Perfekt infinitiv är en verbform i till exempel latin. Den motsvaras i svenskan av konstruktioner med infinitiv av vårt perfekthjälpverb, ha, tillsammans med supinum av huvudverbet, till exempel (att) ha ätit.
I språk som har perfekt infinitiv kallas den "vanliga" infinitiven presens infinitiv. Perfekt infinitiv kan också ha en passiv form. Då får supinumet passiv form i motsvarande svenska konstruktion (ha ätits). Ibland betraktas också de svenska konstruktionerna som perfekt infinitiv. Latinets aktiva perfekt infinitiv brukar bildas med suffixet -isse till verbets perfektstam.
| Verb |
|---|
| | Tempora |
| | | Aspekt | | | | Finita modi |
Realis
(vad är) | | | Irrealis |
Deontiska
(vad som borde vara) | Hortativ · Imperativ · Imprekativ · Jussiv · Kommissiv · Necessitativ · Optativ · Permitiv/Permissiv · Prekativ · Prohibitativ/Prohibitiv · Propositiv · Volitiv | | Epistemiska
(vad som kan vara) | Aletisk modalitet · Assumptiv · Deduktiv · Dubitativ · Hypotetiskt modus · Inferentialis/Renarrativ/Oblik · Interrogativ · Konjunktiv/Subjunktiv · Potentialis · Spekulativ | | Beroende omständigheter
(vad som skulle vara) | | | Övriga | Debitiv · Presumptiv |
|
| | | Infinita verbformer | | | | Diateser | Aktiv · Adjutativ · Antipassiv · Applikativ · Autokausativ · Autonom · Centraldiates · Cirkumstantialis · Kausativ · Kooperativ · Mediopassiv · Passiv · Reciprok · Reflexiv | | | Personer | |
|