Diates (eller verbalgenus, verbgenus) är en böjningskategori hos verb. I svenskan finns två diatesformer: aktivum och mediopassivum.
I svenskan slutar alla verbformer i mediopassiv diates på -s. Mediopassiv innebär att verb får en passiv (det vanligaste), reciprok (träffas, slåss) eller reflexiv (minna sig > minnas) innebörd.
Den svenska s-ändelsen har uppstått genom att det reflexiva pronomet "sig" (fornsvenska "sik") knutits till verbet och med tiden reducerats till -s.[1]
Objektet i en aktiv (transitiv) sats blir subjekt i en motsvarande passiv sats: Olle (subjekt) badar (predikat) hunden (objekt) motsvaras av Hunden (subjekt) badas (predikat) av Olle (agentadverbial).
Källor
| Verb |
|---|
| | Tempora |
| | | Aspekt | | | | Finita modi |
Realis
(vad är) | | | Irrealis |
Deontiska
(vad som borde vara) | Hortativ · Imperativ · Imprekativ · Jussiv · Kommissiv · Necessitativ · Optativ · Permitiv/Permissiv · Prekativ · Prohibitativ/Prohibitiv · Propositiv · Volitiv | | Epistemiska
(vad som kan vara) | Aletisk modalitet · Assumptiv · Deduktiv · Dubitativ · Hypotetiskt modus · Inferentialis/Renarrativ/Oblik · Interrogativ · Konjunktiv/Subjunktiv · Potentialis · Spekulativ | | Beroende omständigheter
(vad som skulle vara) | | | Övriga | Debitiv · Presumptiv |
|
| | | Infinita verbformer | | | | Diateser | Aktiv · Adjutativ · Antipassiv · Applikativ · Autokausativ · Autonom · Centraldiates · Cirkumstantialis · Kausativ · Kooperativ · Mediopassiv · Passiv · Reciprok · Reflexiv | | | Personer | |
|