Gamma Canis Minoris
| Gamma Canis Minoris (γ) | |
| |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lilla hunden |
| Rektascension | 07t 28m 09,79333s[1] |
| Deklination | +08° 55′ 31,9068″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,33[2] (4,46 + 6,66)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K3 III Fe-0,5[3] |
| U–B | +1,53[4] |
| B–V | +1,43[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +46,8 ± 0,3[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -61,09[1] mas/år Dek.: -10,70[1] mas/år |
| Parallax () | 10,25 ± 0,47[1] |
| Avstånd | 320 ± 10 lå (98 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,5 ± 0,1/1,7 ± 0,2[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,88[2] M☉ |
| Radie | 36,8 ± 2,6[2] R☉ |
| Luminositet | 321 ± 33[2] L☉ |
| Temperatur | 4 036 ± 100[2] K |
| Vinkelhastighet | 5 ± 2[2] km/s |
| Ålder | 1,3[2] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| γ CMi, 4 Canis Minoris, BD+09° 1660, GC 9974, HD 58972, HIP 36284, HR 2854, SAO 115478, ADS 6100, CCDM 07281 + 0856 , WDS J07282 + 0856A [6] | |
Gamma Canis Minoris (γ Canis Minoris, förkortat Gamma CMi, γ CMi) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lilla hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,33[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 320 ljusår (ca 98 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Gamma Canis Minoris A är en orange jättestjärna[7] av spektralklass K3 III Fe-0,5[3]. Den har en massa som är ca 90 procent[2] större än solens massa, en radie som är ca 37[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 320[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 000[2] K.
Som en spektroskopisk dubbelstjärna har Gamma Canis Minoris en omloppsperiod på 389,31 dygn, och en excentricitet på 0,25586.[2] De ingående stjärnornas varierande radiella hastighet upptäcktes av H. M. Reese 1902 vid Lick Observatory.[8] Båda komponenterna är utvecklade jättestjärnor av spektraltyp K, troligen i början av sin uppstigning längs den röda jättegrenen.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- 1 2 3 4 5 6 van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Fekel, F. C.; et al. (March 2013), "The spectroscopic orbit of the K-giant binary γ Canis Minoris", Astronomische Nachrichten, 334 (3): 223, Bibcode:2013AN....334..223F, doi:10.1002/asna.201211842.
- 1 2 Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- 1 2 Johnson, H. L. (1966), "UBVRIJKL Photometry of the Bright Stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4: 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ↑ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ↑ "gam CMi". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-03.
- ↑ Kambič, Bojan (2009). Viewing the Constellations with Binoculars: 250+ Wonderful Sky Objects to See and Explore. Springer. p. 32. ISBN 0387853545.
- ↑ Campbell, W. W. (September 1902), "Six stars whose velocities in the line of sight are variable", Astrophysical Journal, 16: 114–117, Bibcode:1902ApJ....16..114C, doi:10.1086/140954.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/gammacanisminoris
- http://stars.astro.illinois.edu/sow/gammacmi.html
| |||||||||||||||||||

