Setebos

	Setebos
	Upptäcktsbild av Setebos (inom cirkeln).
Upptäckt
Upptäckare	John J. Kavelaars; Brett J. Gladman; Matthew J. Holman; Jean-Marc Petit; Hans Scholl
Upptäcktsdatum	18 juli 1999
Beteckningar
Alternativnamn	Uranus XIX (19); S/1999 U 1
Uppkallad efter	Setebos
Omloppsbana
	Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie	17420400 km
Excentricitet	0,5908
Siderisk omloppstid	2225,08 d
Medelanomali	179,449°
Inklination	158,235° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod	250,235°
Medelrörelse	0,1617921°/d
Periapsisargument	359,953°
Måne till	Uranus
Propra banelement
Periapsisprecession	823,91 a
Precession för uppstigande nod	1044,2 a
Fysikaliska data
Medelradie	24 km
Area	≈ 7200 km² (uppskattat)
Volym	≈ 58000 km³ (uppskattat)
Massa	≈ 7,5 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet	1,5 g/cm³
Flykthastighet	≈ 0,0204 km/s (uppskattat)
GM	0,0058 km³/s²
Albedo	0,04
Temperatur	≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud	23,3 R
B–V	0,77
V–R	0,35

Setebos är en av de yttersta retrograda irreguljära månarna till Uranus. Den upptäcktes den 18 juli 1999 av John J. Kavelaars et al. och fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 1. Den är också betecknad Uranus XIX.^[5]

Setebos är uppkallad efter guden som dyrkades av Caliban och Sycorax i William Shakespeares pjäs Stormen.

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Prospero, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.^[6] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,77, RV = 0,35),^[7] vilket liknar Prospero men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).

Källor

1 2 ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
1 2 Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
1 2 3 4 5 ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
1 2 3 4 5 Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
↑ Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324
↑ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.
↑ Grav, Holman & Fraser 2004.

Externa länkar

Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune (engelska)
An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness (engelska)

[jpl_sat_elem-1] 1 2 ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.

[astronomical_journal-2] 1 2 Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.

[jpl_sat_phys_par-3] 1 2 3 4 5 ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.

[astronomical_journal_2-4] 1 2 3 4 5 Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.

[Gladman_Discovery_2000-5] Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324

[Grav2003-6] Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.

[FOOTNOTEGravHolmanFraser2004-7] Grav, Holman & Fraser 2004.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]