Permadöd
Permadöd (av engelska permadeath, sammandragning av permanent death) är en spelmekanik i datorspel och bordsrollspel där en spelarkaraktär som förlorar all sin hälsa eller annars dör inte kan användas igen.[1] Beroende på hur spelet är utformat kan detta innebära att spelaren måste skapa en ny figur eller börja om hela spelet från början.[1] I vissa spel används i stället benämningar som persona death och player death.[1]
Permadöd står i kontrast till spel där spelaren kan fortsätta efter död genom att återuppstå vid en kontrollpunkt, återupplivas genom föremål eller magi, eller läsa in en tidigare sparfil.[2] Mekaniken förknippas särskilt med rollspel och roguelike-spel, där den ofta betraktas som ett av genrens mest centrala kännetecken.[3][4]
I datorspel
Permadöd var vanlig under arkadspelens guldålder, då många spel saknade möjlighet att spara spelstatus och därför i praktiken tvingade spelaren att börja om efter att alla liv förbrukats.[2] När hemdatorer och spelkonsoler blev vanligare utvecklades mer berättelsedrivna spel, vilket gav figurernas död större dramatisk tyngd.[5]
I tidiga datorrollspel var spelarkaraktärer ofta relativt utbytbara, och spelaren förväntades inte nödvändigtvis knyta starka känslomässiga band till dem.[6] I moderna enspelarspel är verkligt permanent dödande av huvudfiguren däremot mindre vanligt, eftersom spelaren normalt kan läsa in ett tidigare sparat spel. Ett viktigt undantag är roguelike-spel.[3]
I klassiska roguelike-spel sparas vanligen endast den senaste spelstatusen, och när figuren dör försvinner möjligheten att fortsätta från ett tidigare läge. Detta går tillbaka till Rogue, där utvecklarna införde radering av sparfilen för att motverka att spelare laddade om samma läge upprepade gånger för att få bättre resultat.[7][8]
Hur hårt permadöd tillämpas varierar mellan olika spel. I vissa titlar förloras all framsteg, medan andra låter spelaren behålla exempelvis föremål, pengar eller upplåsningar mellan omgångar.[2] I många spel är permadöd inte standardläge utan ett valbart hardcore mode eller ett svårare spelläge.[9]
Permadöd förekommer också på figurnivå i turordningsbaserade taktiska rollspel. I spelserien Fire Emblem kan figurer som faller i strid bli permanent otillgängliga under resten av genomspelningen, även om spelaren fortfarande kan undvika detta genom att läsa in en äldre sparfil och spela om striden.[2]
I onlinespel
Permadöd i multiplayerspel och särskilt i MMORPG har länge varit omstritt.[10] Richard Bartle har beskrivit permanent död som ett av de mest kontroversiella ämnena i virtuella världar, och menar att många spelare motsätter sig systemet därför att det riskerar stora tidsinvesteringar och socialt kapital i spelet.[10]
Samtidigt har förespråkare hävdat att just risken för oåterkallelig förlust gör spelarens beslut mer betydelsefulla och kan öka inlevelsen.[11] Bartle har också argumenterat för att permanent död kan motverka att tidiga spelare låser fast maktpositioner i en spelvärld och att det gör att äldre innehåll fortsätter att användas när nya figurer skapas.[12]
Trots detta är permanenta dödsstraff ovanliga i kommersiella MMORPG-spel. Ett återkommande undantag är frivilliga eller särskilda hardcore-lägen, där spelare accepterar att figuren raderas vid död.[13]
I bordsrollspel
Permadöd kan också förekomma i bordsrollspel som Dungeons & Dragons, där en rollperson kan dö permanent i farliga möten.[14] Samtidigt innehåller sådana spel ofta regler eller besvärjelser som kan återuppväcka en figur, vilket gör att permanent död inte alltid är absolut utan beror på kampanjens regler och spelledarens tillämpning.[14]
Exempel
Permadöd används ofta i roguelike-spel och i spel med särskilda hardcore-lägen. Exempel som ofta nämns i spelpress och spelvetenskap är Rogue, NetHack, XCOM: Enemy Unknown, Fire Emblem, Diablo II och Terraria.[2][9][15]
Se även
Referenser
- 1 2 3 Bartle, Richard (2003). Designing Virtual Worlds. sid. 416. ISBN 978-0131018167
- 1 2 3 4 5 Groen, Andrew (27 november 2012). ”In These Games, Death Is Forever, and That's Awesome”. Wired. https://www.wired.com/2012/11/permadeath-dayz-xcom/. Läst 21 mars 2026.
- 1 2 Parker, Rob (2017). ”The culture of permadeath: Roguelikes and Terror Management Theory”. Journal of Gaming & Virtual Worlds 9 (2): sid. 123–141. doi:.
- ↑ Harris, John (2020). Exploring Roguelike Games. sid. 55. ISBN 9781000169492
- ↑ Stobbart, Dawn (2019). Videogames and Horror. sid. 174–175. ISBN 9781786834362
- ↑ Harris, John (2 juli 2009). ”Game Design Essentials: 20 RPGs”. Game Developer. https://www.gamedeveloper.com/design/game-design-essentials-20-rpgs. Läst 21 mars 2026.
- ↑ Craddock, David L. (2015). Dungeon Hacks: How NetHack, Angband, and Other Roguelikes Changed the Course of Video Games. ISBN 9780692501863
- ↑ Harris, John (2020). Exploring Roguelike Games. sid. 55–56. ISBN 9781000169492
- 1 2 Senior, Tom (17 juni 2011). ”Terraria sells 432,000 in one month, hardcore mode revealed”. PC Gamer. https://www.pcgamer.com/terraria-sells-423000-in-one-month-hardcore-mode-revealed/. Läst 21 mars 2026.
- 1 2 Bartle, Richard (2003). Designing Virtual Worlds. sid. 415, 424, 444. ISBN 978-0131018167
- ↑ Bartle, Richard (2003). Designing Virtual Worlds. sid. 426–431. ISBN 978-0131018167
- ↑ Bartle, Richard (2003). Designing Virtual Worlds. sid. 426–427. ISBN 978-0131018167
- ↑ Axon, Samuel (15 november 2007). ”Dofus embraces permadeath with new hardcore servers”. Engadget. https://www.engadget.com/2007-11-15-dofus-embraces-permadeath-with-new-hardcore-server-type.html. Läst 21 mars 2026.
- 1 2 Sidhu, Premeet; Carter, Marcus (2021). ”Pivotal Play: Rethinking Meaningful Play in Games Through Death in Dungeons & Dragons”. Games and Culture 16 (8): sid. 1044–1064. doi:.
- ↑ Harris, John (2020). Exploring Roguelike Games. ISBN 9781000169492
| |||||||||||||||||||||||||||||