EK Eridani

EK Eridani
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildEridanus[1]
Rektascension04t 20m 38,642s[2]
Deklination-06° 14′ 45,58″[2]
Skenbar magnitud ()+6,15[1]
Stjärntyp
SpektraltypG8 IV-III[3] eller K0 III[4]
B–V+0,901 ± 0,002[1]
VariabeltypBY Draconis-variabel[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+6,866 ± 0,0002[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +92,020[2] mas/år
Dek.: -55,192[2] mas/år
Parallax ()15,6213 ± 0,0236[2]
Avstånd208,8 ± 0,3 lå (64,02 ± 0,10 pc)
Absolut magnitud ()+2,22[1]
Detaljer
Massa1,84 ± 0,12[7] M☉
Radie4,96 ± 0,14[7] R☉
Luminositet15,07 ± 0,35[7] L☉
Temperatur5 135 ± 60[7] K
Metallicitet+0,02 ± 0,04[7] dex
Vinkelhastighet<1,6 ± 0,4[7] km/s
Andra beteckningar
HD 27536, BD-06 875, 2E 980, EUVE J0420-06.2, GC 5264, GSC 04733-02188, HIC 20263, HIP 20263, HR 1362, IRAS 04181-0621, 2MASS J04203863-0614455, NSV 1563, PPM 186813, 1RXS J042038.4-061443, SAO 131129, TD1 3069, TYC 4733-2188-1, uvby98 100027536, EK Eridani, WISEA J042038.72-061446.1, Gaia DR2 3202223888145435136, Gaia DR3 3202223888145435136, Gaia DR1 3202223883847807360, [8][9]

EK Eridani eller HD 27536, är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Eridanus.[1] Den har en skenbar magnitud av ca 6,15[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 15,62[2] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 209 ljusår (ca 64 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 7 km/s.[6]

Observation

Ljuskurva i visuella bandet för EK Eridani anpassad från data av Dall et al.(2010)[10]

Från Sydafrika rapporterade R. Lake år 1964 en variation på 0,7 i stjärnans visuella magnitud.[11] År 1973 placerade W.P. Bidelman och D.J. MacConnell HD 27536 på en lista över ljusstarkare stjärnor av astrofysiskt intresse eftersom den visade emission i H- och K-linjerna, även om de var osäkra på detta fynd.[12]  F.M. Walter och S. Bowyer observerade 1973 röntgenstrålning från stjärnan, ytterligare en indikator på magnetisk aktivitet i kromosfären.[13] En serie mätningar av stjärnans ljusstyrka gjordes från 1979 till 1984, vilken visar att den är variabel med en period på 154 dygn. Vid den tiden var detta den längsta perioden som var känd för en kromosfäriskt aktiv stjärna.[14] År 1990 reviderades perioden uppåt till 335 dygn[3]

K.G. Strassmeier et al. fann att stjärnspektrumet och färgindexen överensstämde med en stjärnklassificering av G8 III-IV för HD 27536. De bekräftade att de måttligt starka H- och K-emissionslinjerna var överaktiva med över en storleksordning jämfört med andra kalla jättestjärnor.[3] Nivån av magnetisk aktivitet för stjärnan är ovanligt hög för dess rotationsperiod, vilket 1993 ledde K. Stępień till att föreslå att den var en starkt magnetisk Ap-stjärna medan den befann sig i huvudserien.[15] Magnetfältets medelstyrka bestämdes till 270 Gauss, vilket är jämförbart med den typiska fältstyrkan hos variabla stjärnor av typen RS Canum Venaticorum-variabel eller FK Comae Berenices-variabel.[16]

Egenskaper

EK Eridani är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass G8 IV-III.[3] Den har en massa av ca 1,8 solmassa,[7] en radie av ca 5 solradier[7] och avger energi från dess fotosfär motsvarande ca 15[7] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 5 100[7] K. Stjärnan klassificeras som en BY Draconis-variabel[5] vars luminositet förändras när stjärnfläckar roterar över stjärnans synliga yta.[7] Det kvarvarande magnetfältet kan vara resultatet av en interaktion mellan restfältet från en Ap-stjärna och en djup konvektionszon. Med en axiell lutning på 60° kan fältet framgångsrikt modelleras som en enkel dipolmagnet med en ihållande kall fläck vid magnetpolen.[17]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, EK Eridani, 1 januari 2025..

Noter

  1. 1 2 3 4 5 Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015, S2CID 119257644.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  3. 1 2 3 4 Strassmeier, Klaus G.; et al. (February 1990), "HR 1362: A Test Case for Stellar Dynamo Theories", Astrophysical Journal, 350: 367, Bibcode:1990ApJ...350..367S, doi:10.1086/168390.
  4. ↑ Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  5. 1 2 Samus', N. N; et al. (2017), "General catalogue of variable stars", Astronomy Reports, GCVS 5.1, 61 (1): 80, Bibcode:2017ARep...61...80S, doi:10.1134/S1063772917010085, S2CID 125853869.
  6. 1 2 Soubiran, C.; et al. (2018), "Gaia Data Release 2. The catalogue of radial velocity standard stars", Astronomy and Astrophysics, 616: A7, arXiv:1804.09370, Bibcode:2018A&A...616A...7S, doi:10.1051/0004-6361/201832795, S2CID 52952408.
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Bonanno, A.; et al. (August 2019), "Acoustic oscillations and dynamo action in the G8 sub-giant EK Eridani", Astronomy and Astrophysics, 628 (A106): A106, arXiv:1907.01338, Bibcode:2019A&A...628A.106B, doi:10.1051/0004-6361/201935834.
  8. ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=EK+Eri. Hämtad 2025-11-02.
  9. ↑ "EK Eri", SIMBAD, Centre de données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2024-01-15.
  10. ↑ Dall, T. H.; Bruntt, H.; Stello, D.; Strassmeier, K. G. (May 2010). "Solar-like oscillations and magnetic activity of the slow rotator EK Eridani" (PDF). Astronomy and Astrophysics. 514: A25. arXiv:1003.0433. Bibcode:2010A&A...514A..25D. doi:10.1051/0004-6361/200913710. Hämtad 21 september 2024.
  11. ↑ Lake, R. (1964), "Photoelectric Magnitudes and Colours for 100 Southern Stars (Fifth List)", Monthly Notes of the Astronomy Society of Southern Africa, 23: 136, Bibcode:1964MNSSA..23..136L.
  12. ↑ Bidelman, W. P.; MacConnell, D. J. (October 1973), "The brighter stars astrophysical interest in the southern sky", Astronomical Journal, 78: 687–733, Bibcode:1973AJ.....78..687B, doi:10.1086/111475. See table VII.
  13. ↑ Walter, F. M.; Bowyer, S. (April 1981), "On the coronae of rapidly rotating stars. I. The relation between rotation and coronal activity in RS CVn systems", Astrophysical Journal, 245: 671–676, Bibcode:1981ApJ...245..671W, doi:10.1086/158842.
  14. ↑ Boyd, L. J.; et al. (March 1985), "HR 1362: a Chromospherically Active Variable with a 5-month Period", Information Bulletin on Variable Stars, 2696 (1): 1, Bibcode:1985IBVS.2696....1B.
  15. 1 2 Stepien, K. (October 1993), "HR 1362: The Evolved 53 Camelopardalis", Astrophysical Journal, 416: 368, Bibcode:1993ApJ...416..368S, doi:10.1086/173240.
  16. ↑ Aurière, M.; et al. (November 2008), "EK Eridani: the tip of the iceberg of giants which have evolved from magnetic Ap stars", Astronomy and Astrophysics, 491 (2): 499–505, arXiv:0810.2228, Bibcode:2008A&A...491..499A, doi:10.1051/0004-6361:200810502.
  17. ↑ Aurière, M.; et al. (October 2011), "A dominant magnetic dipole for the evolved Ap star candidate EK Eridani", Astronomy & Astrophysics, 534, id. A139, arXiv:1109.5570, Bibcode:2011A&A...534A.139A, doi:10.1051/0004-6361/201117502.

Vidare läsning

  • Dall, T. H.; Bruntt, H.; Strassmeier, K. G. (December 2005), ”Binarity, activity and metallicity among late-type stars. I. Methodology and application to HD 27536 and HD 216803”, Astronomy and Astrophysics 444 (2): 573–583, doi:10.1051/0004-6361:20053539, Bibcode: 2005A&A...444..573D. 
  • Strassmeier, K. G.; Stȩpień, K.; Henry, G. W.; Hall, D. S. (March 1999), ”Evolved, single, slowly rotating ... but magnetically active. The G8-giant HR 1362 = EK Eridani revisited”, Astronomy and Astrophysics 343: 175–182, Bibcode: 1999A&A...343..175S.