-Gordini)^[1]	66	Johnny Claes, Belgien
Vincent Granatelli (Bromme-Offenhauser)^[1]^[2]	48	Spider Webb, USA
Willi Heeks (AFM-BMW)	123	Willi Heeks, Tyskland
Willi Krakau (AFM-BMW & Krakau-BMW)^[1]	133	Willi Krakau, Tyskland
Willi Krakau (AFM-BMW & Krakau-BMW)^[1]	134	Harry Merkel, Tyskland

Slutställning förare 1952

Placering	Förare	Stall	Konstruktör	Poäng
1	Alberto Ascari	Ferrari		36
2	Nino Farina	Ferrari		24
3	Piero Taruffi	Ferrari		22
4	Rudi Fischer	Ecurie Espadon	Ferrari	10
5	Mike Hawthorn	Leslie Hawthorn	Cooper-Bristol	10
6	Robert Manzon	Gordini		9
7	Troy Ruttman	J C Agajanian	Kuzma-Offenhauser	8
8	Luigi Villoresi	Ferrari		8
9	José Froilán González	Maserati		6,5
10	Jim Rathmann	Grancor Auto Specialists	Kurtis Kraft-Offenhauser	6
11	Jean Behra	Gordini		6
12	Sam Hanks	Ed Walsh	Kurtis Kraft-Offenhauser	4
13	Ken Wharton	Frazer-Nash	Frazer-Nash-Bristol	3
14	Dennis Poore	Connaught	Connaught-Francis	3
15	Duane Carter	Murrell Belanger	Lesovsky-Offenhauser	3
16	Alan Brown	Ecurie Richmond	Cooper-Bristol	2
17	Maurice Trintignant	Gordini	Simca-Gordini-Gordini	2
18	Paul Frère	HMW	HWM-Alta	2
19	Felice Bonetto	Maserati		2
20	Art Cross	Ray T Brady	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
21	Eric Thompson	Connaught	Connaught-Francis	2
22	Bill Vukovich	Howard Keck Co	Kurtis Kraft-Offenhauser	1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1952

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Ferrari	32
2	Gordini	13
3	Cooper-Bristol	12
4	Maserati	6
5	Frazer-Nash-Bristol	3
6	Connaught-Francis	3
7	Simca-Gordini-Gordini	2
8	HWM-Alta	2

Noter

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Deltog endast i Indianapolis 1952.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1952.
Bilder & media

Säsonger

[Enda-1] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

[Indy-2] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Deltog endast i Indianapolis 1952.

[1]

[2]