Halikko

Halikko
Halikko (finska)
Före detta kommun
Vapen
Land Finland Finland
Landskap Egentliga Finland
Län Västra Finlands län
Grundad 1866
Upphörd 2009
Ny kommun Salo stad

Halikko är en före detta kommun i landskapet Egentliga Finland i Västra Finlands län. År 2009 slogs kommunen samman med staden Salo. Halikko har cirka 9 530 invånare och har en yta på 357,31 km². Kommunen Angelniemi slogs samman med Halikko år 1967. Före 1997 var kommunen en del av Åbo och Björneborgs län.

Halikko var enspråkigt finskt.

Historia

Fornhistoria

Området kring Halikko har varit bebott sedan stenåldern. Särskilt Suomusjärvikulturen har funnits i området. Det finns flera gravrösen från både brons- och järnåldern synnerligen på kusten.

Byn Rikala i Halikko utvecklade sig till en viktig handels- och mötesplats och även vikingar seglade dit för att handla med finnar. Även under korstågstiden var Rikala ett betydande maktcentrum vid Halikkovikens mynning. Rikala, som sannolikt ursprungligen var en tavastländsk handelsplats, utvecklades till Halikkos första centrum, varifrån bebyggelsen i Halikko småningom började breda ut sig.

Medeltiden

Kristendomen etablerade sig långsamt i det hedniska tavastländska handelsområdet, och därför koncentrerades regionens kyrkliga förvaltning till grannsocknen Uskela. Enligt traditionen ska det så kallad andra korståget till Finland ha gjorts via Rikala i Halikko, där Birger jarl landsteg.

Halikko bröt sig loss från Uskela sannolikt redan i slutet av 1200-talet. Namnet Halikko nämns första gången år 1313. Under svenska tiden föll den lokala makten till nygrundade herrgårdar, Åminne gård, Wiurila och Vuorentaka. Hornätten var storadel i Halikko. Senare tog släkten Armfelt över. En herrgårdsliknande byggnad står på Piintilä hemman.[1] Halikkos betydelse framgår av att den utgjorde ett eget härad.

Nybyggeskolonisationen började sprida sig i Halikko, liksom på andra håll i nuvarande Finland, under 1300–1500-talen. De äldsta bosättningarna låg kring Halikko å och Purila å. Enligt skattelängderna invandrade folk från Sverige på 1300-talet, då nya byar med svensk skatterätt grundades i Väst- och Norra Halikko. Den finska nybyggeskolonisationen spred sig till nya områden i Norra, Väst- och Södra Halikko från gamla byar samt från Sagu och Pemar.

Stora ofreden

Under stora ofreden led invånarna i Halikko inte svårt. Inte ens kyrkklockorna stals, även om det var vanligt att de fördes bort. Utöver smärre plundring och skadegörelse var de största skadorna som ryssarna orsakade plundringen av länsmansgården i Häntälä, förstörelsen av fängelset där samt tvångsförflyttningen av några människor till Ryssland. Den mest betydande förändringen för kommuninvånarnas vardag under stora ofreden var prästerskapets flykt till Sverige, vilket ledde till att hela socknen lämnades utan kyrkliga förrättningar i fyra månader, till dess att Halikko fick en vikarierande präst från Urdiala.

1800-1900-talen

Kommunen Halikko grundades år 1866 enligt kommunalförordningen. År 1916 grundades kommunen Angelniemi av södra delar av Halikko. Angelniemi sammanslogs med Halikko år 1967. År 1932 överfördes delar av Halikko till köpingen Salo och slutligen sammanslogs år 2009 Halikko med Salo.

Övrig historia

Några av Halikkos museer hör till Salos historiska museum Samu: Halikko museum, Kreivinmäki kvarnbacke och Trömperi gästgiveri.

Halikkoskatten är en historisk silverskatt som hittades år 1887 på Åminne gårds marker. Skatten har daterats till 1100-talet och är Finlands värdefullaste skattfynd samt ett av de mest betydande i Norden. Föremålen förvaras numera på Nationalmuseum.[2]

Byar

Ahtiala, Ali-Häävälä, Ammakko, Angela, Antola, Asila, Breidilä, Båtsholm, Böylä, Esselpää, Hajala, Hevonpää, Hirvikallio, Hulvela, Hyyperä, Häntälä, Ikelä, Immala, Jaakola, Juva, Kaksunge, Kalkkila, Kallmusnäs, Kanamäki, Kaninkola, Kannisto, Kankare, Karvala, Karviainen, Kavantola, Ketola, Kierla, Kihis, Kirjola, Kokkila, Konkola, Kultola, Korvenpää, Kuttila, Kuumala, Kytö, Kärävuori, Laiterla, Laitola, Latala, Lempilä, Lokkila, Marttila, Meisala, Melkola, Metsäkonkola, Meri-Seppälä, Montola, Mustamäki, Mustis, Myllyperä, Märy, Mätikkö, Hikkilä, Naapala, Noukkila, Nummi, Nurkkilaböle, Pailinna, Paimoinen, Pajula, Peksala, Perälä, Pihkavuori, Piintilä, Pitkäoja, Prästgård, Putila, Putola, Pärnäspää, Riikola, Rikala, Ruotsala, Ruska, Ruuhikoski, Saarimäki, Saha, Sauvonkylä, Seppälä, Skinnarböle, Storby, Suppala, Talola, Tammenpää, Tavola, Toijala, Toivila, Topjoki, Torkkila, Tuiskula, Tunila, Turila, Valttila, Vartsala, Vaskion Lempilä, Viala, Viikerlä, Villikkala, Voitilaböle, Vuorentaka, Vässilä, Wiurila, Yli-Häävälä, Yttelä, Yöntilä, Åminne.[3]

Politik

Mandatfördelning i Halikko kommun, valen 1976–2004

ValårVFSDPGRÖNÖVRIPSAFCLFPKDSAMLGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
197638916
3896
2779,9
19802997
2997
2781,0
19842951117
295117
3579,3
198811059118
10598
3576,7
199211035916
103596
3575,3
199618251918
82598
3566,2
200018159110
85910
3560,9
20041921319
92139
3561,0
2114
Data hämtat från Statistikcentralen och Doria.fi, Statistikcentralens digitaliserade historiska statistik

Bilder

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, Halikko, 21 juli 2026.
  1. ↑ Rakkaudesta rakennuksiin. Kartanot Irja Sahlbergin tutkimuskohteina (Av kärlek till byggnaderna. Herrgårdar som Irja Sahlbergs forskningsobjekt, Aboa 75-76, Åbo museicentral 2013, s. 22-23
  2. ↑ ”Skatten från Halikko och läsförhörskåsan från Rusko åker på turné” (på svenska). Svenska Yle. 14 augusti 2024. https://yle.fi/a/7-10062088. Läst 21 juli 2026.
  3. ↑ Åbo landskapsmuseet: Halikon kulttuuriympäristö ja arvot (finska)

Externa länkar