Indikativ är ett modus som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information. Det är det överlägset mest använda moduset i svenskan, och kan sägas vara grundmodus. Övriga svenska modus är imperativ och de sällsynta konjunktiven. Ser man modus som en verbfrasegenskap i stället för en verbegenskap (som ofta görs med tempus) kan man också tala om fler, sammansatta modus i språket.
Verb i indikativ slutar i presens (aktiv form) på -ar, -er eller -r. I preteritum (aktiv form) slutar de på -ade, -de, -te eller -dde, eller saknar ändelse och får vokalväxling.
- Indikativ: Olle lever länge.
- Imperativ: Olle, lev länge!
- Konjunktiv Länge leve Olle!
| Verb |
|---|
| | Tempora |
| | | Aspekt | | | | Finita modi |
Realis
(vad är) | | | Irrealis |
Deontiska
(vad som borde vara) | Hortativ · Imperativ · Imprekativ · Jussiv · Kommissiv · Necessitativ · Optativ · Permitiv/Permissiv · Prekativ · Prohibitativ/Prohibitiv · Propositiv · Volitiv | | Epistemiska
(vad som kan vara) | Aletisk modalitet · Assumptiv · Deduktiv · Dubitativ · Hypotetiskt modus · Inferentialis/Renarrativ/Oblik · Interrogativ · Konjunktiv/Subjunktiv · Potentialis · Spekulativ | | Beroende omständigheter
(vad som skulle vara) | | | Övriga | Debitiv · Presumptiv |
|
| | | Infinita verbformer | | | | Diateser | Aktiv · Adjutativ · Antipassiv · Applikativ · Autokausativ · Autonom · Centraldiates · Cirkumstantialis · Kausativ · Kooperativ · Mediopassiv · Passiv · Reciprok · Reflexiv | | | Personer | |
|