Super Cassettevision

Super Cassettevision
Supercassettevision.jpg
Super Cassettevision med handkontroller
Grundinformation
TillverkareEpoch
TypStationär spelkonsol
GenerationTredje generationen
LanseringJapan 17 juli 1984[1]
Livslängd1984–1987[2]
Hårdvara
KontrollerTvå fast anslutna handkontroller med styrspakar[3]
AnslutningarRF, RGB[3]
CPUNEC μPD7801G, 4 MHz[4]
MediaROM-kassett
Datalagring128 byte RAM, 4 kB VRAM[4]
Mjukvara
DatorgrafikEPOCH TV-1 VDC[4]
AudioNEC μPD1771C, 6 MHz[4]
Övrigt
Sålda enhetercirka 300 000[1]
FöregångareCassettevision

Super Cassettevision är en spelkonsol utvecklad och tillverkad av det japanska företaget Epoch. Konsolen lanserades i Japan den 17 juli 1984 som efterföljare till Cassettevision.[1][2]

Systemet togs fram för att möta konkurrensen från en ny generation japanska konsoler, främst Nintendos Famicom och Segas SG-1000. Trots tekniska förbättringar jämfört med Cassettevision fick Super Cassettevision ett begränsat kommersiellt genomslag, och Epoch lämnade den stationära spelkonsolmarknaden 1987.[2][1]

Historia

Bakgrund

Epoch hade haft betydande framgångar med Cassettevision, som lanserades 1981. Enligt en intervju med Epoch-medarbetaren Masayuki Horie stod Cassettevision under en period för mer än 70 procent av den japanska marknaden för hemkonsoler och sålde omkring 400 000 exemplar.[5] När nyare system från bland andra Nintendo, Casio och Sega började ta mark utvecklade Epoch snabbt en efterföljare.[5][2]

Lansering och marknad

Super Cassettevision lanserades i Japan den 17 juli 1984 till ett pris av 14 800 yen.[1][2] Hårdvaran togs fram med hjälp av NEC, som levererade både processor och ljudkretsar.[3][4] Konsolen riktades mot samma marknadssegment som Famicom och SG-1000, men nådde aldrig samma genomslag som Nintendos system.[2]

Yeno Cassette Vision (fransk version)

Utanför Japan fick konsolen endast begränsad spridning. Den såldes i Frankrike under varumärket Yeno, och åtminstone en del av det japanska spelutbudet anpassades för europeisk distribution.[6]

Specialmodell

År 1985 lanserades en särskild variant kallad Super Lady Cassette Vision, riktad till en yngre kvinnlig målgrupp. Den levererades i en rosa bärväska tillsammans med spelet Milky Princess och hade ett högre pris än standardmodellen.[2][7]

Avveckling

Super Cassettevision kunde inte matcha Famicoms dominans på den japanska marknaden. Epoch drog sig därför ur den stationära spelkonsolmarknaden 1987.[2] Enligt PC Watch uppskattas det totala antalet sålda enheter till omkring 300 000.[1]

Hårdvara

Moderkortet i Epoch Super Cassette Vision, en spelkonsol som lanserades 1984.

Super Cassettevision bygger på en 8-bitars NEC μPD7801G på 4 MHz. Konsolen har 128 byte arbetsminne och använder 4 kB grafikminne, kompletterat av interna funktioner i videokretsen EPOCH TV-1.[4][3] Ljudet genereras av NEC μPD1771C på 6 MHz.[4]

Grafiksystemet kan visa 16 färger och upp till 128 monokroma sprites, med ett praktiskt tak på 20 sprites per bildlinje.[4] Upplösningen anges i efterhandskällor vanligen till omkring 309 × 246 pixlar, medan vissa tekniska analyser anger ungefär 192 × 122 som effektiv spelupplösning beroende på videoläge och användning.[2][4] Konsolen har både RF- och RGB-utgång, vilket var ovanligt bland hemdatorsystem och spelkonsoler i mitten av 1980-talet.[3]

Basenheten har en knappmatris med tio knappar för val av spellägen och funktioner, medan de två fast anslutna handkontrollerna är försedda med små styrspakar. I vissa spel användes överlägg över knappsatsen för att ange respektive funktions betydelse.[3]

Tekniska specifikationer

  • CPU: NEC μPD7801G, 4 MHz[4]
  • RAM: 128 byte[4]
  • VRAM: 4 kB[4]
  • Grafikprocessor: EPOCH TV-1 VDC[4]
  • Färger: 16[4]
  • Sprites: upp till 128, högst 20 per linje[4]
  • Ljudprocessor: NEC μPD1771C, 6 MHz[4]
  • Lagringsmedium: ROM-kassetter[1]
  • Kontroller: två fast anslutna handkontroller med styrspak[3]

Spel

Totalt utgavs 30 kommersiella spel till Super Cassettevision.[8][2] Biblioteket bestod av både Epochs egna titlar och licensierade spel från externa rättighetsinnehavare, däribland namn som Namco, Falcom, Hudson Soft och licensbaserade serier som Doraemon, Dragon Ball och Lupin III.[2]

Bland de mer kända spelen märks Boulder Dash, Miner 2049er, Dragon Slayer, Mappy, Sky Kid och Pole Position II.[8] Ett antal planerade spel kom aldrig ut kommersiellt; i efterhandskällor nämns bland annat Black Hole, Super Derby och Super Rugby.[8]

Spelbibliotek

  1. Astro wars: Teikoku Kreuz no inbō
  2. Astro wars II: Battle in galaxy
  3. Super golf
  4. Super mahjongg jissen futari-mahjongg
  5. Super Baseball
  6. Punch boy: Monster-jō-daikatsugeki
  7. Elevator fight: Gāshimu-gundan metsubō no hi
  8. Lupin III: Barcelona-dōkutsu dasshutsusakusen
  9. Nebula
  10. Wheelie racer: Bōsō! Rally 60 000 kilo
  11. Boulder Dash
  12. Miner 2049er
  13. Super soccer
  14. Comic circus
  15. Rene Van Dale no hoshiuranai: Milky princess
  16. Pop & Chips: Miracle world wa ōsawagi!
  17. Nekketsu kung fu road: Chūgokusanzennen no bujutsu koko ni kiwamaru!
  18. Star speeder
  19. Tonton ball: Kibun wa doki doki rizumu
  20. Super sansū-puter
  21. Shōginyūmon
  22. Doraemon: Nobita no time machine-daibōken
  23. BASIC-nyūmon
  24. Dragon Slayer
  25. Rantō prowres
  26. Wai wai monsterland
  27. Dragon Ball: Dragon daihikyō
  28. Mappy
  29. Sky Kid
  30. Pole Position II

Ej utgivna spel

  1. Black Hole
  2. Super Derby
  3. Super Rugby

Mottagande och eftermäle

Super Cassettevision fick ett visst genomslag i Japan men förblev klart mindre framgångsrik än Famicom. I efterhand har den främst uppmärksammats som ett tekniskt intressant system från en tillverkare som tidigare hade haft en stark ställning på den japanska konsolmarknaden med Cassettevision.[5][2] Konsolen brukar också nämnas som Epochs sista större satsning på stationära spelkonsoler innan företaget lämnade marknaden 1987.[1]

Se även

Referenser

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”エポック社の家庭用ゲーム機「スーパーカセットビジョン」” (på japanska). PC Watch. 6 juli 2018. https://pc.watch.impress.co.jp/docs/news/1108868.html. Läst 7 mars 2026.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 ”Hardware Heaven: Super Cassette Vision” (på engelska). Retro Gamer (233): sid. 32–33. juni 2022.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 ”SCV: Super Cassette Vision(スーパーカセットビジョン)” (på japanska). Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315103006/http://www43.tok2.com/home/cmpslv/Scv/EnrScv.htm. Läst 7 mars 2026.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 ”エポック社スーパーカセットビジョン ハードウェア解析資料” (på japanska) (pdf). http://homepage3.nifty.com/takeda-toshiya/scv/scv.pdf. Läst 7 mars 2026.
  5. 1 2 3 ”株式会社エポック社 堀江正幸氏” (på japanska). 6 juli 1998. http://www.ne.jp/asahi/cvs/odyssey/creators/horie/9p.html. Läst 7 mars 2026.
  6. ↑ ”Epoch & Yeno Super Cassette Vision” (på franska). Rhod's Collection. https://www.rhod.fr/yeno_epoch.html. Läst 7 mars 2026.
  7. ↑ ”Epoch Super Cassette Vision: Models & Clones” (på engelska). Video Game Console Library. http://www.videogameconsolelibrary.com/pg80-super_cass_vis.htm#page=models. Läst 7 mars 2026.
  8. 1 2 3 ”Super Cassette Vision games list” (på engelska). Video Game Console Library. http://www.videogameconsolelibrary.com/pg80-super_cass_vis.htm#page=gamelist. Läst 7 mars 2026.

Externa länkar