Ultima Online

Ultima Online
UtvecklareOrigin Systems; Electronic Arts; Mythic Entertainment; Broadsword Online Games
UtgivareElectronic Arts
GenreMMORPG
Antal spelareflerspelarspel
FormatMicrosoft Windows
Linux
Arbetslag
ProducentRichard Garriott
MusikKirk Winterrowd

Ultima Online (ofta förkortat UO) är ett massivt flerspelarrollspel online utvecklat av Origin Systems och utgivet av Electronic Arts. Spelet lanserades den 24 september 1997 för Microsoft Windows och räknas som ett av de första kommersiellt framgångsrika grafiska MMORPG-spelen.[1][2]

Spelet utspelar sig i Ultima-seriens fantasyvärld och är känt för omfattande spelare-mot-spelare-strider, ett färdighetsbaserat rollfigurssystem, ett spelardrivet ekonomisystem och permanenta spelarbostäder. Under årens lopp har spelet fått åtta större expansionspaket, ett separat ”booster pack” och ett stort antal kostnadsfria innehållsuppdateringar.[3][4]

År 2007 introducerades klienten Kingdom Reborn med ny grafikmotor; denna ersattes 2009 av den så kallade Enhanced Client, som parallellt med den äldre ”Classic Client” fortsatt är ett av de två officiella klientsystemen.[5][6]

Spelupplägg

Ultima Online bygger vidare på strukturen från tidigare Ultima-spel, men är designat som en beständig nätvärld med tusentals samtidiga spelare. Spelet använder en isometrisk 2D-vy där spelaren styr en rollfigur genom städer, vildmark och fängelsehålor i realtid. Strider och rörelse sker i samma vy, utan separata stridsskärmar.[7]

Spelet är färdighetsbaserat: rollfigurer har inga fasta nivåer eller klasser, utan utvecklas genom att använda olika färdigheter – till exempel svärdskonst, magi, hantverk eller tjuvförmågor.[8] Spelare kan skapa mycket olika typer av rollfigurer, från krigare och magiker till hantverkare, köpmän eller tjuvar. Ekonomin bygger i stor utsträckning på tillverkning och handel mellan spelare, snarare än på fasta butiker styrda av spelet.[9]

Ett av spelets kännetecken är permanenta spelarbostäder: spelare kan köpa eller bygga hus på särskilda tomter i världen, inreda dem och använda dem som lager, mötesplats eller butik.[10] Detta har gjort mark för husbyggande till en viktig resurs i spelets ekonomi.

Världar och ”shards”

Vid lanseringen fanns en sammanhängande värld, men med expansionspaket och uppdateringar tillkom flera nya områden och parallella världar, så kallade ”shards”. The Second Age lade till de så kallade ”Lost Lands”, med nya områden, grottor och monster.[11]

Senare introducerades en spegelvärld vid namn Trammel, med regler som förhindrar icke-samtyckande spelare-mot-spelare-strider; den ursprungliga världen fick då namnet Felucca och ett mörkare, mer hotfullt utseende.[12] Därefter har ytterligare världar lagts till, bland annat Ilshenar, Malas, Tokuno, Ter Mur (gargoylernas rike) och Valley of Eodon, som alla introducerar nya monster, städer eller spelmekanik.[13][14]

Utöver ordinarie servrar finns särskilda ”siege”-servrar med hårdare regler: färre bekvämligheter, striktare resor, endast en rollfigur per konto och större inslag av riskabel spelare-mot-spelare-strid.[15]

Gemenskap och rollspel

Ultima Online uppmärksammades tidigt för sin starka spelargemenskap. Redan under alfatestet 1996 bildades ett stort antal spelargillen.[16] Ett välkänt exempel är gillet Shadowclan, som spelade orcher i spelet och blev så profilerat att det senare omnämndes i dokumentation för andra onlinespel.[17]

Spelare har även reverse-engineerat spelet och skapat egna serveremulatorer, vilket har möjliggjort privata servrar med alternativa regeluppsättningar.[18]

Utveckling

Idén till Ultima Online växte fram hos Richard Garriott i mitten av 1990-talet: en beständig fantasyvärld där tusentals spelare kunde leva ”alternativa liv” samtidigt.[19] Utvecklingen påbörjades 1995 och spelet visades offentligt på E3 1996 under arbetsnamnet Ultima Online: Shattered Legacy.[20] Enligt samtida uppgifter hade projektet en budget på omkring 2,5 miljoner dollar, vilket var högt för ett datorspel vid tiden.[21]

Den ursprungliga kärntruppen bestod av Garriott, producenten Starr Long, programmerarna Rick Delashmit och Scott Phillips samt designern Raph Koster, som blev huvuddesigner och kommunicerade med spelarna genom öppna ”designerbrev”.[22][23] Spelet hämtade inspiration från tidigare nätspel såsom Habitat, Meridian 59, AOL-versionen av Neverwinter Nights och MUD:en DartMUD.[24]

Under utvecklingen experimenterade teamet med ett ”ekologiskt” artificiellt liv-system där djur och monster skulle reagera dynamiskt på jakt och förändringar i miljön. Systemet togs bort eftersom spelarna i testerna snabbt utrotade varelserna snabbare än spelet hann återskapa dem, vilket gjorde effekten omärklig i praktiken.[25]

Betatest och ”mordet på Lord British”

Under betatestet i augusti 1997 inträffade en uppmärksammad händelse där Garriotts spelavatar Lord British dödades under ett serverbelastningstest. En spelare med smeknamnet ”Rainz” lyckades kasta en eldbasera trollformel på Lord British, som tillfälligt saknade sitt vanliga skydd mot skada efter en serveromstart. Händelsen har ofta lyfts fram som ett tidigt exempel på oväntade sociala händelser i massiva onlinespel.[26] Spelaren bannlystes kort därefter från betan, enligt utvecklarna på grund av upprepat utnyttjande av buggar snarare än själva händelsen.

Expansioner och versioner

Sedan lanseringen har Ultima Online byggts ut genom en rad expansionspaket och specialutgåvor:

  • Ultima Online: The Second Age (1998) – lade till Lost Lands samt nya fiender och grottor.[27]
  • Ultima Online: Renaissance (2000) – introducerade Trammel/Felucca-uppdelningen med olika PvP-regler.[28]
  • Ultima Online: Third Dawn (2001) – lade till världen Ilshenar och en 3D-baserad klient.
  • Ultima Online: Lord Blackthorn’s Revenge (2002) – presenterade en mörkare estetik och nya monster designade av tecknaren Todd McFarlane.[29]
  • Ultima Online: Age of Shadows (2003) – införde världen Malas, ett nytt husbyggsystem och ett större fokus på utrustning.[30]
  • Ultima Online: Samurai Empire (2004) – lade till Tokuno-öarna med japanskt inspirerad estetik.
  • Ultima Online: Mondain’s Legacy (2005) – introducerade älvliknande spelbara varelser (elves) och skogsmiljöer.
  • Ultima Online: Stygian Abyss (2009) – lade till världen Ter Mur, gargoyler som spelbar ras och en stor ny fängelsehåla.[31]

Därutöver har spelet fått bland annat High Seas (2010), ett ”booster pack” som utökar sjöfart och piratrelaterat spelande, samt ett antal jubileumsutgåvor med samlarföremål och startbonusar.[32]

Mottagande

Vid lanseringen fick Ultima Online överlag goda omdömen och lyftes fram som ett banbrytande spelkoncept, även om tekniska problem, serverköer och omfattande spelare-mot-spelare-angrepp (”player killing”) ofta kritiserades i tidiga recensioner.[33] Kritiker uppskattade den öppna spelvärlden och friheten att forma sin rollfigur, samtidigt som den då nya nätverksmodellen innebar instabilitet och buggar.

Spelet fick ett antal utmärkelser i slutet av 1990-talet och listades i flera sammanställningar över viktiga datorspel. I bokserien Massively Multiplayer Game Development används Ultima Online som nyckelfall för tidiga MMORPG-system vad gäller ekonomi, social struktur och serverdesign.[34]

Antalet prenumeranter växte snabbt efter lanseringen och spelet nådde under början av 2000-talet över 200 000 betalande spelare globalt, vilket placerade det bland de största onlinevärldarna innan succéer som EverQuest och World of Warcraft tog över topplistorna.[35]

Arv

Ultima Online räknas som ett av de spel som etablerade MMORPG-genren i sin moderna form. Spelets fokus på spelardriven ekonomi, beständig värld, fri färdighetsutveckling och stark social struktur har nämnts som förebild för ett stort antal senare onlinespel.[36]

Electronic Arts planerade två uppföljare – Ultima Online 2 (senare Ultima Worlds Online: Origin) och det fristående projektet Ultima X: Odyssey – men båda lades ned innan lansering för att bolaget i stället skulle fokus på det ursprungliga spelet.[37][38]

Spelet fortsatte däremot att drivas vidare, först av Origin och senare av andra studior inom Electronic Arts innan förvaltningen togs över av Broadsword Online Games på licens.[39][40] Genom digitala nyutgåvor och en fortsatt aktiv fanbas har Ultima Online förblivit spelbart långt efter sin ursprungliga lansering och nämns ofta som ett viktigt stycke spelhistoria.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 november 2025.

Noter

  1. ↑ ”10 Years of Ultima Online” (på engelska). 1UP.com. 22 september 2007. Arkiverad från originalet den 7 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160607053136/http://www.1up.com/features/10-years-ultima-online. Läst 28 november 2025.
  2. ↑ Feldman, Curt (24 september 1997). ”Ultima Online Ships” (på engelska). GameSpot. Arkiverad från originalet den 2 december 1998. https://web.archive.org/web/19981202080113/http://headline.gamespot.com/news/97_09/24_ultima/index.html. Läst 28 november 2025.
  3. ↑ ”Ultima Online: Age of Shadows (PC)” (på engelska). CNET Reviews. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206154940/http://reviews.cnet.com/pc-games/ultima-online-age-of/4505-9397_7-30003162.html. Läst 28 november 2025.
  4. ↑ ”Stygian Abyss” (på engelska). UO Herald. 13 juli 2009. Arkiverad från originalet den 13 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090713074640/http://www.uoherald.com/stygianabyss/. Läst 28 november 2025.
  5. ↑ ”Ultima Online: Kingdom Reborn” (på engelska). UO Herald. Arkiverad från originalet den 1 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070701000410/http://www.uoherald.com/kingdomreborn/. Läst 28 november 2025.
  6. ↑ ”Ultima Online Enhanced Client Open Beta” (på engelska). UO Herald. 13 juli 2009. Arkiverad från originalet den 17 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090717022740/http://www.uoherald.com/node/147. Läst 28 november 2025.
  7. ↑ ”Preview: Ultima Online – Age of Shadows” (på engelska). RPGamer. Arkiverad från originalet den 2 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160202190207/http://www.rpgamer.com/games/uo/uoaos/uoaosprev.html. Läst 28 november 2025.
  8. ↑ Alexander, Thor (2003) (på engelska). Massively Multiplayer Game Development. Charles River Media. sid. 22–24. ISBN 978-1584502432
  9. ↑ Alexander, Thor (2003) (på engelska). Massively Multiplayer Game Development. Charles River Media. sid. 91. ISBN 978-1584502432
  10. ↑ ”Player housing” (på engelska). UOGuide – The Ultima Online Encyclopedia. https://www.uoguide.com/Player_housing. Läst 28 november 2025.
  11. ↑ ”Lost Lands” (på engelska). UOGuide – The Ultima Online Encyclopedia. https://www.uoguide.com/Lost_Lands. Läst 28 november 2025.
  12. ↑ ”Ultima Online: Renaissance (PC)” (på engelska). CNET Reviews. http://reviews.cnet.com/pc-games/ultima-online-renaissance-pc/4505-9397_7-1734935.html. Läst 28 november 2025.
  13. ↑ ”Facet” (på engelska). UOGuide – The Ultima Online Encyclopedia. https://www.uoguide.com/Facet. Läst 28 november 2025.
  14. ↑ ”Stygian Abyss” (på engelska). UO Herald. 13 juli 2009. Arkiverad från originalet den 13 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090713074640/http://www.uoherald.com/stygianabyss/. Läst 28 november 2025.
  15. ↑ ”Ultima Online Player’s Guide” (på engelska). UO.com. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121006025144/http://www.uo.com/playersguide.html. Läst 28 november 2025.
  16. ↑ ”Five Biggest Moments in UO History” (på engelska). Computer Gaming World. 1 november 2002. sid. 104. https://www.cgwmuseum.org/galleries/issues/cgw_220.pdf. Läst 28 november 2025.
  17. ↑ Alexander, Scott F. (25 juli 2005). ”Massively Multiplayer Games For Dummies” (på engelska). Wiley. sid. 152–153. https://books.google.se/books?id=Ug4dBQAAQBAJ&pg=PT152. Läst 28 november 2025.
  18. ↑ ”Frequently Asked Questions” (på engelska). UO Gateway. Arkiverad från originalet den 11 april 2019. https://web.archive.org/web/20190411161854/http://www.uogateway.com/faq.php. Läst 28 november 2025.
  19. ↑ ”Is Richard Garriott Really Building a Better World?” (på engelska). Next Generation. Imagine Media. mars 1997. sid. 8–12. https://archive.org/details/nextgen-issue-027/page/n9/mode/2up. Läst 28 november 2025.
  20. ↑ Yee, Bernard (juni 1996). ”Joyriding” (på engelska). Next Generation. sid. 24. https://archive.org/details/nextgen-issue-018/page/n23/mode/2up. Läst 28 november 2025.
  21. ↑ ”Austin company takes online games to limit” (på engelska). Austin American-Statesman. 7 juli 1997. sid. 36. https://www.newspapers.com/article/austin-american-statesman-austin-company/126279674/. Läst 28 november 2025.
  22. ↑ Koster, Raph (5 maj 2014). ”A Definition: Part One: The Play’s the Thing” (på engelska). https://www.raphkoster.com/2014/05/05/a-definition-part-one-the-plays-the-thing/. Läst 28 november 2025.
  23. ↑ Koster, Raph. ”Ultima Online – Raph Koster’s Website” (på engelska). Arkiverad från originalet den 1 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070701053504/http://www.raphkoster.com/games/uo/. Läst 28 november 2025.
  24. ↑ Koster, Raph (30 juli 1997). ”Koster MUD-Dev Posting” (på engelska). Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928063055/http://www.disinterest.org/resource/MUD-Dev/U1/dartmud-rafkoster.html. Läst 28 november 2025.
  25. ↑ ”Web Extended Interview – Richard Garriott” (på engelska). ABC Television. 1 mars 2011. https://www.abc.net.au/tv/goodgame/stories/s3158344.htm. Läst 28 november 2025.
  26. ↑ ”Five Biggest Moments in UO History” (på engelska). Computer Gaming World. 1 november 2002. sid. 104. https://www.cgwmuseum.org/galleries/issues/cgw_220.pdf. Läst 28 november 2025.
  27. ↑ ”The Second Age” (på engelska). UOGuide – The Ultima Online Encyclopedia. https://www.uoguide.com/The_Second_Age. Läst 28 november 2025.
  28. ↑ ”Ultima Online: Renaissance (PC)” (på engelska). CNET Reviews. http://reviews.cnet.com/pc-games/ultima-online-renaissance-pc/4505-9397_7-1734935.html. Läst 28 november 2025.
  29. ↑ Wright, Gary (3 april 2002). ”Blackthorn’s Revenge Released” (på engelska). Gameplanet. https://www.gameplanet.co.nz/pc/news/136029.20020403.Blackthorns-Revenge-Released/. Läst 28 november 2025.
  30. ↑ ”Ultima Online: Age of Shadows (PC)” (på engelska). CNET Reviews. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206154940/http://reviews.cnet.com/pc-games/ultima-online-age-of/4505-9397_7-30003162.html. Läst 28 november 2025.
  31. ↑ ”Stygian Abyss” (på engelska). UO Herald. 13 juli 2009. Arkiverad från originalet den 13 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090713074640/http://www.uoherald.com/stygianabyss/. Läst 28 november 2025.
  32. ↑ ”Ultima Online Expansion History” (på engelska). UO Herald. Arkiverad från originalet den 30 september 2005. https://web.archive.org/web/20050930201746/http://www.uoherald.com/archives/expansions.php. Läst 28 november 2025.
  33. ↑ ”Ultima Online Feature” (på engelska). GameSpot. 25 juli 1997. Arkiverad från originalet den 6 februari 1998. https://web.archive.org/web/19980206052931/http://www.gamespot.com/gamespot/features/pc/ultima_online/. Läst 28 november 2025.
  34. ↑ Alexander, Thor (2003) (på engelska). Massively Multiplayer Game Development. Charles River Media. sid. 22, 24. ISBN 978-1584502432
  35. ↑ King, Brad (8 juni 2002). ”Make Love, Not War Games” (på engelska). Wired/CNN Money. Arkiverad från originalet den 2 juni 2002. https://web.archive.org/web/20020602080645/http://money.cnn.com/2002/05/21/technology/column_gamers/. Läst 28 november 2025.
  36. ↑ Barton, Matt (11 april 2007). ”The History of Computer Role-Playing Games, Part III: The Platinum and Modern Ages (1994–2004)” (på engelska). Gamasutra. Arkiverad från originalet den 27 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120127083110/http://www.gamasutra.com/view/feature/130581/the_history_of_computer_.php?page=3. Läst 28 november 2025.
  37. ↑ ”EA cancels Ultima Worlds Online: Origin” (på engelska). GameSpot. 1 mars 2001. Arkiverad från originalet den 4 februari 2001. https://web.archive.org/web/20010204080635/http://www.gamespot.com/pc/rpg/uo2/news.html?sid=2684920. Läst 28 november 2025.
  38. ↑ ”EA cancels Ultima X: Odyssey” (på engelska). GameSpot. 22 juli 2004. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040813055930/http://www.gamespot.com/pc/rpg/ultimax/news_6103317.html. Läst 28 november 2025.
  39. ↑ ”Ultima Online” (på engelska). Mythic Entertainment. 25 augusti 2013. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130825004613/http://www.mythicentertainment.com/games/ultimaonline.html. Läst 28 november 2025.
  40. ↑ ”Producer’s Letter” (på engelska). UOGuide – The Ultima Online Encyclopedia. 21 februari 2014. https://www.uoguide.com/Producer%27s_Letter_(2014-02-21). Läst 28 november 2025.

Externa länkar

Ultima-serien
Huvudserien
Worlds of Ultima
Ultima Underworld
Ultima Online
Ultima Online • Expansioner: The Second Age
Övriga spel
Inställda spel
Ultima Worlds Online: Origin • Ultima X: Odyssey
Utvecklare
Richard Garriott • Chuck Bueche • Starr Long • Denis Loubet • Paul Neurath • Warren Spector • David R. Watson
Relaterat
Lord British • Britannia Manor • Shroud of the Avatar: Forsaken Virtues • Ultima V: Lazarus • Underworld Ascendant
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.